Trovärdigt rättssystem är ett stort problem för AVS-länderna

Idag hölls den formella invigningen av den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen för länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Abadula Gemada Dago, talman i Etiopiens parlament inledde ceremonin genom att påminna oss alla om urmänniskan Lucy och att det var just här i Etiopien som mänskligheten först reste på sig. Kenyanska Joyce Laboso är en av ordföranden av församlingen och underströk att finansiering är viktigt för AVS-länderna att uppnå Milleniummålet att minska fattigdomen, men att det inte är allt. Även privata sektorn och främst rättsväsendet har en viktig roll. Transparenta processer i samband med val eller domstolsbeslut är viktigt för befolkningens förtroende men även för at minska korruptionen.

Etiopiens premiärminister Hailemariyam Desalegn avslutade invigningen med att understryka AVS-ländernas eget ansvar för utveckling. Han uppmanade sina kolleger att komma ihåg att demokrati inte är att alternativ bland andra styrelseformer, det är ett måste för alla ledare med folkligt mandat. Det är en bra tanke, men med tanke på att Etiopiens styrande parti, Etiopiens Revolutionära Demokratiska Front, just nu innehar 544 avd de 547 platserna i parlamentet finns mycket att göra i landet för att respektera parlamentarismen och oppositionens rätt att kritisera regimen. Dessutom är premiärminister Desalegn, och tillika högsta befäl av militären, inte vald på tidsbegränsat mandat utan kan sitta kvar så länge parti vill. 

Etiopiens premiärminister Hailemariam Dessalegn under invigningen av AVS-EU-församlingens 26:e session. 

Den officiella invigningen avslutades med EVS-ländernas samt EU:s hymn.  Mötet hålls i FN:s kongresscenter i Addis Ababa. 

Att kritisera regimen har ett pris. Sedan 2011 sitter elva journalister fängslade i Etiopen, varav en av dem är internationellt erkända Eskinder Nega. Etiopien använder sin anti-terrorism lagstiftning för att kunna undanröja alla som underminerar regimen. Nega satt fängslad samtidigt som svenska journalisterna Martin Schibby och Johan Persson, men till skillnad från dem sitter han fortfarande fängslad. Under gårdagskvällens möte med AVS-EU-ländernas föreslog den gröna gruppen att de fängslade journalisterna i Etiopien bör besökas i fängelset för att säkerställa att deras rätt till sjukvår respekteras och att de inte utsett för tortyr. Detta är ett initiativ som jag helhjärtat ställer mig bakom.

Schibby och Persson tog sig in i Etiopiska Oganden-provinsen för att visa på de övergrepp som den regionala regimen utsatte befolkningen för. I regionen finns spår av olja, och möjlighet till rikedom har förvärrat situationen. Abdullahi Hussein jobbade nära Ogaden-presidenten Abdi Muhamoud men fick nog av övergreppen. Han lyckades ta sig till Sverige med över 100 timmar film som skulle klippas ner till en propagandavideo. På filmen verkar det finnas tydliga bevis på hur regionens milis utsätter befolkningen för mord, tortyr, olaga frihetsberövning, utpressning och våldtäkter.

Materialet är nu överlämnat till svenska Krigsbrottskommissionen, med ansvar för svenska utredningar av folkmord, och till internationella åklagarkammaren i Stockholm. De har nu inlett en förundersökning och deras uppgift är att bedöma huruvida allvarliga brott mot folkrätten som folkmord och tortyr har begåtts. Detta kan i så fall bli föremål för rättsliga åtgärder i Sverige eller föras vidare för prövning av åklagare hos den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag.

Efter mötet bytte jag några ord med Etiopiens statssekreterare, landets ambassadör till Frankrike samt mina kolleger Ana Gomes, Fiona Hall samt Catherine Bearder. 

Pressfrihet och terrorism heta ämnen i Addis Ababa

På måndag den 25 november invigs den 26:e sessionen för den gemensamma parlamentariska församlingen mellan länder i EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet, den så kallade AVS-EU församlingen. Mötet hålls den här gången i Etiopiska Addis Ababa och idag startade de förberedande utskottsmötena. 

I det politiska utskottet som jag är medlem av hade vi två föreslagna rapporter på agendan, dels terrorismens globala utbredning samt nationella förlikningsprocesser i länder som upplevt konflikter och kriser. Det blev en lång debatt om rapporten om terrorism och sociala media skriven av min ungerska kollega Zita Gurmani och Moses Kollie från Liberia. 

Internet och sociala nätverk som Facebook, LinkedIn, Twitter och YouTube används i allt större utsträckning av gränsöverskridande terroristorganisationer för att rekrytera nya medlemmar, sprida propaganda och för att söka finansiering. Mina afrikanska kolleger var kritiska till att europeiska demokratier i sin vilja att skydda yttrandefriheten är tveksamma till att stänga ner webbsidor som förespråkar intolerans, hat och våld. Jag anser inte att man kan ställa frihet och säkerhet mot varandra och se vilken som väger tyngst. Personlig integritet och respekt för privatliv är fundamental för alla medborgare och det måste alla stater erkänna. Den senaste tidens NSA-skandal har visat att medborgare i USA och EU inte godkänner att deras privatliv på internet övervakas - utan deras godkännande. 

Vårt värdland Etiopien har en viktig roll för att bekämpa terrorism på Afrikas Horn. Som det mest stabila landet i regionen har de bl.a. bistått internationella insatser i Somalia för att bekämpa pirater och terrorgruppen al-Shabab. Etiopiens stöd är viktigt, jag anser att vi ändå måste väga kritisera dem för de mycket håra anti-terrorlagar som har satt ett tjugotal journalister i fängelse. Lagen missbrukas genom att kritisera alla som inte håller med regimen med att undergräva den nationella säkerheten, och därmed vara terrorist. Vi kommer alla ihåg de 438 dagar Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien. 

Detta är mycket beklagligt och jag har tillsammans med flera kolleger i Europaparlamentet skrivet brev till Etiopens regering för att förklara varför journalister som Eskinder Nega and Reeyot Alemu sitter fängslade. Såklart fick vi inget tydligt svar från de etiopiska parlamentarikerna. De förklarade saken med att lands grundlag som skyddar yttrandefriheten enbart är 20 år gammal och att det är svårt att hitta en balans. Det är inte alls svårt. De är inte terrorister, de utnyttjar enbart sin grundlagsskydde rätt att säga sin åsikt. 

I diskussion om internationella brottmålsdomstolen med James Kembi-Gitura, vice talman av Kenyas överhus.

Mötet avslutades med en diskussion om betydelsen av Internationella brottmålsdomstolen. Jag anser att domstolen spelar en viktig roll när nationella konflikter och inbördeskrig för det svårt att få till en nationell rättsprocess som accepteras av alla parter. En invändning mot domstolen är att förhandlingar kan skada förlikningsprocesser och slita upp sår som ännu inte läkts. Det kan stämma, men att gå så långt som att exkludera folkvalda personer är inte rimligt. Om någon misstänks för grova brott mot sin egen befolkning måste regeringen i landet leva upp till detta annars riskerar hela systemet att fallera. 

Ett aktuellt exempel är Kenyas president Uhuru Kenyatta och vicepresident William Ruto som bägge är misstänka för brott mot mänskligheten i samband med de våldsamheter som uppstod efter valet 2007 då över 1000 personer dog. Domstolen är rättslig, inte politisk, en slutsats som James Kembi-Gitura, vice talman i Kenyas överhus hade svårt att acceptera. Internationella brottmålsdomstolen har en viktig roll att ge upprättelse till de som inte får gehör på hemmaplan, och att politisera detta är mycket olyckligt. Det är inte Afrika som nu utreds, det är några misstänka brottslingar som råkar vara afrikaner. 

"Alltför få döms för sexuellt våld mot kvinnor i krig"

Vi diskuterade även det internationella rättsystemet och den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag idag i Lomé. Flera afrikanska kolleger är kritiska till ICC som de anser bara dömer förbrytare från utvecklingsländer men aldrig europeiska ledare. Här ett par utdrag ur mitt anförande. Hela talet finns att läsa på min hemsida.

"At the core of the system of global justice this system is the International Criminal Court in the Hague.

A system of international justice is a preventive force. If dictators of the world know that justice will catch up with them one day, they may refrain from the worst violence against their people.

And I would like to see an even stronger ICC. One of the most serious crimes of war today is the use of brutal sexual violence against women, destroying not only the lives of these women and girls, but destroying whole communities. Far too few war crime perpetrators guilty of these rape epidemics are brought to court. This is something we should all feel ashamed of.

My vision for the future is therefore that of even deeper international justice cooperation.

There is no alternative worthy of human dignity and the values we all claim to respect."