lördag 22 december 2012

Nej-sägandet skadar Sveriges roll i EU

I dagens GP skriver jag en krönika om Sverige, bankunionen och vårt förhållande till EU.

Den svenska regeringens - och riksdagens - EU-politik blir allt svårare att förstå. Samtidigt som regeringen säger sig vilja tillhöra EU:s kärna, vinnlägger sig flera ministrar att distansera sig från det som händer i övriga Europa.

Det finns förvisso anledning att ha synpunkter på flera av de förslag om djupare ekonomisk och politisk integration som kommer från såväl Barroso som Van Rompuy. Ibland handlar det om dålig demokratisk förankring, ibland en vilja att detaljstyra i övermått.

Men just nu känns Sveriges orienteringsförmåga i ett Europa, som i krisens spår förändras med hög hastighet, lika problematiskt som mina misslyckade försök att hitta rätt i de småländska skogarna, då jag en gång tjänade kungen. Jag gick vilse och snurrade till slut runt i en allt trängre radie.

Den grundläggande fråga som regering och riksdag bör fundera över, är om Sveriges intressen bäst värnas genom att vi ställer oss vid sidan av det utökande samarbetet i Europa?

Ett aktuellt exempel är bankunionen, ett förslag som syftar till att bryta det skadliga sambandet mellan dåliga banker och länders skuldsättning. I Sverige vet vi sedan 90-talet vad krisande banker kan ställa till med. Därför behövs kraftfulla åtgärder som återskapar förlorat förtroende för flera av EU:s banker. Och det räcker inte med enbart ett nationellt anslag.

Jag är förvånad över att finansministern är så övertygad om att det är tryggare för svenska skattebetalare att stå utanför ett europeiskt skyddsnät. Nog verkar svenska banker kunna upprepa sina tidigare misstag? Dessutom är ju de svenska storbankerna verksamma utanför vårt lands gränser, vilket gör ett svenskt utanförskap än mer bekymmersamt.

Men regeringen vill vänta och se, en attityd som länge var förhärskande i Sveriges förhållande till Europa. Något som jag hade hoppats brutits med alliansregeringen. Precis som när Sverige förra året ställde sig utanför den så kallade europluspakten, så har Nej-gängets kärna återuppstått; Storbritannien, Tjeckien och Sverige.

Jag är övertygad om att detta Nej-sägande försvagar Sveriges roll i EU. Vi ses med ökande skepsis och får ett minskat politiskt inflytande. Denna utveckling inträffar inte över en natt utan sker gradvis. Statsministern får akta sig för att inte uppfattas som en Nordens David Cameron!

Sveriges tvehågsna attityd kan också påverka andra känsliga svenska frågor, som snusets framtid. Snus får säljas i Sverige, dock inte i andra EU-länder. Det är ingen överraskning att kommissionen inte delar regeringens syn på snusets fördelar framför annan tobak.

Vår handelsminister har proklamerat "fullskaligt krig" mot alla försök att röra prillan, och denna krigsförklaring kommer samtidigt som EU får Nobels Fredspris.

Jag har ingen annan uppfattning än att Sverige skall få behålla snuset i nuvarande form och smak och heller ingenting emot att de EU-länder som vill sälja snus också skall få göra det. Men frågan är om denna hårdföra förhandlingsmetod gynnar saken?

Jag tror verkligen inte att regeringen - och för den delen också socialdemokraterna - vill isolera Sverige från övriga EU-länder. Men tyvärr kan nuvarande strategi leda till ett försvagat Sverige inom EU.

Möjligen finns också en fara inom inrikespolitiken. Genom att i tid och otid kritisera EU-samarbetet riskerar Sveriges båda stora partier att öppna vägen för sverigedemokraterna och deras nationalistiska budskap.

2 kommentarer:

  1. Sasja Lundström23 december 2012 07:45

    I går läste jag en krönika i GP och skämdes för att rösta på "Folkpartiet" ... Hade detta dravel dykt upp ifrån någon hos ex. (s), hade jag dock inte blivit förvånad!

    Har förståelse för att du reagerar som du gör, då uppenbart dina egna "fördelar" riskerar att påverkas, för dig i mindre gynnsam riktning. Vad du tydligen missat är att sittande regering och riksdag har insett att den färdriktning som EU (Barroso et al.) har intagit, är i förlängningen inte gynnsam för Sverige OCH dess befolkning ...

    Vad du märkbart inte förstått är vad Sverige riskerar i Barrosos "bankunion" (läs "våta dröm"). Du skriver om att "stå utanför ett europeiskt skyddsnät", men har du missat om hur detta ska finansieras??? Detta sker inte ur tomma intet, utan ur skattebetalarnas fickor (de personer som betalar bl.a. din lön), oavsett om pengarna kommer omvägen via bankerna eller via skattemedel. Betalarna är i slutänden alltid de samma! När det gäller bankerna, så finns det en mycket viktig detalj som saknas - personligt ansvar (tyvärr måste man säga det samma för våra politiker ...), detta måste lösas först! Att ge ett antal personer som inte har slutligt ansvar fria tyglar, renderar alltid till att verksamheten riskerar att kollapsa inom en överskådlig tid! (Lär av historien!)

    Tråkigt också att du missat samt inte förstått, att vi (Sverige) tjänat på att stå utanför europakten ... Storbritannien har hela tiden varit klara över nackdelarna med euron. (Missat Finlands funderingar på om de skall vara kvar i eurosamarbetet eller inte?) Tjeckien skall även ha heder för att ha vägrat att ställa upp på 'dans runt den fiktiva "klimathotsgranen" ' ... (De har som bekant tidigare erfarenhet utav externt vanstyre ...!)

    Att du dessutom refererar till Nobels Fredspris är rätt intressant, då det finns många sentida exempel på "vinnare" som har fått priset på direkt tvivelaktiga grunder. "Prisets" glans har succesivt mattats, krackelerat och fallit av! Har du missat att det indirekt är dina kollegor i det norska Stortinget som utser "vinnaren"??? Dvs att det är i praktiken är en politisk utnämning samt att vissa år så har vinnaren/-na inte engagerat sig i något fredsarbete alls! T.o.m. i vissa fall varit orsak till att krig uppstått och fortgått, med mycket lidande som följd ... De politiska vindarna styr i månt och mycket vem/vilka "priset" går till ... Naivt att tro annat! Komiskt är också att vissa sk. "bildade" personer tror att detta är ett Nobelpris ... (Ingen nämnd, ingen glömd ...)

    Varför Barroso & Co bråkar om snuset, trots att rökning är i flera avseenden är betydligt farligare både för (miss-) brukaren och omgivningen, skapar ytterligare frågor i sammanhanget! Finns det någon bakomliggande anledning "som inte tål dagsljus" ...? Jag uppfattar här två detaljer:

    1. Subtila signaler rörande oönskad konkurrens i Europa, då Swedish Match's konkurrenter kan få märkbara begränsningar i sin cigarettförsäljning, då om snuset får "fotfäste" i resten av EU. De "hälsostudier" man stödjer sig emot, är ju som bekant samma "gamla" tester som berör amerikanskt snus. Dessa har figurerat (som propaganda) i svensk press redan långt innan vi gick med i EU. Skall de (Barroso et al.) dessutom vara konsekventa i sin önskan om att förbjuda smaksättning av snus, så måste de även göra det med rökvara ... (Bye bye mentolcigaretter ...!)

    2. Om vi "ger med oss" i euro- och bankfrågan, så släpper man snusfrågan! (Utpressning på sandlådenivå ...)

    forts. ...

    SvaraRadera
  2. Sasja Lundström23 december 2012 07:46

    ... forts.

    I din sista mening har du missuppfattat ett och annat! Det är inte bara i Sverige som brunsocialisterna är på framåtmarsch,

    utan även i en stor del av EU. (Varför undvek du det i sammanhanget?) Anledningen är dock en helt annan än den du indikerar!

    Det beror på att invandringspolitiken inte fungerar, främst på nationell nivå! Det finns en grundläggande faktor som måste

    skötas innan man kan hantera flyktingar och immigranter på ett vettigt sätt: De befintliga invånarna måste tryggas i första

    hand! Detta sker inte, så resultatet är inte oväntat. Sen måste man vara medveten om att de personer som behöver mest hjälp,

    inte klarar av att ta sig hit ...

    Varför fungerar det inte? En anledning är enligt följande: Om man känner till lite om härskartekniker, så vet man att förr,

    ex. på medeltiden, kunde man hålla folket ovetande om diverse saker, för att kunna enkelt kontrollera dom. I dag fungerar

    inte den taktiken pga. bl.a. att Internet existerar (varför tror du FN vill ha full kontroll över Internet ...?). Alltså

    måste taktiken vara vara annorlunda för att uppnå samma syfte. Genom en lite modernare och fredligare version utav "Divide

    and conquer" ("Erövrig genom delning"), så försöker man istället splittra folket, så att de inte ställer sig eniga emot de

    styrande, när folket inser att politikerna egerar i eget intresse i.s.f. folkets. Dagens flyktingpolitik är en indikation på

    sådan taktik ... När någon dessutom börjar att protestera det minsta emot flyktingpolitiken, så reser sig alltid någon sig

    opp och skriker "RASISM!" (oftast någon vänsteranhängare) och alla i närheten, speciellt politiker, försvinner bort mycket

    fort ...

    Jag försvarar inte alla (sd)'s idéer, men att i tid och otid använda dom som politiskt slagträ, får motsatt effekt och

    missgynnar i förlängningen istället budbäraren ... Vi har tyvärr i Sverige idag pensionärer, som får ut mindre i pension än

    vad nytillkomna invandrare får i bidrag! Vi har även personer som är utslagna av olika anledningar (bl.a. p.g.a.

    myndighetsmissbruk)! Varför är det så svårt att ta tag i detta inom politiken? Åtgärda och "missnöjespartier" får mindre

    "luft under vingarna" ...!


    Mvh


    Sasja Lundström

    En av de som bidrar till din lön ...

    SvaraRadera