Mannen bakom förtrycket i Libyen, Muammar Khaddafi, är död. Låt oss nu hoppas att 42 års diktatur kan övergå i försoning, uppbyggnad, demokrati och fred. Men framför allt frihet för det libyska folket.
2011 har i sanning varit ett historiskt år. Det som hänt i Nordafrika är fantastiskt. Men kanske blev vi mer överraskade än vi borde. När slutade vi egentligen tro på alla människors (jo, även muslimers) inneboende frihetslängtan? En läxa till framtiden är att inte underskatta den kraften. Den är universell och allmänmänsklig.
Häromdagen visade SVT en dokumentär som belyste just människans önskan om frihet. Det handlade om tonårspojkar som rymmer från oerhört slutna, förtryckande religiösa sekter i USA. De tar steget ut i något helt okänt och tvingas därmed bryta all kontakt med sin familj. Ändå väljer varje år många ungdomar att ta det modiga klivet. Trots att de varit totalt isolerade från omvärlden hela sina liv längtar de alltså till den frihet de knappt vet något om, och är beredda till stora uppoffringar för att nå dit. Det är tankeväckande.
Inga jämförelser i övrigt, men visst har vi mycket att lära av dessa olika exempel på frihetstörst! Mitt eget politiska intresse väcktes just av kampen för frihet och rättvisa i Sydafrika. Dessutom i en tid när det totalitära Sovjet höll grannregionen i ett järngrepp. Sedan dess har vi börjat ta friheten för given i Europa och västvärlden.
Liberalismen är den ideologi som i vått och torrt står upp för de frihetliga värderingarna. Människan behöver religionsfrihet, yttrandefrihet, jämlikhet. Demokrati är det enda statsskick som är förenligt med mänsklig värdighet! Men även inom Europa lever människor fortfarande i olika typer av ofrihet.
Friheten måste alltid fortsätta värnas. En liberal röst behövs alltjämt i politiken.
Får jag vara djävulens advokat och säga: "Det enda vanligt folk får ut av en revolution är nya herrar" se bara på vad som händer i Egypten.
SvaraRaderaSedan må yrkespolitiker och andra som tjänar på spektaklet lovorda revolutionen och prata om frihet hur mycket som helst.
De som en gång nått köttgrytorna måste allt för ofta tvingas bort med våld bara för att genast ersättas av andra med liknande personlighet.
Juholt, Arkesten, Sahlin, Mugabe, Mubarak och Khaddaffi samma andas barn. Det är bara beloppens storlek som skiljer dem åt. Det verkar som når man en tillräckligt hög position anser man sig stå över de moraliska och lagregler som gäller för resten av befolkningen.