Cypernlösning svår att finna

Igår kom Eurogruppens nya ordförande Jerome Dijsselbloem, finansminister i Nederländerna, till ekonomiutskottet för att diskutera den ekonomiska politiken i eurozonen. Mycket fokus låg självklart på situationen i Cypern och Dijsselbloem fick utstå kritik från ledamöterna när det gäller Eurogruppens beslut om att beskatta sparkonton som en del i ett nödpaket för att rädda banksektorn i landet.

Jag tillhör kritikerna när det gäller Eurogruppens förslag. Sparare måste vara trygga i att deras investeringar inte tvångsbeskattas genom införande av skatter utan förvarning. Om spararna inte litar på banksystemet riskerar man mycket olyckliga smittoeffekter i hela EU. Det handlar om att värna konsumentsskydd och spararnas förtroende. Risken är annars mycket stor att pengarna tas ut och stoppas i madrassen eller flyttas till ett annat land med lägre skatter.

EU-direktivet om insättningsgaranti garanterar att alla sparare är får tillbaka upp till 100 000 euro vid en bankkrasch. Därför är det en mycket olycklig politisk signal som EU sänder genom att öppna upp för plötsliga tvångsbeskattningar även på konton under denna tröskel. De gemensamma EU-reglerna om insättningsgaranti måste värnas!

Under ekonomiutskottets möte tog Dijsselbloem på sig ansvaret för de beslut som tagits när det gäller Cypern. Därmed tycker jag att han gav ett bra intryck. Han kunde även medge att han personligen hade föredragit att lägga en större börda på de större insättningarna i förhållande till de mindre.

Eftersom att Cyperns parlament förkastade Eurogruppens förslag har regeringen nu tills på måndag på sig att ta fram ett nytt förslag som gör samma besparingar på 5.8 miljarder euro. Med förhoppning om att man lyckas skydda småspararna. Det är ett mycket knepig situation cyprioterna försatt sig i.