I måndags var det Nobels fredsprisceremoni i Oslo och imorse hade man ceremoni här i Parlamentet. Parlamentets talman Martin Schulz och EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso uppmärksammade vikten av mänskliga fri- och rättigheter i dagens EU-diskussion. Från flera håll har man den senaste tiden hört att EU inte bör ha fått priset. Även här i parlamentet har flera parlamentariker höjt rösten om det. Jag står fast vid att EU förtjänar denna viktiga utmärkelse.
Det är lätt att glömma att EU från början var ett fredsprojekt mellan länder som kontinuerligt har varit i krig med varandra genom tiderna. Utvidgningen har bidragit till att före detta diktaturstater i östra och södra Europa idag är demokratiska stater. Freden i Europa är dock inte given. När en del av EU:s länder går igenom svåra ekonomiska tider och man ser en allt mer tydlig splittring mellan olika länder, blir fredspriset extra viktigt. Under sitt tal sa Shulz att många i flera EU medlemsstater idag inte har genomlevt ett krig. Därför är detta pris en bra påminnelse också om vad EU står för och varför det skapades.
 |
| Fredspriset fanns på plats i Europaparlamentet i Strasbourg. Det är en speciell känsla att få se fredspriset på så nära håll. |
 |
| Medaljen fanns också på plats i Strasbourg. |
Ja du har rätt det är lätt att glömma att EU en gång var ett fredsprojekt när man ser hur det utvecklats till ett monster.
SvaraRaderaEtt monster där korporativism, överstatlighet, demokratiunderskott, hemlighetsmakeri, övervakning och inskränkta fri och rättigheter blivit ordningen för dagen.
Ett EU som stiftar specialregler för stora företag, och stöd till dödsdömda verksamheter. Ett EU där politikerna har en besserwisserattityd mot sina väljare.
Jag röstade för Sveriges anslutning till EU och för euron, något som jag skäms för idag när jag ser vad resultatet blev.
Jag hade hoppats på ett EU med:
Politiker som är kompromisslösa när det gäller att stå upp för vår medborgerliga fri- och rättigheter.
Politiker som förstår demokratins och rättsstatens djupare värden, och försvarar dem.
Politiker som samtidigt är ödmjuka inför sitt uppdrag och inför det förtroende som väljarna visat dem.
Politiker som har ett öppet sinne, ett levande intellekt och ser längre än näsan räcker.
Politiker som är beredda att ta ansvar, erkänna fel och ompröva beslut som inte blev så lyckade.
Politiker som vågar lita på folket och ser oss som medborgare, inte som undersåtar.
Politiker som ser möjligheter och är öppna för andra lösningar som ser möjligheter i ideer som kommer från de med andra uppfattningar en de egna. Ideer som främjar väljarnas intressen före den egna karriären.
Och vad fick jag?
Jo ett gäng överbetalt som är beredda att avstå från allt vad heder heter för att behålla platsen vid köttgrytan.
Inkompetenta, självgoda och arroganta människor som ser sig själva som Guds gåva till mänskligheten.
Ett EU där de verkliga besluten fattas av anonyma byråkrater och av regeringschefer bakom stängda dörrar i hemlighet.
Ett gäng människor som på grund av bristande kompetens låter sig styras som en skock får av penningstarka storföretag.
Det är tyvärr vad EU blivit för mig. Jag ser inte att EU av idag har mycket att yvas över.