Slå vakt om den fria rörligheten i Europa!

Idag var jag moderator på ett seminarium om fri rörlighet inom EU. I dyningarna efter schweiziska folkets ja till begränsad invandring och David Camerons beslut att göra den fria rörligheten inom unionen mindre fri är detta ämne ytterst aktuellt. Diskussionen berörde främst de möjligheter och problem som fri rörlighet medför.

 

Alla medverkande panellister framhöll vikten av att skydda den fria rörligheten för människor inom EU, men vissa var mer optimistiska än andra gällande dess ekonomiska värde. Europaparlamentarikern Kinga Göncz talade dock om den tillväxtpotential som arbetskraftsinvandring tillför. Jag höll dock med Anna Maria Corazza Bildt då hon sa att vi måste svara både med emotionella och logiska argument mot de främlingsfientliga och populistiska krafter som försöker inskränka den fria rörligheten för vissa EU-medborgare.

 

Endast som en enhet, förenad i sin mångfald kan EU vara en global maktfaktor och moralisk kämpe i världspolitiken. Det var glädjande att höra Sverige som ett gott exempel på väl utnyttjad arbetskraftsinvandring, även om jag påminde om de problem som till exempel min hemstad Malmö upplever med rasism och anti-semitism. I min avslutande kommentar nämnde jag hur vi enbart har fruktan själv att vara rädda för i arbetet för en bibehållen fri rörlighet och ett öppet Europa.

Seminarium i Malmö om organiserad brottslighet

Idag inleddes dagen i Malmö med ett seminarium om organiserad gränsöverskridande kriminalitet i Europa. Som medlem av det tillfälliga utskottet mot organiserad brottslighet i Europaparlamentet, CRIM-utskottet, har jag de senaste 18 månaderna lyssnat till experter på området tillsammans med kollgerna i utskottet tagit fram en rapport med ett 20-tal förslag på åtgärder på EU-nivå.

Idag finns 3600 kriminella ligor i Europa, och det är inte bara den sicilianska maffian som vi kanske tänker på- Även Sverige är drabbat. Det är våldsdåden i Malmö och Göteborg bevis på. Av de 10 miljoner illegala vapen som finns i EU kommer en andel även till våra svenska städer.

Under seminariet i Malmö presenterar jag CRIM-utskottets arbete i Europaparlamentet.

Förutom att presentera arbetet som CRIM-utskottet hade jag även bjudit in ett par experter på området. Solweig Wollstad är åklagare vid Internationella åklagarmyndigheten i Skåne län, Stefan Sintéus är chef för länskriminalen i Malmö och Joakim Palmqvist är välkänd journalist och författare som kartlagt ligor i Sverige. Folkpartiets rättspolitiska talesperson Johan Pehrson moderedare samtalet.

Johan Pehrson, Stefan Sintéus, Solweig Wollstad och Joakim Palmqvist berättar om hur ligorna kan stoppas. 

Ett 50-tal personer hade tagit sig till lokalerna i Malmö och diskussionen med publiken handlade mycket om tilliten till andra EU-länders polis och rättsystem. Kan man tro att polisen i Bulgarien och Rumänien gör ett lika bra jobb som polisen i Sverige? Ja, det kan man. Förutom att det finns goda exempel på samarbete för att stoppa trafficking gav Solweig Wollstad ett bra exempel. Efter sina år som svensk samordnare för Eurojust, EU:s åklagaresamarbete, i Haag har hon god kännedom om de ländernas rättstraditioner och effektivitet. Polisen i Storbritannien och Italien litar inte på den svenska polisen, utan anser att man är för flat mot kriminella ligor. Det som är smuggling i ett land är bedrägeri i ett annat. Vad som behövs är god kännedom om andra länders system och personliga kontakter. Just därför tycker jag det är tråkigt att Sveriges riksdag och justitieminister inte ställde sig bakom EU-kommissionens förslag om att utvidga Eurojust till en åklagarmyndighet.

När brottsligheten är gränsöverskridande räcker det inte med nationella lösnngar. Förutom gemensamma brottsrekvisit och straffstater för de brott som är särskilt allvarliga, som narkotikabrott och penningtvätt, krävs också mer information om till allmänheten. Idag faller en fjärdedel av svenska folket för bedrägeri. Det kan vara allt från orealistiskt billiga taxiresor till dyra telefoner som reas ut på internet. Förutom att de drabbar miljontals konsumenter ger det nödvändiga inkomster till skurkarna. Här har vi alla ett ansvar att tänka efter innan vi faller för ett kap. Mycket ofta är det för bra för att vara sant.

Helgens kippavandring i Malmö

I lördags gick över 400 kippavandrare ut i Malmös solsken. Detta var en fantastiskt vacker vårdag och hela staden kokade av Eurovision Song Contest. Under vandringen talade bland andra
Willy Silberstein, ordförande i kommittén mot anti-semitism, Barbro Posner, initiavtagare, Sophia Nerbrandt, initiativtagare och jag.

Mitt tal kan Du läsa här.
Sydsvenskan skrev om vandringen och likaså gjorde Skånska Dagbladet.

 

Här vandrar vi genom Malmö och vårt budskap denna vackra vårdag:

Vår manifestation är till för att alla skall veta
 – i Malmö, i Sverige, i Europa, i världen -
att vi inte accepterar bilden av ett Malmö där anti-semitismen får härja utan motstånd.

 

EU-parlamentets motto lyder:

United in Diversity!

Förenade i Mångfalden!

Mer än någonsin gäller detta också i Malmö!

 

Vilken fantastisk show Malmö gav Europa! Stort grattis till våra danska vänner som tog hem vinsten.

 

På bilden ser ni min hustru Cristina, tillsammans med min kollega Cecilia och musikerna Olsen Brothers, Jörgen och Noller, som vann ESC år 2000 i Stockholm med låten "Smuk som et Stjerneskud" 

 

 

Vi hade en mycket trevlig kväll!



Att förbjuda tiggeri skyddar inte från fattigdom

Den ekonomiska krisen i Europa har inte bara drabbat banker och sparare, den har livet omöjligt för de som redan hade det svårt.

I Sverige och min hemstad Malmö kan vi se allt fler tiggare på gatorna. De handlar ofta om personer från utsatta minoritetsgrupper i Östeuropa eller Balkan, personer som redan innan krisen levde i fattigdom och utanförskap.

I lördagens Sydsvenska skrev jag en artikel om tiggarna i Malmö och varför vi aldrig får tumma på EU:s viktigaste grundstenar - respekten för individens rättigheter och den fria rörligheten.

Här kan du läsa hela artikeln.

Malmö - en öppen och tolerant stad

I helgen anordnades ännu en kippavandring i Malmö. Alla ska känna sig välkomna till Malmö och ingen ska behöva vara rädd, det ska vara en självklarhet att kunna bära kippa eller andra religiösa symboler offentligt. Det här handlar om medmänsklighet och anständighet.

De kippavandringar som anordnas i Malmö är ett sätt för alla oavsett politisk färg eller religion att visa solidaritet med stadens judar och tillsammans stå upp mot intolerans och antisemitism. Kippavandringen är en vandring för alla människors lika värde, och för att visa solidaritet med Malmös judar. Alla har rätt att välja och visa sin tillhörighet. Antisemitism har alltid funnit i Skåne, även innan invandringen. Men det våldsamma judhat som nyligen visades i Svt:s Agenda var otäckt.

Judehat, islamofobi och antiziganism ökar i Europa. Den växande extremismen måste ses i relation till den ekonomiska krisen och arbetslöshet. Men den våldsamma extremism vi ser idag är inte politisk, den är kriminell! Under hösten ordnade jag ett seminarium I Europaparlamentet om radikalisering i skolor och universitet. Det är ett växande problem vi måste tala öppet om, utan att man själv riskerar att blir klassad som rasist. Roten till problemet är individens utanförskap och samhällets okunskap. Här har vi politiker ett ansvar. Och viktigast av allt, vi måste se till att alla våra ungdomar utrustas med ett kritiskt tänkande!

Här är jag tillsammans med några deltagare i kippavandringen. Foto: Barbro Posner

Kippavandring mot extremism

Antisemitiska slagord, plumpa politikeruttalanden och attacker mot judar har gjort att Malmö fått en negativ stämpel både i Sverige och utomlands. Alla ska känna sig välkomna till Malmö och ingen ska behöva vara rädd, det ska vara en självklarhet att kunna bära kippa eller andra religiösa symboler offentligt. Det här handlar om medmänsklighet och anständighet.

De kippavandringar som anordnas i Malmö är ett sätt för alla oavsett politisk färg eller religion att visa solidaritet med stadens judar och tillsammans stå upp mot intolerans och antisemitism. Kippavandringen är en vandring för alla människors lika värde, och för att visa solidaritet med Malmös judar. Alla har rätt att välja och visa sin tillhörighet.

I morgon den 20 oktober anordnas ännu en kippavandring där även ungdomsförbunden för de fem nationella minoriteterna - judar, samer, romer, Tornedalingar och Sverigefinnar - i Sverige kommer att delta. Jag kan tyvärr inte delta då jag för tillfället är i Abidjan., Elfenbenskusten för den Liberala Internationalens årliga konferens.

Erik Ullenhag kommer att tala på Möllevångstorget. Övriga talare är Victor Reichmann Borslöv från det judiska ungdomsförbundet, Erland Kaldaras från romernas ungdomsförbund, Nils Karlsson, gruppledare för Miljöpartiet i Malmö stad, Jehoshua Kaufman, kippavandringarnas grundare samt Sofia Nerbrand som fört diskussionen och inbjudning till vandringen på Facebook. Heder åt Sofia Nerbrand, som genom sitt stora engagemang fått en så bred uppslutning kring kippavandringen och judarnas situation i Malmö. Här kan ni även läsa hennes artikel i Sydsvenskan om situationen i Malmö..

I morgon är det samling utanför synagogan kvart i tolv. Gå ut du också och visa ditt stöd för våra minoriteter och att extremism och fientlighet inte hör hemma i vårt Malmö!

Kampen mot organiserad brottslighet får eget utskott i EP

Idag bildas ett nytt särskilt utskott i Europaparlamentet som under ett års tid, med start den 1 april, ska genomföra en översyn av problemen med och lagstiftningen kring den organiserade brottsligheten. Jag blir en av de 45 parlamentariker som kommer att sitta i detta nya utskott.

Den organiserade brottsligheten breder ut sig över hela Europa. Inte heller Sverige är förskonat och detta är tydligt - inte minst i min hemstad Malmö, vilket är den stad som drabbats hårdast i Sverige.

Bara under 2011 mördades nio människor i Malmö och staden har också drabbats hårt av mordförsök, grova rån och våldsamma attacker på våra demokratiska institutioner.
Jag menar att organiserad brottslighet är som en parasit i vårt samhälle. Det handlar om väl utbyggda strukturer och nätverk och de kriminella gängen jobbar effektivt över gränserna. Det enda sättet att stoppa dem är att arbeta på samma sätt: med gränsöverskridande rättsligt samarbete. Det är därför mycket bra att Europaparlamentet visar att vi vill bidra aktivt så att EU kan gå fram i enad front i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Vår svenska EU-kommissionär Cecilia Malmström arbetar redan mycket hårt mot den organiserade brottsligheten i Europa, till exempel genom det nya europeiska centrum mot organiserad cyberbrottslighet som presenterades igår och genomföreslagen ny EU-lagstiftning om hur man kan beslagta organiserad brottslighetstillgångar.

Jag ser mycket fram emot att samarbeta med vår liberala kommissionär i dessa frågor framöver!

Vi behöver ett europeiskt FBI!

Vi är många som oroas över situationen i Malmö. Åtta dödsskjutningar, mordförsök, grova rån och våldsamma attacker på våra demokratiska institutioner. Organiserad brottslighet är som en parasit i vårt samhälle. Det handlar om väl utbyggda strukturer och nätverk. Dödsskjutningar är en del av dessa strukturer, men de är ett instrument och inte gängens huvudsakliga sysselsättning. För att stoppa våldsvågen måste vi därför se den organiserade brottsligheten i sitt större perspektiv. Det räcker inte att enbart tala om vapenlagstiftningen. För att sätta stopp för denna, minst sagt, oroande utveckling måste vi tänka både globalt och lokalt.

Vi måste inse att detta är inte bara ett svenskt problem. De kriminella nätverken låter sig inte stoppas av gränserna, de är i stället mycket duktiga på att utnyttja den europeiska inre marknaden. Så länge brottsbekämpningen är nationell men brottsligheten internationell är det gängen som ligger steget före.

Gränsöverskridande brottslighet måste bemötas med gränsöverskridande samarbete och gemensamma åtgärder för att strypa såväl tillgång som efterfrågan på illegala varor och tjänster. Europa behöver vassare polissamarbete. Vi behöver en europeisk motsvarighet till amerikanska FBI, som kan jobba effektivt och snabbt mot de grövsta formerna av internationell, organiserad brottslighet.

Ensam är inte stark och Sverige kan ensamt inte sätta stopp för de kriminella gängens verksamhet, ens innanför våra egna gränser. Men med europeisk samverkan kan vi mer effektivt och framgångsrikt slå tillbaka mot de kriminella nätverken.

Läs gärna hela min artikel i KvP den 15 februari 2012.

Vad händer i Malmö?

Sydsvenskan har dragit igång en kampanj "Vi älskar Malmö". Vällovligt i dessa dystra dagar då osäkerheten om vad som händer i vår stad ökar för var dag som går.

Är det en galning som härjar och som siktar på invandrare eller är det en rad tillfälligheter som får verkligheten att förefalla värre än den är?

Vad vi vet är att skottlossningarna proportionellt är många fler i Malmö än i någon annan stad i Sverige. I valrörelsen - utan större uppmärksamhet - presenterade riksdagsman Allan Widman (FP) en rapport med en rad olika förslag, bland annat en skärpt vapenlag, för att komma till rätta med den ökande kriminaliteten och de många illegala vapnen i Malmö.

Allan skrev en bra artikel om detta i fredagens Kvällsposten.

Jag har aldrig känt rädsla under alla mina år i Malmö, även om jag faktiskt fått ett rejält slag i ansiktet mitt på ljusa dagen för några år sedan. Men jag förstår de som i dessa dagar är djupt oroade.

Må polisen tillföras extra resurser och må de snabbt få slut på skjutandet.

Varför var inte Erik Ullenhag välkommen till Malmö?
Det finns ett amerikanskt uttryck som lyder: "Damned if do, damned if you don´t", som jag tror kan passa in i sammanhanget.

När Erik Ullenhag, nyvorden integrationsminister, besökte Malmö i fredags möttes han av kritik för att det var fel minister som kom. Det skulle ha varit justitieministern, sade det ansvariga kommunalrådet (S) i Ilmar Reepalus frånvaro.

Den kritiken tycker jag känns väldigt politiskt betingad. Dessutom levde jag i tron att regeringen är kollektivt ansvarig for alla sina beslut.

Är det så svårt att be om ursäkt, Ilmar Reepalu?

Förintelsens Dag
I veckan har minnet av Förintelsen högtidlighållits runt om i världen. I EU-parlamentet stod Alf Svensson som värd, för både en utställning med förskräckande bilder och en minnesstund om aftonen. Den förre kd-ledaren har all heder av sitt livslånga engagemang för Israels rätt att existera och fördömandet av all form av antisemitism. Gott att han fortsätter sitt arbete nu på EU-nivå.

I Malmö talade Allan Widman i Synagogan, vilket refererades på ett högst positivt sätt i Sydsvenskan. Allans sätt att hitta det rätta tonläget och de väl valda symbolerna - inte minst i känsliga politiska situationer - inger allt större respekt. När jag hör och läser om hans sammandrabbningar med Ilmar Reepalu visar Allan att Reepalu äntligen fått en motståndare som mycket väl kan få honom på fall i höstens val.

Reepalus uttalande om judarna och judehatet i Malmö
Ilmar Reepalus uttalande i Skånska Dagbladet, där han tycks mena att judar i Malmö har sig själva att skylla för det uppflammade judehatet i Malmö. Ett obegripligt uttalande.
Det senaste året har inte varit bra för Malmö och Malmös anseende. Skånskans artikelserie visar att judehatet ökar i vår stad.

Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges tredje största stad är otydlig och viker ner sig för hot, som när Davis Cup-matchen i tennis stoppades. I intervjun i Skånskan vill han inte fullt ut försvara alla medborgares rätt att utnyttja sin grundläggande rätt att yttra sig offentligt på gator och torg. Han väljer att lägga fokus på den judiska församlingen i Malmö och deras ansvar för stämningen i Malmö. Att judiska familjer inte känner sig säkra i Malmö och flyttar från staden och att den judiska fotbollsklubben utsätts för trakasserier borde djupt oroa kommunstyrelsens ordförande och hela (s)-ledningen.

För ett år sedan blev Allan Widman tystad vid en manifestation till stöd för staten Israels rätt att existera. Någon vecka senare stod Birgitta Ohlsson och jag tillsammans med ett hundratal demonstranter vid Rådhuset i Malmö och manifesterade under två paroller: Israels rätt att existera och Fred i Mellanöstern.

Att vi stod på Stortorget och utnyttjade vår grundlagsenliga rätt tycker Ilmar Reepalu är "att sända fel signaler", som han säger i Skånskan.

Nog känns det egendomligt att han inte mycket tydligt kan försvara vår rätt att uttrycka vår uppfattning den där söndagseftermiddagen. Vi borde ha kunnat stå där utan inramning av flera hundra poliser, skanderande motdemonstranter som ropade "mördare" och sköt av fyrverkipjäser av allehanda slag. Allt i syfte att trakassera, hota och skrämma. Jag hade hoppats att det var vår rätt att stå där som borde försvaras och motdemonstranternas metoder som tydligt borde fördömas. Men, icke så!

Inte ens nu ett år efter, när vi kan se vart utvecklingen i Malmö burit hän - kan kommunstyrelsens ordförande be om ursäkt och beklaga sitt agerande. Dystert, är det!

Går den politiska epoken Reepalu i Malmö mot sitt slut?
Ilmar Reepalu har förvisso varit lyckosam i många delar med att förändra Malmö. Det skall i ärlighetens namn sägas. Dock bör vi ju inte glömma bort att mycket av den förnyelse som Malmö genomgått startade med Joakim Ollén (m), Kerstin Tyrstrup(fp), Johan Bengt-Påhlsson(m) och Bertil Persson(m). Jag påmindes om detta förra söndagen då jag med familjen tog en lång cykeltur i ett kylslaget Malmö utmed Öresundskusten.

Hade Nils Yngvessons anda - mångårig (s)-makthavare i Malmö före Reepalu - fått råda att inte mycket av den nydanelse som skett de senaste decennierna kommit till. Själv minns jag mycket väl hur Kerstin Tyrstrup fick kämpa för att Malmö skulle växa mot havet. Hetsiga möten på Ön, bland annat. Vem drev frågan om en högskola med största kraft? Jo, Bertil Persson. Rooseum återuppstår i form att ett Moderna i Malmö. Hade detta varit möjligt utan Johan Bengt-Påhlssons insatser för Rooseum? Knappast! Malmös stora misslyckande - och Ilmar Reepalus - är givetvis att segregationen och utanförskapet ökat genom åren. Som aktiv politiker i Malmö under många år har jag också själv en del av detta misslyckande. Men nu blåser nya vindar som också kan ändra denna utveckling, men då behövs andra än Reepalu och hans röd/gröna allians.

Trots den positiva bilden av Malmö - som vi alla har anledning glädjas åt - finns en annan dyster bild.

Ett delat Malmö.
Ett hätskare Malmö.
Ett våldsammare Malmö.

Listorna klara i Malmö
Igår fastställdes alla fp-istorna inför valet i höst på nomineringsmöten i Malmö. God stämning rådde på mötet och optimism inför valkampen. Nog skall det gå denna gång! Ett skarpt uttalande med anledning av Ilmar Reeplau insatser den gångna veckan gjordes också. Se Fp-Malmös hemsida.