EU:s långtidsbudget är äntligen klar

I förra veckan var experterna säkra på att en bättre långtidsbudget för EU:s budgetperiod år 2014 - 2020 var omöjligt. Förhandlingarna skulle bryta ihop om Europaparlamentet fortsatta ställa krav. De hade fel igen. Igår var uppgörelsen mellan förhandlare för EU:s stats- och regeringschefer och Europaparlamentets klar - och resultat är klart bättre.

Viktigast är flexibiliteten. Tack vara Europaparlamentets förhandlare franske Alain Lamassoure och tyske Reimer Böge kan de pengar som inte använts under de första fyra åren flyttas över och användas under de sista tre åren. Särskilt för program som rör ungdomsarbetslöshet, konkurrenskraft och forskning är det mycket viktigt att EU:s medlemsländer faktiskt använder alla resurser som finns.

Det finns fortfarande detaljer att se över, men det är bra uppgörelse som visar mogenhet från både EU:s stats- och regeringschefer samt Europaparlamentet. Vi kommer att rösta om en resolution rörande budgeten i nästa vecka då Europaparlamentet möts i Strasbourg för sista plenarsessionen innan sommaruppehållet. Jag hoppas att vi kan enas om att stödja budgeten.

Ökad transparens för att få bukt på pengatvätt

Här kan du se ett kort reportage om pengatvätt på Europaparlamentets TV-kanal.

I filmen intervjuas den italienska fiskala och ekonomiska poliskåren som lyckats gripa en kinesisk maffiagrupp som ägnat sig åt pengatvätt mellan Italien och Kina. Den totala summan som tvättats med hjälp av överföringstjänstföretag via just denna maffiagrupp var ofattbara 4.5 miljarder euro, drygt 40 miljarder svenska kronor.

Man uppskattar att totalt ca. 1500 miljarder euro tvättas varje år av kriminella organisationer i Europa.

Jag är medlem i det tillfälliga utskottet för organiserad brottslighet i Europaparlamentet. Här är pengatvätt en huvudfråga som behandlas i utskottet.

Fyra minuter in i videon berättar jag om vad jag tror behövs för att få bukt på problemen med pengatvätt. Ökad transparens och informationsutbyte mellan länder är nyckeln till att komma åt skurkarna.

Det är viktigt att uppehålla en balans mellan individers rätt till integritet och möjligheten för länder att spåra överföringar. Men när människor och kapital rör sig allt mer över nationsgränserna får vi inte vara blinda för att dessa friheter utnyttjas. I samma takt måste polissamarbetet mellan medlemsländerna öka.

Tomma ord svar på nödläget i Sinai

För 2 månader sedan ställde jag en formell fråga till EU-kommissionen vad gäller situationen i Sinai.
Flyktingar från Afrikas horn som söker skydd färdas ofta till Israel via Egypten. Detta innebär att de måste korsa Sinaiöknen, ett ingenmansland som den egyptiska regeringen inte verkar kunna kontrollera. Ofta hamnar de i klorna på människosmugglare och deras familjer tvingas betala ofattbara lösensummor för deras frihet. Många av de kidnappade dör av sviter från tortyren i Sinai.
Jag frågade EU:s höga representent för utrikes- och säkerhetsfrågor Catherine Ashton om man kunde tänka sig att bilda en aktionsgrupp med de länder som ingår i människohandelns alla led, det vill säga ursprungsländer, transitplatser och slutdestinationer, för att handskas med detta problem på ett strukturellt sätt. Kanske kunde EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, ge ett tekniskt bidrag till en sådan aktionsgrupp.

Idag kom äntligen svaret från kommissionen, men dessvärre var det tomma ord utan konkreta besked. Kommissionen flyttar över ansvaret på FNs flyktingsorgan, UNHCR. Det ligger under deras mandat att ta hand om människosmugglingen i Sinai, inte under EU:s utrikestjänst, menar man.

Därmed skulle en aktionsgrupp vara ett ämne för UNHRC. Och EU:s särskilda represententer har enligt kommissionen inte någon roll i att ge tekniskt stöd till ett sådant projekt. Man framhäver att man sätter press på Egypten att respektera flyktingars mänskliga rättigheter och att man för dialog med de berörda parterna.

Men detta räcker inte. Vi måste ta ett ansvar för de fruktansvärda övergreppen som sker i Sinai. EU kan inte bara se på och lägga skulden på någon annan.

Det uppmärksammade fallet i Solna där två män misstänks ha deltagit i utpressning av flyktingar i Sinai är ett viktigt led i att uppmärksamma det vidriga som pågår. Nu är det dags att EU agerar.

Smaksatt snus i Sverige närmare räddning

Idag röstade Europaparlamentets inre marknadsutskott om EU-kommissionens förslag gällande reglering av tobaksprodukter. Som den liberala gruppens förhandlare i utskottet har jag drivit linjen att snuset fortsättningsvis ska säljas enbart i Sverige, men att snuset ska undantas från de nya reglerna för smaktillsatser.

Jag anser att EU-kommissionen har tänkt fel. Antingen är snuset en inre marknadsprodukt som kan säljas i hela EU och också regleras på EU-nivå, eller så är det inte det. Idag vill kommissionen både förbjuda snuset på den europeiska marknaden men samtidigt reglera produkten i Sverige. Detta är inte rimligt.

Mitt förslag är att Sveriges permanenta undantag i anslutningsavtalet med EU även ska gälla de nya reglerna om smaksättning och paketering.

Jag är mycket nöjd med att mitt förslag fick brett stöd i utskottet. Svenskt snus har en smak, och det har kommissionen inte rätt att reglera. Har vi ett undantag för snuset måste vi även ha det när det gäller smakregleringarna.

Europaparlamentets slutliga position avgörs av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet som röstar om direktivet den 10 juli. Hela Europaparlamentet tar sedan ställning till detta i en avgörande omröstning i september.

Dagens omröstning i inre marknadsutskottet var ett steg i rätt riktning, mot ett fortsatt undantag för det svenska snuset.

EU öppnar för tuffare attityd mot Eritrea

Idag startade så den 25:e session av den gemensamma parlamentariska församlingen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet. Andris Piebalgs, EU-kommissionär för utveckling var på plats för att svara på våra frågor. Jag frågade varför EU inte gör mer för att hjälpa de kidnappade eritreanska flyktingarna i egyptiska Sinaiöknen.

Situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar. Själva kidnappningen sker utanför EU, men jag påpekade att det pågående rättsfallet i Solna tingsrätt är det enda i sitt slag i västvärlden och visar att det finns möjlighet för oss att påverka. Det är anmärkningsvärt att Piebalgs inte kommenterade detta.
Jag har föreslagit att EU bildar en aktionsgrupp med samtliga länder som ingår i människohandelns led, det vill säga ursprungsländer, transitländer och de länder där familjerna som utpressas lever. EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, eller den särskilda representanten vid Afrikanska unionen, Gary Quince, kan bistå med teknisk kunskap och ett brett nätverk.

Jag är besviken på att kommissionären ansåg att EU redan gör mycket, och jag håller verkligen inte med. Varje månad flyr 4000 eritreaner regimens terror, och många av dem hamnar i människosmugglarnas klor. Jag anser att EU måste respektera principen om icke-avvisning och bevilja eritreanska flyktingar tillfällig tillflyktsort. De som i dag nekas asyl och skickas tillbaka till Eritrea återses aldrig igen. EU:s medlemsländer kan inte vara delaktiga i denna massaker.

Jag tog också chensen att fråga Piebalgs vad han ansåg om FN:s rapport om mänskliga rättigheter i Eritrea. Jag citerade två stycken ur rapporten där man beskriver den fruktansvärda tortyr regimen utövar.

Musa Hussein Habi, Eritreas representant till AVS-länderna, protesterade som vanligt och anklaga FN för lögner. Dock svarade kommissionären att man såg mycket alvarligt på saken. Han försäkrade att så snart EU:s utrikestjänst EEAS hunnit analysera rapporten kommer den att påverka EU:s förhållande med Eritrea. Inte en dag för tidigt enligt mig.

Lagstyre på agendan när AVS-länderna är i Bryssel

På måndag öppnar vi årets andra session för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna). Idag deltog jag i det politiska utskottets möte där vi tog upp tråden från vårt förra möte i Paramaribo, Surinam, och diskuterade de rapporter som vi röster om senare i veckan.

En viktig punkt var vikten av lagstyre och ett oberoende rättssystem. Rapporten har skrivits med gemensamma krafter av min konservativa kollega Filip Kaczmarek och Dharamkumar Seeraj från Guyana. I sin rapport belyser de flera viktiga punkter, som att även AVS-länderna måste vara med och definiera begreppen och de regler vår församling följer.

Mina afrikanska kolleger var mycket kritiska till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Många menade att det är fel att USA får ha en domare trots att de inte förbundit sig att efterleva domstolens beslut. Jag kan hålla med om detta, men anser att domstolen idag har en viktigare roll än någonsin. För att krigshärjade länder som Syrien ska kunna utvecklas måste personer som al-Assad sitta i Haag och ta konsekvenserna av sina handlingar.



Under dagens möte presenterade min kollega till höger, Filip Kaczmarek sin rapport om vikten av lagstyre.



Cotonou-avtalet regler förhållandet mellan EU och AVS-länderna, och förutom handel finns två viktiga artiklar om mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns ett krav på politisk dialog med länder som inte respekterar principen om lagstyre, demokrati och mänskliga rättigheter. Om dialogen inte leder till resultat kan vi kräva att en särskild utredning om brott mot mänskliga rättigheter och korruption måste göras.

EU:s utrikestjänst, EEAS, var på plats för att informera om pågående dialoger med AVS-länder. I Malawi och Mauretanien blir situationen sakta bättre. Jag fråga representanten från EEAS hur det går med Eritrea, det mest odemokratiska landet i vår församling och ville veta om rapporten om Eritrea som FN nyligen presenterade har påverkat dialogen.

Till min stora besvikelse hade EEAS representant inte ens läst rapporten, som beskriver ett land lika stängt och förtryckande som Nordkorea. Hon ansåg att kommunikation är viktigare än resultat, men jag håller inte med. Hur länge ska vi föra dialog med skurkstater som Eritrea med befolkningen lider? Jag anser att vi sedan länge passerat den gräsen.

Nödvändig debatt om pressfrihet

Igår kväll diskuterade Europaparlamentet betydelsen av mänskliga rättigheter, och särskilt pressfrihet, i omvärlden. Pressfrihet handlar om att ställa krav på de länder där pressfrihet inte existerar. Där reportrar, fotografer, filmare och bloggare med risk för sina liv rapporterar om tillvaron för människor som lever under olika former av förtryck.

EU:s högsta representant för utrikesgrågor Catherine Ashton talade om journalisterna särskilda roll och underströk att EU måste fortsätta stödja presfriheten i omvärlden. Jag håller med henne om att mänskliga rättigheter måste vara del av samtliga dialoger EU har med sina partnerländer. Moderaternas Anna Ibrisagic påpekade att EU:s enda samvetsfånge, Dawit Isaak, fortfarande sitter fängslad i Eritrea. Dessvärre sade Catherine Ashton inget om arbetet för att få honom fri. Här kan du se Ashtons svar till europaparlamentarikerna.


EU:s kommissionär för utvecklingsfrågor, Andris Piebalgs, tog vid och påpekade att EU:s viktigaste verktyg är artikel 8 i Cotonou-avtalet. Avtalet regler förhållandet mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (de så kallade AVS-länderna) och omfattar både handel och mänskliga rättigheter. I artikel 8 finns regler om att dessa länder och EU måste föra konstruktiv dialog om mänskliga rättigheter. Här kan du se kommissionärens svar till Europaparlamentet.

Jag anser att Eritrea sedan länge visat att de inte kan uppfylla det här kravet, och att EU måste visa att det blir konsekvenser av att ignorera kritik om dessa mycket allvarliga övergrepp på befolkningen.

På lördag kommer representanter från Afrika, Västindien och Stilla havet till Bryssel för att ta delta i årets andra session mellan EU och AVS-länderna. Jag hoppas att FN:s färska rapport om Eritrea kan ge ökat stöd för min kritik av regimen i Eritrea.

Värdefullt utbyte i Nürnberg

I söndags talade jag på ett seminarium i Nürnberg på temat små och medelstora företag i Europa. Seminariet var organiserat av min liberala grupp ALDE i Europaparlamentet och ett flertal av mina kollegor i gruppen deltog i panelsamtalen.

Seminariet var lärorikt och gav värdefull insikt i viktiga frågor när det gäller de små och medelstora företagens situation i Tyskland och Europa.

Det var även en möjlighet att utbyta erfarenheter mellan länder på olika områden.

Exempelvis gällande andelen kvinnor på arbetsmarknaden var många intresserade av vår svenska modell med en stark välfärdssektor som underlättar för att kombinera familj och kärriär.

Samtidigt är delar av det tyska utbildningssystemet något vi i Sverige bör inspireras av, exempelvis vad gäller lärlingsprogram som verktyg för att få unga ut i arbete.

Ingolf F. Brauner, Bertram Brossardt, Jürgen Creutzmann, Petra Göckel, Nadja Hirsch,
Franziska Leupelt, Prof. Dr. Fritz Wickenhäuser, Martin Zeil och jag själv

För en europeisk grupptalan

Igår kväll talade jag i plenum under Europaparlamentets session i Strasbourg på ämnet konkurrenslagstiftning. EU-kommissionären för konkurrensfrågor, Joaquin Almunia, presenterade igår två lagförslag på området.

Det första är ett direktiv om hur medborgare och företag kan kräva skadestånd när de är offer för överträdelser av EU: s antitrustregler, såsom karteller och missbruk av en dominerande ställning på marknaden.



Det andra lagförslaget är ett direktiv med en rad gemensamma, icke-bindande principer för kollektiv prövning i medlemsstaterna, så att enskilda medborgare och företag kan genomdriva sina rättigheter enligt EU-rätten när dessa har åsidosatts. Dett är ett mycket viktigt lagförslag.

Jag är en varm förespråkare av en europeisk typ av grupptalan och välkomnar detta första viktiga steg, både för att få en fungerande inre marknad och för att stärka konsumenternas intressen. Helst hade jag sett en gemensam EU-lag.

Debatten handlade även om parlamentets reaktion på kommissionens konkurrensrapport för 2012. I detta sammahang påpekade jag vikten av att kommissionen lägger fokus på energisektorn. En konkurrensutsatt, flexibel och effektiv gemensam energimarknad är avgörande för att möta framtida behov och utmaningar. Detta är nu särskilt viktigt med tanke på skiffergasrevolutionen i USA som hotar den europeiska konkurrenskraften.

Glädjande att Lettland blir medlem i euron

Jag välkomnar att Lettland blir det 18e landet i eurozonen 1 januari 2014. I onsdags togs beslut i rådet att på basis av EU-kommissionens rapport i enlighet med ECB:s rekommendation göra Lettland till fullvärdig medlem av EMU vid årsskiftet. Beslutet ska formellt godkännas av Europaparlamentet i sommar.

Lettlands anslutning till euron visar att det fortfarande finns en efterfrågan från utomstående länder att bli en del av valutaunionen. Detta trots ekonomernas dystra spekulationer om EMU:s sammanbrott som varit det ständiga budskapet i media under de senaste åren.

Jag menar att många underskattar den politiska viljan som håller eurozonen ihop. EU är inte endast ett ekonomiskt projekt, även om ekonomiskt utbyte och samarbete ofta har varit verktyget för att öka integrationen och välståndet i unionen.

Lettlands anslutning till euron pekar på att det finns hopp framåt. Med nya och starka regleringar för gemensam budgetöversyn och makroekonomisk samordning kommer eurozonen att gå stärkt ur krisen.

En verklig valutaunion kräver dock en bankunion på plats med gemensam översyn, gemensamma regler för banker i kris, samt en gemensam insättningsgaranti. I veckan antar min liberala grupp en resolution där vi lägger press på medlemsländerna att ta lagstiftningen om bankunionen framåt i ett högre tempo.

Med ett nytt medlemsland och en riktig bankunion på plats skulle framtiden se ljus ut för euron.

Mild FN-debatt om Eritrea - EU måste göra mer!

I går var allt fokus på Eritrea. På förmiddagen lyssnade jag till en debatt mellan FN:s särskilda representant för Eritrea, Sheila B. Keetharuth, och medlemsstaterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rapporten hade presenterats sent på tisdags kvällen och debatten fortsatte igår.

Nästan alla länder som uttalde sig bad rådet att förlänga rapportörens madat som annats går ut redan i höst. Det är ett rimligt krav med tanke på att Keetharuth ännu inte släppts in i Eritrea. Det är inte möjligt att grundligt rapportera om situationen i ett land man inte har satt foten i.



Flera länder, bland annat Tyskland, hade ett starkt inlägg där ambassadören underströk att det inte räcker att dyka upp på möten, Eritrea måste också leverera resultat. Jag var besviken på att Sverige inte uttalde sig alls. Om något av alla de länder som var representerade har verkligen Sverige anledning att kritisera regimen i Eritrea. Efter debatten frågade jag Sveriges representant varför de inte tagit chansen att nämne Dawit Isaaks öde. och det enda svar jag fick var att man lagt krutet på att få EU:s gemensamma uttalande bra. EU sade inget om Dawit Isaak, och Sveriges tystnad i FN är svår att förstå.



Under seminariet underströk jag att EU måste göra mer för Eritreas befolkning.



På eftermiddagen ordnade Reportrar utan gränser, Human Rights Watch och flera andra organisationer ett seminarium om situationen i Eritrea. I panelen var förutom jag själv även Dawit Isaaks bror Esayas Isaak, Abie Seyoum som är dotter till en journalist som suttit fängslad lika länge som Dawit Isaak, Biniam Simon från Radio Erene, och flera eritreaner som lämnade sitt vittnesmål via videolänk.

Ett 40-tal personer fanns i publiken och bland dem FN:s rapportör Keetharuth. Hennes viktigaste punkt var att Eritrea måste sluta förneka övergreppen. Så länge de vägrar erkänna att landet inte är den välfungerande demokrati de påstår kan inget förändras.

Afrikanska unionen har ett stort ansvar för hur länder på kontinenten behandlar den egna befolkningen, men när skurkstater täcker upp för varandra kan vi tyvärr inte förvänta oss resultat. EU måste göra mer. Vi måste garantera att våra företag inte investerar i landets gruvindustri, att biståndsarbetare släpps in i landet och att de som försöker fly får vår hjälp.

Här är jag med Elizabeth Chyrum från Human Rights Concern-Eritrea, en av de eritreaner som fanns i publiken och FN:s rapportör Sheila B. Keetharuth.

FN avslöjar terrorn i Eritrea

Idag presenterar FN:s särskilda rapportör för Eritrea, Sheila B. Keetharuth, sin första rapport om situationen i landet. Rapporten beskriver ett av världens mest stängda länder. Vi vet mer om vad som händer i Nordkorea än om regimen i Eritrea. Trots ett tydligt mandat från det internationella samfundet har rapportör Sheila B. Keetharuth inte tillåtits att komma in i landet en enda gång. I dagens Expressen skriver jag att omvärlden inte längre kan blunfa för övergreppen.

Sheila B. Keetharuth kräver i sin rapport att Dawit Isaak och hans kolleger genast ska friges eller ges en rättvis rättegång. Här måste FN:s råd för mänskliga rättigheter sätta hårt mot hårt och kräva svar av regimen.

Imorgon åker jag till Genève för att delta i ett seminarium om Eritrea och Dawit Isaak. Bakom stängda gränser plågar regimen sin egen befolkning, och EU måste göra mer för att garantera deras grundläggande rättigheter.

Här kan du läsa hela artikeln, och här finns FN:s rapport om Eritrea.