Sverige är ett av sex EU-länder där alla medborgare har lagstadgad rätt till ett bankkonto. I alla andra länder är det upp till bankerna att bestämma vem som kan få eller inte få ett konto.
För de flesta av oss i Sverige är det svårt att tänka sig livet utan tillgång till bankkonto, men verkligenheten är att 30 miljoner människor i EU inte har tillgång ens till de enklaste formerna av konton. Vardagliga saker som att betala hyra, få lön och spara undan pengar blir då mycket svårt. Att handla över nätet eller betala med kort är inte att tänka på.
Det är främst två grupper som har svårt att få öppna ett konto i Europa idag. Dels är det socialt eller ekonomiskt utsatta personer, till exempel hemlösa. Utan tillgång till ett bankkonto att betala hyra från blir det ännu svårare att få tag i bostad och en ond cirkel uppstår. Dessutom nekas ofta personer som har gjort personlig konkurs eller har betalningsanmärkning som bankkunder.
Dels handlar det om de människor som rör sig över Europas gränser. Trots att vi ska ha fri rörlighet i EU är det fortfarande krångligt att till exempel bo i ett land och få lön i ett annat, eftersom många banker ställer höga krav på den som vill öppna ett lönekonto.
Detta kan omöjligt vara vad vi menar med en fungerande inre marknad i EU. Att människor diskrimineras på grund av sin sociala eller ekonomiska situation, eller att regelkrångel försvårar för den fria rörligheten är oacceptabelt.
Rekommendationer och självreglering av branschen har bevisligen inte fungerat så nu måste vi överväga lagstiftning på europeisk nivå. Jag kommer att följa Europaparlamentets arbete med detta framöver särskilt noga då jag för den här frågan har utsetts till den liberala gruppens förhandlare i utskottet för inre marknad och konsumentskyddsfrågor.
Alla som lagligen vistas i EU måste rimligen ha rätt till åtminstone den allra enklaste formen av bankkonto.
Jag tar direkt avstånd från EU:s datalagringsdirektiv som kommer upp för omröstning idag onsdag 21 mars i riksdagen.
SvaraRaderaMin första tes till varför jag tar denna ståndpunkt är mycket enkel. Internet skapades för att information ska vara tillför folket över alla gränser. Alltså oberoende av vilken regim som är satt att övervaka gränserna. Det gäller e-post, hemsidesbesök, sms, fax, kort sagt all kommunikation som den moderna människan använder sig av idag. Misstaget många gör är att tro på ett slut på piratkopierandet och annan brottslighet, men det är ett missförstånd. Det betyder bara att den ljus skygga verksamheten går under jorden eller att fler gör som Teliasonera och flyttar sina servrar till Finland eftersom det är en fristad i denna bemärkelse. Piratebay kommer att låta gps-styrda drönare, små obemannade flygfarkoster, stationera sig ett par kilometer upp i luften över internationellt vatten. Det enda sättet att stoppa dessa vore att skjuta ner dem, vilket i sig är en krigshandling. Uppfinningsrikedomen är enorm när det gäller att komma undan kränkande internet lagar. Frågan är om vi i framtiden kommer att ha kvar företag som arbetar med egna servrar i Sverige och i så fall vilka skall då ansvara för de servrar som då inte finns i Sverige. Vill vi i Sverige vara ett land med bibehållen integritet eller ska vi falla till föga för trycket.
Min andra tes är den mest allvarliga. Denna kamp för integritet och uttrycksfrihet skulle inte Piratpartiet ha vunnit på om inte vi hade gjort vårat jobb.
Vårt parti som ska ha värnat om yttrandefriheten ända sedan Chydenius tidevarv skulle ha stått på barrikaderna tillsammans med Rick Falkvinge. Det hade krävt mod och insikt, men framförallt hade det tagit oss ur småpartiträsket.
Johan L Nopp
Den 13:e folkpartisten