I vår byts en ledamot av Europeiska centralbankens styrelse (ECB) ut. Det är nu dags att nominera kandidater och jag uppmanar Europas finansministrar att nominera en kvinna till posten. Styrelsen saknar kvinnlig representation vilken är helt oacceptabelt med tanke på att banken fattar viktiga beslut som berör alla medborgare i Europa.
Europas ledare betonar ständigt vikten av en balanserad representation av män och kvinnor på inflytelserika poster - både i den privata eller den offentliga sfären. Vi vet alla att mångfald i styrelser och regeringar säkerställer en bredare kompetens och bredare perspektiv. Att rekrytera enbart män eller kvinnor innebär ett snävare urval och risken att missa potentiellt utmärkta kandidater. Dessutom saknar argumentet att det inte finns några kvalificerade kvinnliga kandidater trovärdighet.
Ändå märker jag att EU-ländernas nomineringar till några av de viktigaste och mest inflytelserika EU-institutionerna ofta resulterar i en skrämmande ensidig lista av kandidater. Ett uppenbart exempel är ECB. Det finns inte en enda kvinna i varken i direktionen, i ECB-rådet eller allmänna rådet.
Jag finner detta nedslående. Jag tvivlar inte minsta på kandidaternas kompetens, men kan inte låta bli att undra om det finns ett systematiskt fel i processen när det gäller att nominera kvinnor.
I samband med att ECB-chefen Mario Draghi utfrågades i ekonomiutskottet i höstas frågade jag honom om varför det saknas kvinnlig representation i ECB:s ledning och styrelse, men han duckade i frågan och gav inget besked om vad han avser att göra för att förändra detta.
Är det inte i EU: s intresse och i linje med kommissionens avsikt att aktivt arbeta mot en mer jämställd representation i ECB?
Europaparlamentet måste nu agera kraftfullt och skyndsamt. Jag kommer aktivt att driva på processen å Folkpartiets vägnar. Bland annat kommer jag att ställa en muntlig fråga till rådet under Europaparlamentets sammanträde i Strasbourg i februari, skriva ett brev till Margarethe Vestager som är det danska ordförandeskapets ordförande i Ekofin och ett till van Rompuy ordförande i Europeiska rådet.
Fakta: Beslutsprocess ny styrelseledamot ECB:s styrelse
Det är Europas finansministrar i Ekofin - rådet för ekonomiska och finansiella frågor - som nominerar ledamot till ECB:s styrelse. Det är stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet som beslutar.
Det skrivs alldeles för få kommentarer här för att det ska bli intressant, men när man kommer in på ECB undrar jag om det här med EU och en Europeisk Centralbank är en så god idé.
SvaraRaderaDet fanns och finns fortfarande folkpartister som hävdade att alla problem löser sig när vi går med i EU. Det funkade inte, så nu kommer alla problem att lösa sig när vi går med i eurosamarbetet.
Gott folk, förra gången någon byggde en superstat av "fristående men samarbetande stater" hette den sovjetunionen, och det gick lite sådär. Samma sak då som nu: man börjar med att bygga en ekonomisk union där de ingående delarna har helt olika förutsättningar och går i olika takt, sedan ser man till att avlägsna all makt från folket och flytta den till en liten elit som hindrar folket från att få insyn. Sedan harmoniserar man alla kulturer till en bra helhet där de udda får stryka på foten och offra sin särart. Hur vettigt låter det här?
På tal om att förhindra folket från insyn finns det trots allt rakryggade personer i EU parlamentet som vågar stå upp för åsikt.
SvaraRaderaJag syftar på Karif Ader fransk Eu-parlamentariker, och var tills häromdagen rapportör för EU-parlamentet angående ACTA.
Han avgick med följande motivering.
"Jag vill på starkast möjliga sätt ta avstånd från hela den process som ledde till undertecknandet av detta avtal: inga organisationer från det civila samhället inkluderades, transparens saknades från förhandlingarnas början, undertecknandet av texten sköts upp upprepade gånger utan att någon förklaring någonsin gavs, EU-parlamentets krav som uttryckts vid flera tillfällen i vår församling exkluderades.
Som rapportör av denna text, har jag mött aldrig tidigare skådade manövrer från den högra flanken av detta Parlament för att tvinga igenom en hastig tidsplan innan den allmänna opinionen hunnit reagera, vilket berövade Parlamentet dess yttranderätt och de verktyg det förfogar över för att utföra dess medborgares legitima krav.
Alla vet att ACTA-avtalet är problematiskt, genom sitt anslag mot medborgerliga rättigheter, sättet det håller internet-leverantörer ansvariga, dess konsekvenser för tillverkning av vanliga mediciner, eller det ringa skydd det ger våra geografiska indikatorer.
Detta avtal kan få stora konsekvenser för medborgares liv, och ändå görs allt för att förhindra Europaparlamentet från att få ett ord med i frågan. Det är därför jag idag, då jag överlämnar rapporten jag haft ansvar för, vill göra en skarp markering och varsko den allmänna opinonen om denna oacceptabla situation. Jag tänker inte vara delaktig i denna maskerad."