Jag läser och berörs av de kommentarer som nyligen fällts av Dawit Isaaks barn och fru vad gäller vilken strategi som är bäst för att få honom fri, vilket går att läsa mer om här. Vi har länge vetat om denna splittring inom Dawit Isaaks familj. Som om de inte drabbats nog av allt.

Jag känner djupt för både Dawits bror, fru och barn och önskar av hela mitt hjärta att de ska få återse sin far, bror och make. Jag tror ändå inte att han kommer hem snabbare om vi är helt tysta - tvärtom är det precis vad Eritreas regim vill, att vi ska tystna och glömma. Däremot kan man visst diskutera exakt vad som ska sägas och när! Där gör Bethlehem Isaak en mycket klok poäng.

Vi är många som blivit djupt berörda av Dawit Isaaks fall och som känner stor vilja att hjälpa till och göra vadhelst vi kan för att få ett slut på den familjetragedi och det brott mot de mänskliga rättigheterna som hans långvariga frihetsberövande är. Jag vill inte tro att människor är så cyniska att de engagerar sig i ett sådant fall för egen vinnings skull.

Jag kommer att fortsätta följa Dawit Isaaks fall mycket noga. Det viktigaste av allt är att han och hans medfångar blir fria innan det är försent. Jag hoppas att vi i backspegeln ska kunna få säga att vi gjorde rätt.