Kris-utskottet
Som koordinator i det tillfälliga s.k. kris-utskottet är det mitt ansvar att samordna Aldegruppens arbete och presentera ändringsförslag på den rapport som den socialistiska kollegan från Frankrike författat, Pervenche Berès.
Ett i stora stycken just franskt och socialistiskt aktstycke med en analys av såväl vad som hänt i finanskrisens spår som vad som behöver göras för att undvika en dylik kris till. Berès är en slipad politiker, som vet vad hon vill. Men denna gång tror jag hon har tagit i för mycket. Många har sett hennes förslag som väldigt provocerande. Och det har funnits de som vill förkasta hela hennes rapport, som ni för övrigt kan finna på EP:s hemsida.
Så långt har inte jag velat gå. Däremot har utskottets ordförande, min liberala kollega Wolf Klinz, och jag presenterat närmare 500 ändringsförslag, vilket ju i praktiken innebär att om vi får vår vilja igenom, så blir rapporten helt annorlunda än ursprungsförslaget.
Det tunga arbetet med alla dessa ändringsförslag har min medarbetare Rickard Ydrenäs gjort tillsammans med Wolf Klinz kompetente följeslagare. Heder och tack till båda för väl utfört kvällsarbete!
Totalt har ca 1700 ändringsförslag lämnats in. Detta är i sig något av ett rekord för en enskild rapport, som ju inte är en lagtext. Tanken var att utskottet skulle rösta om rapporten före sommaruppehållet, vilket nu är uteslutet.
G 8 och G 20
I Toronto möttes i dagarna världens ledare till informella diskussioner. Några större framsteg tyckts inte ha nåtts. Jag hoppas att löftena till världens fattigaste denna gång verkligen infrias - och inte bara blir ord från ett toppmöte!
Det råder oenighet om hur världen skall ta sig ur krisen - genom sparande eller satsingar. Nu tror jag nog att oenigheten överdrivs. Det behövs som vanligt lite av varje.
Att EU:s skuldsatta länder får ordning på sin ekonomi borde alla inse vikten av. Visst kan tyskarna spendera mer. Men det är inte lätt att övertyga ett folk av sparare, som bär den tunga europeiska historien ständigt med sig, att helt plötsligt glömma vad som varit. Samtidigt måste självklart stora satsningar, t.ex. på den gröna sidan, göras för att få fart på ekonomin.
Någon global bankskatt blev det inte. Här borde mer kunna göras. Jag tycker den svenska lösningen är värd att fundera över för andra länder. En form av försäkringsavgift.
Skall det bli någon form av skatt på finansiella transaktioner, som ju också diskuterats, bör den enligt min mening vara gemensam över hela världen. Och där är vi inte ännu!
Glädjande var att president Obama hade med sig till Toronto en amerikansk uppgörelse om det framtida regelverket inom finanssektorn; den s.k. Wall Street-lagen.
Nu är det EU:s tur.
Två stora lagförslag förhandlas varje dag
De två stora lagstiftningspaketen om den framtida finanstillsynen i EU och regleringen av hedgefonder och riskkapitalbolag går nu in i slutfas.
Det spanska ordförandeskapet hade hoppats klara av dem, innan spanjorerna lämnar över till Belgien. Nu verkar det inte bli så. Möjligen klaras tillsynspaketet, även om framförallt britterna är mycket skeptiska till mer av EU-makt över finanstillsynen.
För hedgefonderna är den stora stötesten hur EU skall se på de fonder som kommer utifrån. Från svensk sida är vi givetvis mycket angelägna om att EU inte isolerar sig eller stänger ute viktiga investeringar.
Öppna gränser är av vikt för ett växande Europa. Här hoppas jag att kritikerna kan stoppa förslagen om gränshinder.
söndag 27 juni 2010
söndag 20 juni 2010
Euroyra i Estland, EU-förväntan på Island och Bröllopsyra i Sverige
Euron och Estland
I veckan röstade parlamentet och rekommenderade EU:s stats- och regeringschefer att godkänna Estlands inträde i eurozonen. Ett modigt beslut av Estlands regering, som väl speglar landets varma EU-engagemang.
Estland en lysande stjärna
Snittet för EU-länderna statsskuld ligger på ca 75 procent av BNP. Många länder har som bekant betydligt högre statsskuld. Motsvarande siffra för Estland är 7,5 procent. De tre länder inom EU som klarar unionens ekonomiska krav är förutom Estland, Luxemburg och Sverige.
Alltså endast tre av 27 länder.
I torsdags sade Rådet ja till Estland.
Så den 1 januari 2011 blir således Estland den 17: landet inom eurozonen.
Vid ett ELDR-seminarium i torsdags i Bryssel fick jag möjlighet att personligen gratulera den förre estniske premiärministern Siim Kalls, numera kommissionär med ansvar för transporter och därtill vice president i kommissionen. Den sympatiske och duktige kommissionär Kallas är inne på sin andra period.
I veckan har jag fått publicerat ett antal artiklar för att påminna om det svenska utanförskapet. Senast i dagens GP tillsammans med vår egen kommissionär, Cecilia Malmström.
Läs också min krönika i Sundsvalls Tidning samt en gemensam artikel med Christer Nylander i Kvällsposten förra veckan.
Island inleder förhandlingar
Island tillåts nu starta förhandlingar för medlemskap i EU. Ett glatt nordiskt budskap, som förhoppningsvis också kan följas av liknande initiativ från vårt västra grannland, Norge.
Prins Daniel och pappa Olle
Jag måste erkänna att mitt intresse för fotbolls VM är större än intresset för det kungliga bröllopet. Men samtidigt får jag nog säga att jag avundas dem som blivit inbjudna, däribland Fp-Skånes ordförande Christer Nylander med hustru.
Dessutom kan ju ingen säga annat än att familjen Westling - såväl far som son - är utmärkta talare. Att så vältaligt och personligt uttrycka sig inför hela Europas samlade kungligheter, alla Sveriges prominenser och miljoner TV-tittare förtjänar respekt.
Må det gå kronprinsessan och prinsen väl!
I veckan röstade parlamentet och rekommenderade EU:s stats- och regeringschefer att godkänna Estlands inträde i eurozonen. Ett modigt beslut av Estlands regering, som väl speglar landets varma EU-engagemang.
Estland en lysande stjärna
Snittet för EU-länderna statsskuld ligger på ca 75 procent av BNP. Många länder har som bekant betydligt högre statsskuld. Motsvarande siffra för Estland är 7,5 procent. De tre länder inom EU som klarar unionens ekonomiska krav är förutom Estland, Luxemburg och Sverige.
Alltså endast tre av 27 länder.
I torsdags sade Rådet ja till Estland.
Så den 1 januari 2011 blir således Estland den 17: landet inom eurozonen.
Vid ett ELDR-seminarium i torsdags i Bryssel fick jag möjlighet att personligen gratulera den förre estniske premiärministern Siim Kalls, numera kommissionär med ansvar för transporter och därtill vice president i kommissionen. Den sympatiske och duktige kommissionär Kallas är inne på sin andra period.
I veckan har jag fått publicerat ett antal artiklar för att påminna om det svenska utanförskapet. Senast i dagens GP tillsammans med vår egen kommissionär, Cecilia Malmström.
Läs också min krönika i Sundsvalls Tidning samt en gemensam artikel med Christer Nylander i Kvällsposten förra veckan.
Island inleder förhandlingar
Island tillåts nu starta förhandlingar för medlemskap i EU. Ett glatt nordiskt budskap, som förhoppningsvis också kan följas av liknande initiativ från vårt västra grannland, Norge.
Prins Daniel och pappa Olle
Jag måste erkänna att mitt intresse för fotbolls VM är större än intresset för det kungliga bröllopet. Men samtidigt får jag nog säga att jag avundas dem som blivit inbjudna, däribland Fp-Skånes ordförande Christer Nylander med hustru.
Dessutom kan ju ingen säga annat än att familjen Westling - såväl far som son - är utmärkta talare. Att så vältaligt och personligt uttrycka sig inför hela Europas samlade kungligheter, alla Sveriges prominenser och miljoner TV-tittare förtjänar respekt.
Må det gå kronprinsessan och prinsen väl!
torsdag 10 juni 2010
Hektiska dagar i Washington/New York
En delegation från det så kallade Kris-utskottet besöker just nu USA och möter beslutsfattare och andra inblandade med kunskap om rötterna till den finansiella härdsmälta som bröt ut för fullt hösten 2008 sedan Lehman Brothers gått i konkurs. Den kedjereaktion som drabbade den globala ekonomin var det ingen som kunde förutse, i varje fall inte de enorma konsekvenserna.
Under några års tid har nu ett stort "reparationsarbete" pågått på båda sidor av Atlanten. I EP har vi varit upptagna med en rad olika lagförslag om kreditinstitut, tillsyn och övervakning av bankerna. Hur klara av banker på fallrepet utan att skicka notan till skattebetalarna, hedgefonder, derivathandel, bonussystem, mm mm.
I USA håller just nu de båda husen i kongressen i en gemensam konferens på att mejsla fram det amerikanska svaret på hur reglerna skall se ut, så att världen kan undvika en liknande kris igen.
President Obama har sagt att han vill ha några amerikanska svar med sig till G20´-mötet i Toronto om några veckor. Hela lagförslaget hoppas presidenten kunna skriva under den 4 juli.
Om så sker är dock högst osäkert.
Åsikterna på Capitol Hill är verkligen delade. Den republikanske senatorn Richard Shellby verkade inte vilja stödja en ny striktare lagstiftning överhuvudtaget. De båda demokratiska kongressledamöterna, Brad Sherman och Paul Kanjorski hade en stark vilja att agera kraftfullt, även om de inte var helt ense om medlen och dess utformning för att få bukt med den känsliga marknaden.
Ett av våra viktigaset budskap var att vi borde agera gemensamt över Atlanten, så vi får någorlunda lika regler och spelregler. I annat fall riskerar vi att få ett ihåligt regelverk, där investerare flyr till andra kontinenter i vår globaliserade värld.
Jag har varit flera gånger i USA under senare år. Man får alltid ett sympatiskt mottagande. Diskussionerna förs självfallet i vänlig anda, men det är förbålt svårt att få politiker på Capitol Hill att verkligen bry sig om Europa och vad vi håller på med.
I höst är det mellanårsval och just nu pågår nomineringar och primärval och då får vi européer snällt finna oss i att få en kvart med några av beslutsfattarna.
Så är det. Men jag tycker mig ändå se en viss sinnesförändring. Möjligen har det att göra med att våra amerikanska vänner behöver en nära samarbetspartner, när kineserna blir allt starkare.
John B Larson - kongressman med svenska rötter
Folkpartiets internationelle sekreterare, den förträfflige Fredrik Svensson, lyckades ordna ett sammanträffande med kongressmannen John B Larson, som är högt rankad inom det demokratiska partiet. Larson har sin rötter i Skåne och Närke och känner Sverige mycket väl. För mig ett mycket givande samtal om svensk och amerikansk politik.
Jag hoppas att denna min nya kontakt på Capitol Hill skall kunna fördjupas. Om nu inte amerikanska politiker har så lätt för att åka till Bryssel och Europa, så får väl vi européer göra det.
Världen blir mindre. Och vi påverkas alla av varandra. Utan samarbete kommer världens möjligheter att klara tillväxt och klimat att allvarligt försämras.
Under några års tid har nu ett stort "reparationsarbete" pågått på båda sidor av Atlanten. I EP har vi varit upptagna med en rad olika lagförslag om kreditinstitut, tillsyn och övervakning av bankerna. Hur klara av banker på fallrepet utan att skicka notan till skattebetalarna, hedgefonder, derivathandel, bonussystem, mm mm.
I USA håller just nu de båda husen i kongressen i en gemensam konferens på att mejsla fram det amerikanska svaret på hur reglerna skall se ut, så att världen kan undvika en liknande kris igen.
President Obama har sagt att han vill ha några amerikanska svar med sig till G20´-mötet i Toronto om några veckor. Hela lagförslaget hoppas presidenten kunna skriva under den 4 juli.
Om så sker är dock högst osäkert.
Åsikterna på Capitol Hill är verkligen delade. Den republikanske senatorn Richard Shellby verkade inte vilja stödja en ny striktare lagstiftning överhuvudtaget. De båda demokratiska kongressledamöterna, Brad Sherman och Paul Kanjorski hade en stark vilja att agera kraftfullt, även om de inte var helt ense om medlen och dess utformning för att få bukt med den känsliga marknaden.
Ett av våra viktigaset budskap var att vi borde agera gemensamt över Atlanten, så vi får någorlunda lika regler och spelregler. I annat fall riskerar vi att få ett ihåligt regelverk, där investerare flyr till andra kontinenter i vår globaliserade värld.
Jag har varit flera gånger i USA under senare år. Man får alltid ett sympatiskt mottagande. Diskussionerna förs självfallet i vänlig anda, men det är förbålt svårt att få politiker på Capitol Hill att verkligen bry sig om Europa och vad vi håller på med.
I höst är det mellanårsval och just nu pågår nomineringar och primärval och då får vi européer snällt finna oss i att få en kvart med några av beslutsfattarna.
Så är det. Men jag tycker mig ändå se en viss sinnesförändring. Möjligen har det att göra med att våra amerikanska vänner behöver en nära samarbetspartner, när kineserna blir allt starkare.
John B Larson - kongressman med svenska rötter
Folkpartiets internationelle sekreterare, den förträfflige Fredrik Svensson, lyckades ordna ett sammanträffande med kongressmannen John B Larson, som är högt rankad inom det demokratiska partiet. Larson har sin rötter i Skåne och Närke och känner Sverige mycket väl. För mig ett mycket givande samtal om svensk och amerikansk politik.
Jag hoppas att denna min nya kontakt på Capitol Hill skall kunna fördjupas. Om nu inte amerikanska politiker har så lätt för att åka till Bryssel och Europa, så får väl vi européer göra det.
Världen blir mindre. Och vi påverkas alla av varandra. Utan samarbete kommer världens möjligheter att klara tillväxt och klimat att allvarligt försämras.
Liberalism eller intolerans som segrare efter holländska valet?
Igår gick holländarna till val om ett nytt parlament. Det ser i skrivande stund ut som att de liberalkonservativa under Mark Ruttes ledning tog hem en mycket knapp seger med 31 mandat mot socialdemokraternas 30. De liberalkonservativa kommer därför försöka skapa en koalitionsregering. Även Hollands socialliberala parti, D66, gick framåt och fick tio mandat i år jämfört med tre mandat i valet 2006. Att liberalismen verkar stärkas i Nederländerna är positivt för Europa.
Men även den öppet främlingsfientlige, populistiske och antiislamiske Geert Wilders parti får ett större antal mandat och blir tredje största parti. Han har bland annat gynnats av ett ovanligt lågt valdeltagande på ca 74%.
Till synes fanns det flera likheter med valet i Storbritannien nyligen: ett nationalistiskt extremparti i skuggorna och en tippad liberal vinnare. Men utgången i Nederländerna blir mycket annorlunda– tack vare skillnaden i valsystem.
Nederländerna har liksom vi i Sverige ett proportionerligt valsystem. Den som vinner en fjärdedel av väljarna får en fjärdedel av parlamentsmandaten. Det betyder att liberalerna i Nederländerna inte missgynnades på samma sätt som sina brittiska partivänner. Men det betyder också att de extrema partierna på marginalen kommer in i det holländska parlamentet om de bara skrapar ihop tillräckligt många väljare för ett mandat. I Storbritannien hade extremhögern som tredje parti fått stora svårigheter.
Det finns flera tendenser i europeisk politik idag. Det finns en våg av högerextremism med främlingsfientlig retorik och gryende intolerans. Valet i Ungern nyligen är ett exempel. Men det finns också tecken som tyder på att liberalismen och toleransen vinner mark i flera länder, som i Sverige enligt SOM-institutets undersökning från slutet av maj.
Vi ska inte låta Geert Wilders med sina 15% av de holländska väljarna ta allt rampljus. De flesta holländska väljare gick ändå i en riktning mot det öppnare, tolerantare.
Vi gratulerar därför Mark Rutte, ny regeringschef, och vi gratulerar Nederländerna som får en liberal premiärminister.
Men även den öppet främlingsfientlige, populistiske och antiislamiske Geert Wilders parti får ett större antal mandat och blir tredje största parti. Han har bland annat gynnats av ett ovanligt lågt valdeltagande på ca 74%.
Till synes fanns det flera likheter med valet i Storbritannien nyligen: ett nationalistiskt extremparti i skuggorna och en tippad liberal vinnare. Men utgången i Nederländerna blir mycket annorlunda– tack vare skillnaden i valsystem.
Nederländerna har liksom vi i Sverige ett proportionerligt valsystem. Den som vinner en fjärdedel av väljarna får en fjärdedel av parlamentsmandaten. Det betyder att liberalerna i Nederländerna inte missgynnades på samma sätt som sina brittiska partivänner. Men det betyder också att de extrema partierna på marginalen kommer in i det holländska parlamentet om de bara skrapar ihop tillräckligt många väljare för ett mandat. I Storbritannien hade extremhögern som tredje parti fått stora svårigheter.
Det finns flera tendenser i europeisk politik idag. Det finns en våg av högerextremism med främlingsfientlig retorik och gryende intolerans. Valet i Ungern nyligen är ett exempel. Men det finns också tecken som tyder på att liberalismen och toleransen vinner mark i flera länder, som i Sverige enligt SOM-institutets undersökning från slutet av maj.
Vi ska inte låta Geert Wilders med sina 15% av de holländska väljarna ta allt rampljus. De flesta holländska väljare gick ändå i en riktning mot det öppnare, tolerantare.
Vi gratulerar därför Mark Rutte, ny regeringschef, och vi gratulerar Nederländerna som får en liberal premiärminister.
onsdag 9 juni 2010
Piebalgs svarar om Dawit Isaak
Andris Piebalgs, kommissionären för EUs utvecklingsbistånd, har svarat på mitt och Eva-Britt Svenssons brev från den 6e maj. Det är bra att kommissionen svarar, och positivt att Piebalgs ger uttryck för sitt starka stöd för Isaaks sak.
"Let me reassure you that Commission will continue to accord this case the highest priority and will continue to play its part along with the rest of the international community in calling for his release", skriver Piebalgs.
Jag är idag glad för kommissionens löfte att begära ett möte med Eritreas president i juli i år, och jag tar fasta på kommissionär Piebalgs avsikt att vid detta möte lyfta frågan om Isaak.
Men våra ansträngningar slutar inte förrän Isaak får sina rättigheter tillgodosedda. Han är en politisk samvetsfånge. Detta är i strid med folkrätten och han bör antingen släppas eller få sin sak prövad i en rättvis och fri domstol (vilket kan bli en utmaning i den lokala kontexten). Dessutom utsätts Isaak för omänsklig behandling i fängelset Eiraeiro. Han behöver omgående få tillgång till adekvat läkarvård.
Vi kan alltså inte nöja oss med bara ord och löften, utan vi fortsätter att bevaka situationen och trycka på från alla håll. Ett av de starkaste påtryckningsmedlen vi har är biståndspengarna. Där har EU men också Sverige en reell möjlighet att öka pressen på Eritreas president.
Ni som läser denna blogg kan också dra ert strå till stacken. Rikta uppmärksamhet mot kommissionär Piebalgs, visa det starka svenska stödet för att han ska agera kraftfullt - och snabbt. Skriv brev till kommissionen med vänliga uppmuntranden. Skriv debattartiklar. Låt inte frågan falla i glömska. Det är nämligen det Eritreas president hoppas på.
Vi glömmer inte - och vi kommer att fortsätta våra ansträngningar.
Tack Andris Piebalgs för ditt brev. Nu väntar vi på den konkreta handlingen!
Läs också dagens artiklar i Expressen och Svenska Dagbladet om frågan.
"Let me reassure you that Commission will continue to accord this case the highest priority and will continue to play its part along with the rest of the international community in calling for his release", skriver Piebalgs.
Jag är idag glad för kommissionens löfte att begära ett möte med Eritreas president i juli i år, och jag tar fasta på kommissionär Piebalgs avsikt att vid detta möte lyfta frågan om Isaak.
Men våra ansträngningar slutar inte förrän Isaak får sina rättigheter tillgodosedda. Han är en politisk samvetsfånge. Detta är i strid med folkrätten och han bör antingen släppas eller få sin sak prövad i en rättvis och fri domstol (vilket kan bli en utmaning i den lokala kontexten). Dessutom utsätts Isaak för omänsklig behandling i fängelset Eiraeiro. Han behöver omgående få tillgång till adekvat läkarvård.
Vi kan alltså inte nöja oss med bara ord och löften, utan vi fortsätter att bevaka situationen och trycka på från alla håll. Ett av de starkaste påtryckningsmedlen vi har är biståndspengarna. Där har EU men också Sverige en reell möjlighet att öka pressen på Eritreas president.
Ni som läser denna blogg kan också dra ert strå till stacken. Rikta uppmärksamhet mot kommissionär Piebalgs, visa det starka svenska stödet för att han ska agera kraftfullt - och snabbt. Skriv brev till kommissionen med vänliga uppmuntranden. Skriv debattartiklar. Låt inte frågan falla i glömska. Det är nämligen det Eritreas president hoppas på.
Vi glömmer inte - och vi kommer att fortsätta våra ansträngningar.
Tack Andris Piebalgs för ditt brev. Nu väntar vi på den konkreta handlingen!
Läs också dagens artiklar i Expressen och Svenska Dagbladet om frågan.
fredag 4 juni 2010
Nej till kvartalspopulism om euron
Politiker måste ha en långsiktig syn på euron. De ska inte vända kappan efter vinden och ägna sig åt kvartalspopulism. En lärdom som jag dragit av krisen är att det politiska utanförskap som drabbar Sverige på grund av att vi inte är med i eurosamarbetet blivit ännu större efter krisen.
På bara ett halvår har svenskarna gått från att vara europositiva till negativa. Om det hade varit en folkomröstning i november 2009 om euron skulle 44 procent röstat ja och 42 procent röstat nej, enligt en undersökning från SCB.
Svenskarnas intresse för att införa euron har svalnat betänkligt sedan dess.
En ny undersökning visar att tre av fem svenskar – 61 procent – skulle rösta nej om det vore en folkomröstning i dag (Novus Opinions undersökning på uppdrag av Dagens Industri).
Jag kan förstå svenska folkets ändrade uppfattning, men jag delar inte analysen. Krisen visar inte att euron har misslyckats som valuta. Krishanteringen de senaste månaderna visar ännu tydligare på det svenska utanförskapet. Sverige får inte vara med att fatta viktiga ekonomiska beslut som påverkar oss, på grund av att vi står utanför euron och inte deltar i eurogruppens möten.
Man kan också fråga sig varför Estland och Island vill gå med euron om det skulle vara ett misslyckat projekt som kritikerna hävdar. Förklaringen är enkel. Euron ger långsiktigt ekonomiskt stabilitet och politiskt inflytande över utformningen av Europas ekonomiska regelverk.
Men också en varm euroanhängare som jag inser att förändringar av regelverket måste till. Stabilitets- och tillväxtpakten har inte fungerat. Och grekiska skattebetalare skall betala grekiska skulder även i framtiden. Landet har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser.
Det är det som är roten till problemet – inte euron! Därför är det viktigt att de lån och garantier vi nu ger är förknippade med tydliga krav på budgetsanering. Att Sverige också är med och stöttar är naturligt. Om Sverige vill tillhöra kärnan i EU
vill det till att vi också är med när stormarna viner.
Läs mer på Europaportalen idag! Se även Carl B Hamiltons blogg om samma ämne.
På bara ett halvår har svenskarna gått från att vara europositiva till negativa. Om det hade varit en folkomröstning i november 2009 om euron skulle 44 procent röstat ja och 42 procent röstat nej, enligt en undersökning från SCB.
Svenskarnas intresse för att införa euron har svalnat betänkligt sedan dess.
En ny undersökning visar att tre av fem svenskar – 61 procent – skulle rösta nej om det vore en folkomröstning i dag (Novus Opinions undersökning på uppdrag av Dagens Industri).
Jag kan förstå svenska folkets ändrade uppfattning, men jag delar inte analysen. Krisen visar inte att euron har misslyckats som valuta. Krishanteringen de senaste månaderna visar ännu tydligare på det svenska utanförskapet. Sverige får inte vara med att fatta viktiga ekonomiska beslut som påverkar oss, på grund av att vi står utanför euron och inte deltar i eurogruppens möten.
Man kan också fråga sig varför Estland och Island vill gå med euron om det skulle vara ett misslyckat projekt som kritikerna hävdar. Förklaringen är enkel. Euron ger långsiktigt ekonomiskt stabilitet och politiskt inflytande över utformningen av Europas ekonomiska regelverk.
Men också en varm euroanhängare som jag inser att förändringar av regelverket måste till. Stabilitets- och tillväxtpakten har inte fungerat. Och grekiska skattebetalare skall betala grekiska skulder även i framtiden. Landet har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser.
Det är det som är roten till problemet – inte euron! Därför är det viktigt att de lån och garantier vi nu ger är förknippade med tydliga krav på budgetsanering. Att Sverige också är med och stöttar är naturligt. Om Sverige vill tillhöra kärnan i EU
vill det till att vi också är med när stormarna viner.
Läs mer på Europaportalen idag! Se även Carl B Hamiltons blogg om samma ämne.
torsdag 3 juni 2010
Liberalism i Östeuropa - seminarium i Stockholm
Fredagen den 28 maj deltog jag i ett intressant seminarium om liberal demokrati i Östeuropa. Eftermiddagspanelen diskuterade sambanden mellan ekonomisk tillväxt och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter - och begreppet liberal ekonomi. Exempel från Vitryssland och Moldavien kom upp men också mer övergripande regionala analyser bland annat av liberala politiska stiftelsen Friedrich Naumann Foundations direktör för internationella frågor. SILC och EU-minister Birgitta Ohlsson som stod för inbjudan gjorde en mycket bra insats.
onsdag 2 juni 2010
Ship to Gaza
För oss som är beredda att öppet, offentligt och oavbrutet försvara Israels rätt att existera, har de senaste dagarna inte varit lätta. Att liv förlorades i en attack mot - såvitt vi vet - fredliga aktivister med avsikt att leverera humanitär hjälp till Gaza kan inte försvaras. Jag ser bilderna från bordningen och frågar mig varje gång jag ser bilderna; varför denna brutalitet?
Jag vet fuller väl att smuggling av vapen och raketer sker och har skett i en mycket stor omfattning in till Gaza. Hamas hat mot Israel gränsar till det ofattbara. Alla de tusentals raketer som avfyrats mot helt oskyldiga människor är en del i en omfattande kampanj mot judarnas rätt till sitt land med Irans president i förgrunden.
Jag kan också förstå Israels argument om provokation. Men att besvara det som Israel uppfattar som en provation med denna typ av kompromisslöst våld som dödar flera och skadar ännu fler är inte försvarbart.
Israel är en demokrati som förtjänar respekt och stöd. Just därför förväntar jag mig att staten Israel följer internationell lag och rätt.
Israels regering borde lyssna till den stora del av omvärlden som vill Israels väl.
Förskjut inte era vänner!
Jag vet fuller väl att smuggling av vapen och raketer sker och har skett i en mycket stor omfattning in till Gaza. Hamas hat mot Israel gränsar till det ofattbara. Alla de tusentals raketer som avfyrats mot helt oskyldiga människor är en del i en omfattande kampanj mot judarnas rätt till sitt land med Irans president i förgrunden.
Jag kan också förstå Israels argument om provokation. Men att besvara det som Israel uppfattar som en provation med denna typ av kompromisslöst våld som dödar flera och skadar ännu fler är inte försvarbart.
Israel är en demokrati som förtjänar respekt och stöd. Just därför förväntar jag mig att staten Israel följer internationell lag och rätt.
Israels regering borde lyssna till den stora del av omvärlden som vill Israels väl.
Förskjut inte era vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)