Idag presenterade kommissionären Michel Barnier äntligen den andra inre marknadsakten. Det här är ett efterlängtat steg mot en förbättrad inre marknad.
Förslag innehåller 12 åtgärder som alla är viktiga för vår gemensamma marknad, som tillgång till transport- och energinät, e-handel, och andra chanser för företagare. Dessa är alla förslag vi på ett eller annat sätt redan behandlat i Europaparlamentet. Extra roligt att Barnier även kommer att lägga krut på rätten till bankkonton och transparenta priser vid kortbetalning vilket är saker jag arbetat för i Europaparlamentet.
Så klart finns det även delar som jag tycker saknas i förslaget. Exempelvis behöver EU ett hållbart system för upphovsrätt, något som den här gången inte fick plats bland prioriteringarna. I budgettider som dessa är vi väl medvetna om svårigheterna med politiska prioriteringar, och vi i Europaparlamentet får istället axla rollen att lyfta frågan på Barniers agenda.
I år fyller EU:s inre marknad 20 år. Under dessa 20 år har det hänt mycket. Europeiska konsumenterna har fått ökad valfrihet och lägre priser. Medborgarna har fått möjlighet att resa fritt och bosätta sig och arbeta var de vill. Ungdomar har fått möjlighet att studera utomlands – en möjlighet mer än 2,5 miljoner studenter har utnyttjat de senaste 25 åren.
För 23 miljoner företag i EU har den inre marknaden gett tillgång till 503 miljoner konsumenter - snart 507 med Kroatien - och utländska investeringar. Budskapet är tydligt och bevisen är entydiga: en stark, fördjupad och integrerad inre marknad skapar tillväxt, sysselsättning och ger de europeiska medborgarna möjligheter som de inte hade för 20 år sedan.
Det är absolut nödvändigt att den inre marknaden förstärks i dessa tider av ekonomiska svårigheter. Enkla regler och gränslösa handel är rätt recept för tillväxt i EU.
Det vore intressant med en längre redogörelse för vad som egentligen avses när man pratar om ehandel inom den inre marknaden.
SvaraRaderaFör mig som slutkund finns det alldeles för många sajter som inte levererar utanför det land där de är etablerade.
När man frågar varför, kommer en lång förklaring om tullbestämmelser, momsredovisning och liknande problem.
Det finns ytterligare två hinder när det gäller ehandel, det ena är orimligt höga fraktkostnader, och det andra är konsumentskyddet. Speciell gäller det garantier reklamationer, och returer. Behöver man utnyttja garantin hänvisas man regelmässigt till försäljningsstället, och har jag som bor i Luxemburg köpt en vara från Sverige eller Italien för den delen är det praktiskt taget omöjligt att få varan reparerad eller ersatt.
Hänvisa gärna med en länk till de dokument som rör ehandel, för där undrar jag om det inte finns begravda hundar (som vanligt när det gäller EU)