EU måste agera mot kidnappningarna i Sinaiöknen

Idag stod jag och min liberala kollega, och tillika före detta belgiska EU-minister, Annemie Neyts-Uyttebroeck värdar för ett seminarium om säkerhetskrisen i Sinaiöknen. I panelen deltog Gilles de Kerchove, EU:s antiterrorist-samordnare, Léon Bernardino, EU:s särskilda representant för södra Medelhavet, Mirjam van Resien, Professor i internationellt socialt ansvarstagande, Angelika Molnar, chef för Europols enhet mot människosmuggling, samt svensk-eritreanska journalisten Meron Estefanos.

Ökenområdet i Sinai är marginaliserat. Det är över 30 år sedan Israel återlämnade Sinai till Egypten, och fredsfördraget mellan de två länderna begränsar Egyptens möjlighet att ha säkerhetsstyrkor på plats. Efter att Egyptens president Hosni Mubarak flydde landet för mer än två år sedan har läget förvärrats. Beduinerna lever på smuggeltunnlar till Gaza, droghandel, och människosmuggling. Närvaron av terroristgrupper har ökat och centralmakten i Kairo är kraftlös.

Människorättsorganisationer har slagit larm om att beduiner håller flyktingar från Eritrea och andra afrikanska länder fångna ute i öknen. På jakt efter asyl i Israel eller kidnappade från flyktingläger i Sudan faller flyktingarna offer för beduinerna i Sinaiöknen. De har en oerhört vidrig affärsverksamhet – under tortyr tvingas offren ringa upp sina släktingar för att be om lösensumma för att rädda sina liv. Situationen i Sinai är en humanitär katastrof och det är oacceptabelt att ingen agerar.

Vi ställer oss frågan: Vad kan EU göra för att hjälpa Egypten att få kontroll över området och för att hjälpa dessa människor?

Själva kidnappningen sker utanför EU men det finns möjlighet att påverka. Många av de kidnappade har familj i Europa, och enbart i Sverige har hundratals familjer drabbats. Familjerna kan tvingas betala så mycket som 240 000 svenska kronor för att få en släkting frisläppt. Då har de inte ens någon garanti för att de kommer att släppas fria och det finns flera exempel där fångar mördats trots betald lösensumma.

Ingen vet vart alla pengar som betalas ut till kidnapparna tar vägen. Sannolikheten är stor att de livnär terroristnätverk i Nordafrika och på Afrikas Horn. EU:s anti-terrorist samordnare underströk risken för att Sinai kan bli en fristad för terrorister och kriminella organisationer. Egyptens ambassad var också på plats och betonade att de inte vill att Sinai ska bli ett internationellt problemområde. De underströk att de först måste få ordning på sina myndigheter och säkerhetsläget i Egypten för att sedan be om riktad hjälp från EU. Övriga deltagare inklusive jag själv höll inte med. Faktum är att Sinai redan är ett internationellt problem och Egypten behöver teknisk hjälp redan idag.

Det finns sätt att spåra de internationella pengaflöden som leder till kidnapparna och därmed spåra förövarna. Svenska regeringen borde snabbt ta upp frågan och ge den den uppmärksamhet den förtjänar. Att just Sverige och den svenska polisen initierar en utredning är viktigt. I våras dömde Solna tingsrätt två män anslutna till människosmugglarna för utpressning. Även om straffen blev milda, skyddstillsyn respektive en månads fängelse, är domen unik i västvärlden och visar andra EU-länder att vi kan komma åt denna fasansfulla människosmuggling.

Jag uppmanar också Europaparlamentet att sätta situationen i Sinai på sin agenda som ett resolutionsförslag om kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer. Våra egna medborgare ska inte behöva hotas av utländska aktörer.

 

Från vänster: Annemie Neyts-Uytterbroeck, Olle Schmidt och två representanter från Egyptens ambassad

Representanter från Egyptens ambassad

I mitten Meron Estafanos, till vänster om henne Professor Mirjam van Reisen och till höger Angelika Molnar från Europol