EU:s första State of the Union

Idag höll Barroso EU:s första State of the Union tal. Det var en historisk händelse, men tyvärr saknades alla historiska referenser till varför EU är så viktigt i hans anförande.

Barroso borde ha påmint oss om varför vi är här; om att EU är ett fredsprojekt som har fått ett slut på Europas blodiga historia. Men också vikten av att försvara den europeiska tanken och de europeiska värdena av fred, frihet och demokrati. För om vi inte försvara den europeiska tanken riskerar de senaste 60 åren att bli en parantes i vår historia. Det får vi inte glömma och det bör upprepas. Särskilt i EU:s första State of the Union någonsin, och särskilt för Europas yngre generation.

Må så vara att Barroso inte är någon god talare, men han borde vara tydligare och visa vägen framåt för EU. Det är hans roll som President över kommissionen. Särskilt nu när medlemsländernas ledare är fega behöver Barroso bli en ledarfigur för den europeiska integrationen. Nu när han inte längre behöver tänka på att bli omvald borde våga ta ut svängarna mer. Jag håller här med både Verhofstadt och Schulz i deras kritik.

Jag har dock förståelse för att Barroso tar upp ett helt spektra av ämnen och inte enbart fokuserar på ett område. Att tala om ökad europeisk ekonomisk- och energi integration är viktigt, på samma sätt som att fokusera på problemet med att bara 8 miljoner små och medelstora företag handlar över gränserna på den inre marknaden, och att det behövs en ökad fokus på asyl- och migrationspolitik och bekämpande av organiserad brottslighet. Talet om en europeisk försvarsmakt kändes dock något apart.

I sin helhet gjorde Barroso ett tappert försök, som tyvärr inte räckte hela vägen fram. Frågan man också kan ställa sig är var Van Rompuy och Ashton höll hus under Barrosos tal. Kanske hade Barroso vågat ta ut svängarna mer med dem vid sin sida..?