Mario Monti hyllades

Igår kväll lyssande jag på en diskussion om Europas framtid och om hur den demokratiska legitimiteten på vår kontinent kan utvecklas.

Inledde gjorde min gruppledare Guy Verhofstadt, där han gav en släng åt Cameron och hans tvehågsna attityd gentemot EU. Verhofstadt har tillsammans med Daniel Cohn-Bendit, en av de Grönas gruppledare i EP och känd kämpe från 1968, skrivit ett Manifest för en Postnationell Revolution, det vill säga ett federalt Europa.

Cohn-Bendit var också med på scenen., men de två huvudpersonerna var premiärministern i Italien, Mario Monti, och min kollega i det monetära utskottet, Sylvie Goulard. De båda har också författat en skrift om Europa ocgh det demokratuiska underskottet. I två timmar fördes ett mycket intressant samtal om Europas framtid inför en rikhaltig publik, närmare 2.500. När hade vi en liknande diskussion i Sverige?

Mario Monti hyllades när han anlände, och hyllades än mer av tusentals "bryssel-italienare" när han lämnade efter lyckönskningar inför den fortsatta valrörelsen i Italien. Jag fäste mig speciellt vid Montis lugn och precisa svar. Han överdrev inte och visionerna tog inte överhanden. Genom åren så har jag personligen lärt känna Monti och verkligen lärt mig uppskatta honom. Om någon skall kunna ta Italien ur de stora politiska problemen, så är det han!

Han visade förståelse för Tysklands sätt att se på vikten av strikta budgetkrav och Angela Merkels vurm att stärka Europas konkurrenskraft. Monit beklagade också att Storbritannien och David Cameron valt att ställa sig vid sidan. EU-  i synnerhet de stora länderna som Tyskland, Frankrike och Italien - behöver ett engagerat UK för att slå vakt om en modern och öppen markandsekonomi, poänterade han. Cohn-Bendit var inte entusiastisk!

Monti tyckte däremot inte att EU skulle förfäras av löftet om folkmröstning från Cameron. Det ger britterna möjlighetet att efter en genomgripande debatt och analys ta ställning till Storbritanniens fortsatta medlemskap i EU. Mötet var en utmaning för min franska, två timmars intensivt lyssnande med min skolfranska tog ut sin rätt! Jag hade lättatst med Montis långsamma, tydliga uttal. Det var mödan värt!