En stark röst för Europa har tystnat!

Britt-Marie Lövgren är död!

Under Juldagen nåddes vi av det tragiska beskedet att Britt-Marie lämnat oss. Jag kommer att sakna henne mycket, hennes sprudlande och energiska engagemang. Samtalen med henne har alltid givit mig en ny insikt, en ny dimension. Den sista gången vi sågs var i slutet av augusti på partistyrelsen. Hon beklagade att hon inte kunde komma till Lycksele och lyssna på en debatt om EU:s budget och framtiden för EU:s regionala stöd till Norrland, där jag skulle medverka.

Britt-Marie var inte alltid helt nöjd med FP:s syn på hur strukturfondernas medel skulle fördelas inom EU. Hon gav mig några tips vad jag borde säga och påminde mig om landsmötets beslut i frågan, som modifierade partiledningens mer strikta syn.

Med intensitet, klokskap och vänligt övertygande hade Britt-Marie tillsammans med likasinnade liberaler fått en majoritet med sig vid landsmötet i Karlstad. Också Norrland behöver del av EU-stödet, var hennes budskap! Hon var en tydlig röst för Norrland och för ett Sverige utanför storstäderna.

Som folkpartiets enda ordinarie ledamot i EU:s Regionkommitté betydde hon mycket för bilden av EU i Norrland. Britt-Marie kunde också förklara Norrlands betydelse och särskilda villkor för sina kolleger i de södra delarna av Europa.

Jag gillade Britt-Marie, hennes lätthet till skratt och sköna västgötska humor. Hon var en politiker i tiden med närhet till medborgarna, en vilja att lyssna och agera. Tidigt förstod hon att sociala medier kommer att förändra politiken. Saknaden efter Britt-Marie Lövgren är stor, en hårt arbetande folkpartist, en helgjuten liberal, en fin människa, en god vän! Tankarna går till Mats och barnen.

Nej-sägandet skadar Sveriges roll i EU

I dagens GP skriver jag en krönika om Sverige, bankunionen och vårt förhållande till EU.

Den svenska regeringens - och riksdagens - EU-politik blir allt svårare att förstå. Samtidigt som regeringen säger sig vilja tillhöra EU:s kärna, vinnlägger sig flera ministrar att distansera sig från det som händer i övriga Europa.

Det finns förvisso anledning att ha synpunkter på flera av de förslag om djupare ekonomisk och politisk integration som kommer från såväl Barroso som Van Rompuy. Ibland handlar det om dålig demokratisk förankring, ibland en vilja att detaljstyra i övermått.

Men just nu känns Sveriges orienteringsförmåga i ett Europa, som i krisens spår förändras med hög hastighet, lika problematiskt som mina misslyckade försök att hitta rätt i de småländska skogarna, då jag en gång tjänade kungen. Jag gick vilse och snurrade till slut runt i en allt trängre radie.

Den grundläggande fråga som regering och riksdag bör fundera över, är om Sveriges intressen bäst värnas genom att vi ställer oss vid sidan av det utökande samarbetet i Europa?

Ett aktuellt exempel är bankunionen, ett förslag som syftar till att bryta det skadliga sambandet mellan dåliga banker och länders skuldsättning. I Sverige vet vi sedan 90-talet vad krisande banker kan ställa till med. Därför behövs kraftfulla åtgärder som återskapar förlorat förtroende för flera av EU:s banker. Och det räcker inte med enbart ett nationellt anslag.

Jag är förvånad över att finansministern är så övertygad om att det är tryggare för svenska skattebetalare att stå utanför ett europeiskt skyddsnät. Nog verkar svenska banker kunna upprepa sina tidigare misstag? Dessutom är ju de svenska storbankerna verksamma utanför vårt lands gränser, vilket gör ett svenskt utanförskap än mer bekymmersamt.

Men regeringen vill vänta och se, en attityd som länge var förhärskande i Sveriges förhållande till Europa. Något som jag hade hoppats brutits med alliansregeringen. Precis som när Sverige förra året ställde sig utanför den så kallade europluspakten, så har Nej-gängets kärna återuppstått; Storbritannien, Tjeckien och Sverige.

Jag är övertygad om att detta Nej-sägande försvagar Sveriges roll i EU. Vi ses med ökande skepsis och får ett minskat politiskt inflytande. Denna utveckling inträffar inte över en natt utan sker gradvis. Statsministern får akta sig för att inte uppfattas som en Nordens David Cameron!

Sveriges tvehågsna attityd kan också påverka andra känsliga svenska frågor, som snusets framtid. Snus får säljas i Sverige, dock inte i andra EU-länder. Det är ingen överraskning att kommissionen inte delar regeringens syn på snusets fördelar framför annan tobak.

Vår handelsminister har proklamerat "fullskaligt krig" mot alla försök att röra prillan, och denna krigsförklaring kommer samtidigt som EU får Nobels Fredspris.

Jag har ingen annan uppfattning än att Sverige skall få behålla snuset i nuvarande form och smak och heller ingenting emot att de EU-länder som vill sälja snus också skall få göra det. Men frågan är om denna hårdföra förhandlingsmetod gynnar saken?

Jag tror verkligen inte att regeringen - och för den delen också socialdemokraterna - vill isolera Sverige från övriga EU-länder. Men tyvärr kan nuvarande strategi leda till ett försvagat Sverige inom EU.

Möjligen finns också en fara inom inrikespolitiken. Genom att i tid och otid kritisera EU-samarbetet riskerar Sveriges båda stora partier att öppna vägen för sverigedemokraterna och deras nationalistiska budskap.

Stärk konsumenternas makt

I handel med sparprodukter måste kunderna känna sig trygga med att det ges full insyn och öppenhet kring de avgifter och provisioner som finns och tas ut. Jag kämpade hårt för bättre och starkare konsumentskydd, som den liberala gruppens förhandlare, när vi i EU-parlamentet röstade om gemensamma regler för handel på börser.

I veckan hade jag en krönika i Norran som berörde svårigheterna att komma tillrätta med problematiken.

EU behöver moderna tullregler

Nu är arbetet i Europaparlamentet slut för i år. 2012 har varit ett intensivt år med ansvar för flera viktiga rapporter. Bland annat var jag liberala gruppens förhandlare för direktivet om börsreglering och konsumentutskottets betänkande för det transeuropeiska transportnätverket. Året avslutades med intensiva förhandlingar om revisionsförordningen och EU:s tullsystem, vilka är ämnen vi återkommer till i januari.

Den aktuella omarbetningen av tullreglerna för EU är kanske inte det raffigaste jag arbetat med i år, men är det viktigaste området för unionen att få in egna ekonomiska medel. Dessutom är enkel handel mellan EU:s länder ett av de viktigaste syftena med hela samarbetet. Den största förändringen EU-kommissionen föreslagit är en modernisering av administrationen. Ett gemensamt IT-system skulle verkligen förenkla handeln både för företag och för medlemsstaternas tullmyndigheter. Dessvärre håller inte medlemsstater med, de anser att systemet skulle vara för dyrt.

Jag är övertygad om att handel och ökad konkurrens är vad som får Europas ekonomi på fötter igen, och trygga och effektiva tullregler är då centralt. Också för konsumenten som vill handla på Internet är det viktigt att veta vad som gäller. Osäkra eller otydliga regler kan i många fall leda till att man låter bli att köpa en prudukt från någon av grannländerna. Jag vill att pålitliga företag som godkänts i ett land också godkänns i alla EU-länder, men även att tullmyndigheterna kan lägga resurser på att hitta de som försöker smuggla illegala och farliga produkter.

Nu ska det bli trevligt med julledighet hemma i Sverige, men jag ser framemot att fortsätta förhandlingarna med ny energi i januari.

Malmö - en öppen och tolerant stad

I helgen anordnades ännu en kippavandring i Malmö. Alla ska känna sig välkomna till Malmö och ingen ska behöva vara rädd, det ska vara en självklarhet att kunna bära kippa eller andra religiösa symboler offentligt. Det här handlar om medmänsklighet och anständighet.

De kippavandringar som anordnas i Malmö är ett sätt för alla oavsett politisk färg eller religion att visa solidaritet med stadens judar och tillsammans stå upp mot intolerans och antisemitism. Kippavandringen är en vandring för alla människors lika värde, och för att visa solidaritet med Malmös judar. Alla har rätt att välja och visa sin tillhörighet. Antisemitism har alltid funnit i Skåne, även innan invandringen. Men det våldsamma judhat som nyligen visades i Svt:s Agenda var otäckt.

Judehat, islamofobi och antiziganism ökar i Europa. Den växande extremismen måste ses i relation till den ekonomiska krisen och arbetslöshet. Men den våldsamma extremism vi ser idag är inte politisk, den är kriminell! Under hösten ordnade jag ett seminarium I Europaparlamentet om radikalisering i skolor och universitet. Det är ett växande problem vi måste tala öppet om, utan att man själv riskerar att blir klassad som rasist. Roten till problemet är individens utanförskap och samhällets okunskap. Här har vi politiker ett ansvar. Och viktigast av allt, vi måste se till att alla våra ungdomar utrustas med ett kritiskt tänkande!

Här är jag tillsammans med några deltagare i kippavandringen. Foto: Barbro Posner

Frige journalisten Eskinder Nega

Idag har jag, tillsammans med 15 av mina kollegor i Europaparlamentet skrivet ett öppet brev till Etiopiens premiärminister Hailemariam Desalegn om vår oro över den fängslade journalisten och bloggaren Eskinder Nega med önskan om hans omedelbara frigivande.

Eskinder Nega fängslades efter att ha skrivet online artiklar om möjligheten för en Arabisk-vår rörelse även i Etiopien. Premiärminister Desalegn har nu möjlighet att leda Etiopien mot mänskliga rättigheter och rätten att öppet uttrycka sin åsikt. Vi ber honom att använda sin makt och frige Eskinder Nega.

Brevet kan du läsa här

Bankunionen

Under förra veckans Strasbourg session ställde jag frågor kring bankunionen och uppmanade också svenska regeringen att gå med i bankunionen.

EU- En värdig vinnare av Nobels Fredspris

I måndags var det Nobels fredsprisceremoni i Oslo och imorse hade man ceremoni här i Parlamentet. Parlamentets talman Martin Schulz och EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso uppmärksammade vikten av mänskliga fri- och rättigheter i dagens EU-diskussion. Från flera håll har man den senaste tiden hört att EU inte bör ha fått priset. Även här i parlamentet har flera parlamentariker höjt rösten om det. Jag står fast vid att EU förtjänar denna viktiga utmärkelse.

Det är lätt att glömma att EU från början var ett fredsprojekt mellan länder som kontinuerligt har varit i krig med varandra genom tiderna. Utvidgningen har bidragit till att före detta diktaturstater i östra och södra Europa idag är demokratiska stater. Freden i Europa är dock inte given. När en del av EU:s länder går igenom svåra ekonomiska tider och man ser en allt mer tydlig splittring mellan olika länder, blir fredspriset extra viktigt. Under sitt tal sa Shulz att många i flera EU medlemsstater idag inte har genomlevt ett krig. Därför är detta pris en bra påminnelse också om vad EU står för och varför det skapades.

Fredspriset fanns på plats i Europaparlamentet i Strasbourg. Det är en speciell känsla att få se fredspriset på så nära håll.

Medaljen fanns också på plats i Strasbourg.

Frihetskämpar måste uppmärksammas

Innan dagens omröstningar hölls en ceremoni för Nasrin Sotudeh och Jafar Pahani som tidigare i år. tilldelades Sakharovpriset. Med Sakharovpriset vill Europaparlamentet hedra modiga individer eller organisationer för deras insatser för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Priset delas ut varje år i december i Strasbourg men dessvärre är pristagare sällsynta vis själva ceremonin. Priset ges ofta till personer som inte kan te emot dem på grund av fängelsestraff eller andra frihetsberövande sanktioner. Nasrin Sotudeh sitter i fängelse och Jafar Pahani får inte lämna landet, men de hade representanter på plats som lästa upp starka budskap från sina dessa modiga pristagare. Två tomma stolar symboliserade deras roll i världen utanför Irans fängelsehålor.

Regimen i Iran kränker det iranska folkets grundläggande rättigheter och använder alla tänkbara metoder för att göra landet till ett mentalt och fysiskt fängelse. Europaparlamentets talman Martin Schulz riktade stark kritik mot regimen i Iran. Genom Sakharovpriset sätter vi press på dessa länder. Dagligen fylls fängelser i många länder av samvetsfångar som inte längre kan vara tysta. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa dem. Det internationella samfundet kan kräva svar av länder som inte respekterar befolkningen grundläggande rättighet och Sakharovpriset är ett sätt.

Besök vid Europeiska centralbanken

Innan arbetsveckan började i Strasbourg åka jag till Frankfurt för att tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentets ekonomiska utskott besöka Europeiska centralbanken, ECB. Banken har under hösten varit ett hett ämne för diskussion. Dels på grund av utnämningen av den nya ledamoten av bakens styrande råd men främst då banken skulle bli tillsynsmyndighet för den föreslagna bankunionen.


Syftet med förslaget till bankunion är en gemensam förbättrad tillsyn av Europas finansiella sektor, och genom att ECB blir tillsynsmyndighet för EU:s banker. Medlemsländer som inte har den gemensamma valutan ser en stor risk, att bankunionen skapar ett EU delat mellan euroländer och icke-euro länder.

ECB:s videordförande Vítor Constâncio var optimistisk. Han ansåg att förslaget var i rätt riktning och tonade ner risken med att EU kan splittras. Han trodde att Storbritannien och Tjeckien kunde komma att stå utanför samarbetet, men var säker på att övriga länder - också Sverige - inte kommer att stå utanför. Min åsikt har varit att förslaget är bra, men Sveriges inflytande måste säkras.

Rent tekniskt kan det vara svårt för ECB att helt plötsligt bli tillsynsmyndighet för över 6200 banker, indelad i 4700 bankgrupper. Men Vítor Constâncio menade att balansen mellan centraliserade och decentraliserade beslut är viktigt. Nationella tillsynsmyndigheter kommer även i fortsättningen att ha ansvaret för översynen av bankerna. ECB kommer att samordna arbetet och ha det slutgiltiga ansvaret när avvägningar är svåra.


På frågan om hur ECB ställer sig till Europaparlamentets krav på balans även mellan könen i bankens styrande råd, fick vi bekräftat att man tog kritiken på allvar. Jag tror att ECB vill ändra den helt mansdominerade uppställningen, men det var talande att den hårt kritiserade medlemmen av bankens styrande råd Yves Mersch inte var där.

Besök vid ett av världens effektivaste kraftverk

Idag var jag på studiebesök till Öresundsverket, ett komikraftverk som drivs av Eon. Det var intressant att se hur de kunde producera både fjärrvärme och el från naturgas.

Vi Folkpartister har varit tveksamma till den här satsningen. Naturgas är i sig ett ganska rent bränsle, men förbränningen medför stora utsläpp av koldioxid. Koldioxidutsläppen öka lokalt i Malmö, men samtidigt minskar utsläppen vid de kolkraftverk där produktionen minskar.

I mitt arbete i Europaparlamentet har jag under hösten skrivit ett betänkande om Europas energiframtid för år 2050. I Europa är vi alla beroende av varandras energipolitik och Öresundsverket är ett lokalt exempel. En gemensam marknad för energi skulle innebära att producenter och konsumenter i hela EU kan se vilken energi som är billigast och renast. På så sätt kan vi slippa överlappningar, flaskhalsar och luckor i EU:s energinät.

Här är jag i mitten efter dagens besök till Öresundsverket.

Hur bekämpar vi den organiserade brottsligheten?

-Pengarna och globaliseringen!
Det korta svaret fick jag, vid mitt besök tidigare i höst, av polischefen i Milano på frågan om varför maffian flyttat sin verksamhet norrut i Italien.

Den fria rörligheten inom EU har gett större möjligheter för människor att resa och arbeta fritt inom EU:s alla länder. Men det utnyttjas inte bara av laglydiga medborgare. Kriminella ligor utnyttjar de öppna gränserna och varje år inbringar handel med droger, människor, vapen och förfalskade varor hundratals miljoner Euro.

Idag skriver jag en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet tillsammans med Johan Pehrson om vikten ökat samarbete för att komma åt de kriminella gängen.

Mer information om arbetet som görs och hur framtiden kan utvecklas hittar du i min rapport Bekämpning av organiserad brottslighet i Europa efter Lissabonfördraget - Mot ett europeiskt FBI?

Vi måste stå upp för EU-samarbetet

Idag var det jubileum för Kangaroo-gruppen. Det var nämligen den 100:e gången gruppens styrelse träffades och vi hade dagen till ära EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso som gästtalare.


Kangaroo-gruppen grundades 1979 av Karl von Wogau and Basil de Ferranti. Gruppen är en sammanslutning av företrädare från EU:s institutioner, akademin och näringslivet. Vårt huvudsakliga mål är ett fullständigt genomförande av den inre marknaden, eurons stabilitet och förverkligandet av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik i EU.

Under sitt anförande sade Barroso att det nu är mycket viktigt att hålla ihop EU-samarbetet, och att stötta den inre marknaden är därför centralt. Han påpekade att just Kangaroo-gruppen är en av de viktigaste delarna av arbetet för att verkligen genomföra den inre marknaden.

Jag frågade Barroso om vad som händer med Storbritannien, och han ansåg som mig att det är mycket viktigt att Storbritannien är kvar i EU-samarbetet. Storbritannien har bidragit med mycket för frihandel och andra marknadsekonomiska principer. EU skulle helt klart förlora på att Storbritannien lämnade samarbetet, och landet skulle på samma sätt förlora mycket på att lämna EU. Många brittiska Europaparlamentariker gör ett mycket bra jobb, men har ingen plattform att diskutera på hemmaplan.

Idag består vårt samarbete av 27, snart 28, medlemmar och det är inte rimligt att Storbritannien och Danmark kan bromsa de andras utveckling. Barroso sade att euron är EU, och EU är euron. Jag håller med och tycker att kommentar gäller för också Sverige. Om vissa länder är motvilliga medlemsländer kommer det alltid att skapa skiljelinjer och konflikter mellan de som vill gå vidare och de som helt inte vill vara med.

Barroso avslutade med att säga att Europas intellektuella just nu klagar på EU, att de är som "global complaining Cassandras". Vi som tror på EU måste berätta varför. Vi måste lyfta fram positiva saker som de öppna gränserna och den inre marknaden. Särskilt vi svenskar måste stå upp för EU-samarbetets fördelar.



Kommissionens ordförande Barroso till höger i bild.