Under min livstid har jag fått uppleva förändringar i Europa, som jag aldrig kunnat drömma om - och mestadels i positiv riktning. Europa har kunnat enas,och fred, frihet och demokrati har kunnat spridas över vår kontinent. Balkankriget är givetvis det tragiska undantaget.
Samtidigt genomgår nu Europa eller snarare EU den värsta krisen sedan andra världskriget. Krisen är långt ifrån enbart ekonomisk, utan också social och politisk.
Till det kommer eurons kris. Europa står nu inför ett vägskäl mellan djupare politiskt och ekonomiskt samarbete eller splittring och eurons uppbrott.
I valet mellan en europeisk superstat och eurons upplösning har EU:s stats- och regeringschefer och EU-kommissionen valt en medelväg. Och den vägen heter fullbordad ekonomisk och politisk union, EMU 2.0. Och på sikt en skatteunion.
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso vill se en ny "gemensam giv" för Europa, med fördjupat politiskt och ekonomiskt samarbete och ett fullbordande av en ekonomisk och monetär union, där EU utvecklas till en”federation av nationalstater!”
Ett första steg är införandet av en "bank union". För att euron ska kunna överleva måste bankerna övervakas och räddas gemensamt. Det innebär att ECB blir tillsynsmyndighet och att det skapas en gemensam "räddningsfond" för bankerna, en europeisk "bankakut" och en gemensam "'insättningsgarantifond".
Till detta kommer förslag om hur skulderna ska fördelas, till exempel i form av gemensamma euroobligationer. Nästa steg är ett gemensamt ”EU-finansdepartement”.
Hur skall då Sverige och vi liberaler förhålla oss till detta fördjupade samarbete?
Federalism har ju aldrig varit ett fullt ord för oss i folkpartiet. Men samtidigt får väl erkännas att vi väl vet ordets inneboende laddning och i Sverige ganska negativa klang.
Jag tror på ett mer integrerat Europa och detta av två skäl, ett kortsiktigt och ett långsiktigt.
Dagens kris, i synnerhet inom eurozonen och för de skuldsatta länderna, har krävt och kommer med nödvändighet fortsatt att kräva ett mer sammanflätatEuropa. Här handlar det om akuta åtgärder för att skapa förtroende och stabilitetför Europa.
Globaliseringens villkor kommer inte att bli mindre. Vill Europa vara en fullvärdig partner och konkurrenskraftig med de nya tillväxtkontinenterna, inklusive Afrika, tror jag att det är nödvändigt att EU går i en mer federal riktning.
Lägg därtill att Sverige behöver mer än bara passivt medlemskap, vi behöver vara en aktiv och konstruktiv medlem för att få ut mesta möjliga av EU. Inga svenska intressen gynnas av att vi ständigt tvekar och sätter oss på tvären. EU:s kärnländer har en tydlig vision för den gemensamma framtiden. Skall vi i Sverige frivilligt ställa oss vid sidan av istället för att ta aktiv del av den nadebatt? Jag tycker inte det.
Jag välkomnar därför de senaste förslagen till en EU-gemensam tillsyn av banker där alla EU-länder borde ingå inte bara euroländerna. Sverige ska ta ansvar inte bara för Sverige utan även för Europa.
Jag tycker att det är bra att den europeiska centralbanken får en avgörande roll i tillsynen på EU-nivån. Då blir den oberoende och man kan lättare stå emot påtryckningar från politiker och bankintressen.
Självklart kan inte mer makt flyttas till Bryssel utan att demokratin stärks, en del av detta är att ge Europaparlamentet större makt över EU:s budget. En annan del är att stärka de nationella parlamenten och koppla deras beslutsfattande närmare EU-nivån.. Folkvalda parlamentariker och nationella parlament skapar en direktlänk till medborgarna. Vi behöver mer öppenhet inte mindre och offentlighetsprincipen gälla i hela EU.
Européerna måste återfå förtroendet för EU och dess förmåga att ge svar på de stora globala frågorna. För mig är det därför svårt att nå en annan slutsats än att EU på längre sikt måste utvecklas mot en federation.
Visst känner vi till farhågorna med en federation. Detta är inte en förändring vi vill se imorgon, eller ens i övermorgon. Det handlar om en långsiktig utveckling där varje steg noggrant ska övervägas och diskuteras öppet och tillsammans med Europas medborgare Men – alternativet är isolering och utanförskap. Det är inget alternativ alls för dem som värnar svensk utveckling, ekonomisk tillväxt och en stark svensk röst i global politik.
Vi i Folkpartiet står stadigt i vår tro på gränslöst samarbete. Ansvaret för Sveriges framtid tar vi inte genom att stänga svenska folket ute från de internationella och europeiska arenorna där framtidens beslut fattas. Det ansvaret tar vi genom att kräva vår plats bland Europas övriga folk vid det gemensamma mötesbordet.
För mig är det naivt att tro att Europa för evigt är vaccinerad mot totalitärt styre och fascism.
Historien borde ha gjort oss extra vaksamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar