onsdag 3 april 2013

Romska tiggare är en europeisk angelägenhet

Idag skriver jag, tillsammans med mina kollegor Marit Paulsen och Cecilia Wikström, i DN om romska tiggare.

Snart är våren här och det blir allt varmare ute. Men för de romska tiggarna på våra gator blir det kallare. I vårt grannland Norge vill polisen stävja tiggeri genom att ge kommunerna rätt att förbjuda övernattning på offentliga platser. Storbritanniens premiärminister David Cameron skärper tonen mot framförallt rumänska och bulgariska migrantarbetare. I Ungern blundar polisen för brutalt våld mot romer och hemlöshet har kriminaliserats.  I Frankrike vräks romer fortfarande utan förvarning.

I Sverige har vi sett en tydlig ökning av människor som tigger på våra gator och i tunnelbanan. Det hugger i hjärtat och vi är nog många som känner oss splittrade i om vi ska ge några slantar eller inte. Vi vill hjälpa individer och familjer, men är samtidigt rädda för att bidra till organiserad brottslighet och människohandel.

EU vilar på ett fundament av respekt för de mänskliga rättigheterna. Ofta kritiserar vi länder utanför vår union för brott mot dessa rättigheter men glömmer att vi själva måste leva upp till dessa värden och städa på vår egen bakgård. Det är smärtsamt att konstatera att det fortfarande förekommer systematisk diskriminering på etnisk grund i EU. Romerna är en grupp som genom historien ständigt utsatts. Inte ett enda medlemsland går fri från skuld.  EU-kommissionen har fördömt diskrimineringen, nu är det hög tid att EU-kommissionen också följer upp sina löften med konkret handling och åtgärder mot de medlemsländer som fortsätter att diskriminera romer och därmed trotsar EU:s grundläggande värderingar.

Det är viktigt att komma ihåg att alla tiggare inte är romer och att majoriteten av romerna är inte är tiggare, men genom DN:s reportageserie om de romska tiggarna på Stockholms gator har vi fått en viktig inblick i varför dessa människor söker sig till Sverige, varifrån de kommer och om deras vardag i Sverige. 
Den ekonomiska krisen drabbar de som redan har det svårt hårdast, men det är orimligt att EU-medborgare ska tvingas tigga till sina barns sjukvård. Romerna är Europas största etniska minoritet, det finns ungefär 10-12 miljoner romer i Europa. Fortfarande utsätts de för omfattande diskriminering och våld och de har högre arbetslöshet, ohälsotal och lägre utbildning än genomsnittseuropén. Diskrimineringen av romer måste upphöra i hela Europa!

Detta är inte en fråga som enbart kan lösas inom gränserna för enskilda länder. Det krävs även en bindande gemensam handlingsplan för EU för att få stopp på övergreppen mot romer. EU har betalat ut 50 miljoner euro de senaste sex åren för att ge romer bättre skolgång, hälsovård och boende. Men de lokala myndigheterna lyckas sällan använda pengarna till vad som var tänkt.

Vi måste stärka romers möjlighet till inflytande genom att etablera en romsk ungdomsledarakademi för unga romer som vill utbilda sig i samhällsfrågor. Läromedel måste skrivas på det officiella minoritetsspråket romani chib. Och en samhällskommission bör inrättas i Sverige för att gå till botten med de övergrepp och försummelser som begåtts mot den romska minoriteten det senaste århundradet. Både för att synliggöra övergreppen och öka allmänhetens kunskap kring romernas situation.

Ett problem för många romer är att man saknar id-handlingar som visar statstillhörighet. Det innebär att länderna kan ducka från sina skyldigheter att förbättra situationen för romerna. En lösning är att upprätta personliga dokument så att de kan bli medborgare, men utan ländernas engagemang är även den minsta reform svårgenomförlig.

De romska tiggarna är inte här av fri vilja. Hade de haft möjligheten att arbeta i sin stad eller i sin by, i närheten av sin familj så hade detta naturligtvis varit deras förstahandsval. Det handlar om människor med drömmar om ett bättre liv för sig själva och för sina familjer.

Lösningen är inte att förbjuda tiggeri, utan att skapa förutsättningar och möjligheter att likt oss få leva med sina familjer och arbeta för sitt eget uppehälle och sin egen framtid. Vi får aldrig tumma på EU:s viktigaste grundstenar - respekten för individens rättigheter och den fria rörligheten.

tisdag 2 april 2013

Oro för de växande extrempolitiska krafterna i Europa


I Europaparlamentets konstitutionella utskott behandlas just nu vilka regler som ska gälla för de europeiska partier som får finansiering från EU.

När Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 stärktes de europeiska partiernas roll i att skapa en europeiska politisk medvetenhet och engagera medborgare i alla länder. Nu utarbetas ett nytt förslag till förordning om europeiska partier, vilket väntas ytterligare stärka de europeiska partiernas roll, vilket ska ske genom att bl.a. ge partierna en särskild rättslig status istället för att de ska vara registrerade som en vanlig organisation i någon av medlemsstaterna. Sedan 2011 är det också möjligt för enskilda personer att vara medlemmar i vissa av de europeiska partierna utan att behöva göra detta genom ett nationellt parti. Detta var en efterlängtad reform.

År 2012 betalades närmare 44 miljoner euro ut till partier och organisationer, och från Europaparlamentets sida vill vi säkerställa att pengarna används på rätt sätt. Allt fler partier är EU-skeptiska, nationalistiska och främlingsfientliga. Även om jag inte anser att partier behöver vara positiva till EU-samarbetet för att få finansiering, så rimmar det illa att ansöka om pengar från samma institutioner som man vill störta. Däremot anser jag att alla parter som får finansiella medel från EU måste leva upp till EU:s grundläggande principer om respekt av mänskliga rättigheter och allas lika värde. Främlingsfientliga och rasistiska rörelser hör inte hemma i ett demokratiskt EU.

På min hemsida kan du läsa den liberalera gruppens fråga till EU-kommissionen om just detta, samt Viviane Redings svar.  


onsdag 27 mars 2013

Skånska ungdomar på besök!

I veckan hade jag nöjet att ta emot en grupp skånska ungdomar som var på besök i Bryssel. Att träffa besöksgrupper från Sverige är en rolig - och viktig - del av mitt jobb. Nyfikna frågor kan ingjuta energi i vilken parlamentariker som helst.

Det var en pigg och nyfiken grupp ungdomar som var på besök i Bryssel. Flera kom från Eritrea och vi talade länge om Dawit Isaak, regimen i Eritrea och det senaste påhoppet om att Sverige inte är demokratiskt.

Ledaren för gruppen var Philip Sandberg, en ung och driven Folkpartiskt som engagerat sig för invandrarungdomar i Lund och har hjärtefrågor som rör globala rättvisa och integration. I den ekvationen är EU viktig, och jag är glad att Philip och många andra liberaler tar chansen att lära känna EU alla de fördelar samarbetet innebär. Jag påminde även om att det är lätt för Sverige att sätta sig på höga hästar. I jämförelse med andra EU-länder har Sverige en unik historia, vi har inte varit i krig sedan början av 1800-talet. Resten av Europa har inte haft samma förutsättningar. Dessutom satt vi i samma båt som dagens krisländer i början på 90-talet. Jag kommer ihåg när jag satt som riksdagsledamot i finansutskottet och räntan låg på 200 %!

Stort tack till Philip Sandberg och hans ungdomar som kom och hälsade på. Europaparlamentet, precis som riksdagen, är ert parlament.



Här är jag och hela gruppen, ledaren Philip Sandberg står i mitten.


EU måste beväpna Syriens opposition

Efter mer än två år av inbördeskrig i Syrien ser vi fortfarande inte ett slut på fasorna. Våldet i landet har krävt fler än 70 000 människoliv, hundratusentals människor har tvingats fly från sina hem och mer än 1,5 miljoner människor behöver humanitär hjälp.

Utvecklingen har ännu en gång blottat ett tandlöst FN, ett splittrat Arabförbund och en avvaktande omvärld. När liknande övergrepp begicks i Tunisien, Egypten och Libyen agerade världssamfundet och visade att våld mot en civilbefolkning som kräver gehör för mänskliga rättigheter inte tolereras. Detta är inte längre acceptabelt.

Idag skriver jag i Aftonbladet att Syriens befolkning måste ges möjlighet att försvara sig mot Bashar al-Assad! Läs gärna artikeln som du hittar här.

måndag 25 mars 2013

Afrikanska Unionen: en rättvis behandling av Dawit Isaak


I fredags träffades AVS-EU ländernas gemensamma parlamentariska i Bryssel för att behandla aktuella politiska frågor. På agendan fanns bland annat mänskliga rättigheter i Afrika och Afrikanska Unionens roll. Här kan ni läsa mer om mötet.

Med tanke på att Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter just nu funderar på att ta upp Dawits Isaaks ärende var detta en mycket viktig punkt.
Profosser Mabassa Fall var på plats för att representerade en människorättsorganisation som är medlem av Afrikanskas Unionen. Han underströk att Afrika har en mängd juridiska verktyg för att komma åt orättvisor, men att de afrikanska länderna enbart implementerar 10 procent av besluten som fattas av Afrikanska Unionen och dess domstol för mänskliga rättigheter.

Jag har upprepat samma fråga sedan jag blev medlem av församlingen år 2006: Hur kan vi hjälpa Dawit Isaak och alla dem som sitter inspärrade utan rättegång eller formella anklagelser?

Det blev en debatt där Eritreas representant Musa Hussein Naib dels försvarade sig med att landet ännu var ungt och dels anklagade Sverige för att bryta mot mänskliga rättigheter. Han refererade till de tre anlagda bränderna av regimtrogna eritreanska föreningslokaler. På kritiken från Afrikanska Unionen hade han inget att säga, då satte han bara med armarna i kors.


Professor Mabassa Fall klargjorde att Eritrea är ett av 11 länder som aldrig kommunicerar eller efterlever beslut från Afrikanska Unionen eller Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Han uppmanade Eritrea att öppna sina böcker, sina myndigheter - och sina fängelser - för insyn. Han underströk att Eritrea har två alternativ - anklaga fångarna för ett brott eller att släppa dem.
Det var ett mycket glädjande besked! Nu vet vi att Afrikanska Unionen tar stark ställning för en rättvis behandling av Dawit Isaak.

fredag 22 mars 2013

Cypernlösning svår att finna

Igår kom Eurogruppens nya ordförande Jerome Dijsselbloem, finansminister i Nederländerna, till ekonomiutskottet för att diskutera den ekonomiska politiken i eurozonen. Mycket fokus låg självklart på situationen i Cypern och Dijsselbloem fick utstå kritik från ledamöterna när det gäller Eurogruppens beslut om att beskatta sparkonton som en del i ett nödpaket för att rädda banksektorn i landet.

Jag tillhör kritikerna när det gäller Eurogruppens förslag. Sparare måste vara trygga i att deras investeringar inte tvångsbeskattas genom införande av skatter utan förvarning. Om spararna inte litar på banksystemet riskerar man mycket olyckliga smittoeffekter i hela EU. Det handlar om att värna konsumentsskydd och spararnas förtroende. Risken är annars mycket stor att pengarna tas ut och stoppas i madrassen eller flyttas till ett annat land med lägre skatter.

EU-direktivet om insättningsgaranti garanterar att alla sparare är får tillbaka upp till 100 000 euro vid en bankkrasch. Därför är det en mycket olycklig politisk signal som EU sänder genom att öppna upp för plötsliga tvångsbeskattningar även på konton under denna tröskel. De gemensamma EU-reglerna om insättningsgaranti måste värnas!

Under ekonomiutskottets möte tog Dijsselbloem på sig ansvaret för de beslut som tagits när det gäller Cypern. Därmed tycker jag att han gav ett bra intryck. Han kunde även medge att han personligen hade föredragit att lägga en större börda på de större insättningarna i förhållande till de mindre.

Eftersom att Cyperns parlament förkastade Eurogruppens förslag har regeringen nu tills på måndag på sig att ta fram ett nytt förslag som gör samma besparingar på 5.8 miljarder euro. Med förhoppning om att man lyckas skydda småspararna. Det är ett mycket knepig situation cyprioterna försatt sig i.

torsdag 21 mars 2013

Ingen visumfrihet för ryska statstjänstemän!


Idag är stora delar av EU-kommissionen i Moskva för möten med Rysslands president och regering. Bland annat väntar förhandlingar om visumlättnader för ryssar som till exempel vill resa till Sverige. Men inom EU finns ett politiskt motstånd mot visumlättnader.

Ryssland har mycket arbete kvar att göra på en mängd olika områden, inte minst vad gäller demokrati,  mänskliga rättigheter och korruption. Vi liberaler i Europaparlamentet (ALDE) accepterar inte visumfrihet för ryska statstjänstemän. Vi menar att det vore ett oacceptabelt svek gentemot landets opposition, människorättsorganisationer och andra aktivister som förföljs om vi skulle gå med på kraven från Putin.

ALDE kräver nu också att EU:s samtliga medlemsländer inför en "Magnitskij-lag" liknande den som gäller i USA sedan i december i fjol. Lagen är uppkallad efter Sergej Magnitskij, en av Rysslands ledande affärsjurister, som mördades år 2009 på grund av att han försvarade rättsstatprincipen i Ryssland. Att ingen ansvarig straffats kan ses som ett tydligt bevis på den djupa och omfattande korruptionen i Ryssland.

Däremot, och detta är viktigt att komma ihåg, är det välkommet att vi tagit tydliga steg framåt då det gäller snabbare ansökningsprocess och avgiftsfrihet för bland annat journalister och personer från olika intresseorganisationer som vill resa till EU!