Fredrik Malm och jag var under helgens Folkpartievenemang i Lundsbrunn inbjudna att leda seminarium om liberala rörelser i nya demokratier, samt om EU:s utrikespolitik. (Här finner du ppt:erna från seminariet)
Seminarierna bjöd på bra diskussioner, stort intresse och god uppslutning. Dessutom -enastående glädjande - hade vi besök av en tunisisk delegation som hade mycket att berätta om den pågående strävan för ett demokratiskt och öppet Tunisien.
En intressant nyhet är bland annat att Progressiva demokratiska partiet (PDP) och Afek Tounes bildar en ny centerallians som leds av Maya Jribi. Detta innebär, förutom att en kvinna blir oppositionsledare (!), förhoppningsvis att den liberala oppositionen äntligen kan enas om att formera ett trovärdigt regeringsalternativ som kan arbeta målmedvetet mot nästa val efter det att den nya konstitutionen antagits.
Noteras kan också att just Tunisien utmärker sig i årets rapport från Freedom House, som det land som under 2011 gjort bästa framsteg vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
Låt oss hoppas att det inte blir alltför många eller alltför tunga bakslag på den fortsatta, alls inte enkla vägen!
Visar inlägg med etikett Tunisien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tunisien. Visa alla inlägg
måndag 30 januari 2012
lördag 12 februari 2011
Tunisien och Egypten bara början?
Trycket på Mubarak blev till slut för stort. Han lämnade makten efter veckor av demonstrationer och lär nu ha lämnat Egypten.
Det egyptiska folket är att gratulera. Det är en resning underifrån och mestadels av ungdomar, och det gick inte ta fel på den stora glädjen hos de firande i Kairo i natt. Ej heller på de stora förväntningar och förhoppningar som nu väckts till liv. Inte bara i Tunisien och Egypten.
EU-ledare, inklusive "utrikesminister" Ashton, agerade senfärdigt och verkade inledningvis osäkra på vilken fot man skulle stå.
Förvisso är inte demokratin vunnen än. Vi vet inte vad de radikala islamisterna är beredda att göra i detta politiska vakuum. Här finns all anledning att vara vaksam.
Men nu måste världen - och i synnerhet EU - snabbt stödja en ordnad och fredlig övergång till demokrati. Redan nästa vecka bör EU:s högsta ledning fatta ett antal konkreta beslut som betydande ekonomiskt stöd, högnivåmöten på plats i regionen m.m.
Nu är inte tid att töva!
ALDE-gruppen i EP och Liberala Internationalen har redan agerat och har under upproret haft kontakt med oppostionen i Egypten: med partiet Demokratisk Front, som är medlem av LI och dess ledare Osama Harb samt Ayman Nour, ledare för partiet El-Ghad, som har obeservatörsstus i LI. Inom kort förväntas en liberal delegation besöka Egypten. Redan nästa vecka är Ayman Nour inbjuden av ALDE/LI för samtal om hur vi kan stödja de liberala krafterna i Egypten och Arabvärlden.
Kinas ledare oroliga
Med glädje noterar jag att till och med de kinesiska ledarna oroas av människors frihetslängtan i Egypten. Vad är månne på gång?
Det egyptiska folket är att gratulera. Det är en resning underifrån och mestadels av ungdomar, och det gick inte ta fel på den stora glädjen hos de firande i Kairo i natt. Ej heller på de stora förväntningar och förhoppningar som nu väckts till liv. Inte bara i Tunisien och Egypten.
EU-ledare, inklusive "utrikesminister" Ashton, agerade senfärdigt och verkade inledningvis osäkra på vilken fot man skulle stå.
Förvisso är inte demokratin vunnen än. Vi vet inte vad de radikala islamisterna är beredda att göra i detta politiska vakuum. Här finns all anledning att vara vaksam.
Men nu måste världen - och i synnerhet EU - snabbt stödja en ordnad och fredlig övergång till demokrati. Redan nästa vecka bör EU:s högsta ledning fatta ett antal konkreta beslut som betydande ekonomiskt stöd, högnivåmöten på plats i regionen m.m.
Nu är inte tid att töva!
ALDE-gruppen i EP och Liberala Internationalen har redan agerat och har under upproret haft kontakt med oppostionen i Egypten: med partiet Demokratisk Front, som är medlem av LI och dess ledare Osama Harb samt Ayman Nour, ledare för partiet El-Ghad, som har obeservatörsstus i LI. Inom kort förväntas en liberal delegation besöka Egypten. Redan nästa vecka är Ayman Nour inbjuden av ALDE/LI för samtal om hur vi kan stödja de liberala krafterna i Egypten och Arabvärlden.
Kinas ledare oroliga
Med glädje noterar jag att till och med de kinesiska ledarna oroas av människors frihetslängtan i Egypten. Vad är månne på gång?
torsdag 3 februari 2011
Revolution i Arabvärlden?
På morgonen lyssnade jag på DN:s ledarskribent Annika Ström-Melin när hon i radion talade om EU:s senfärdighet och splittrade sätt att hantera omvälvningarna i Tunisien och Egypten. Få kan EU som Annika Ström-Melin, och som vanligt har hon helt rätt, tycker jag.
I ALDE-gruppen i EP hade vi en lång diskussion i veckan. Vår gruppledare Guy Verhofstadt var mycket kritisk mot EU:s ledare och deras handfallenhet inför det som sker i Arabvärlden. Först tövan inför det som hände i Tunisien, och senare tvekan inför att ge ett snabbt och tydligt stöd till alla dem på Tahrir-torget som behövde få höra en stark demokratisk röst från Europa.
Oron inför det muslimiska brödraskapet - som jag till fullo delar - får inte skymma sikten för möjligheten att bygga en demokrati i Egypten. Nu verkar en förändring vara på gång, men det tog alldeles för lång tid för både Europa och USA. När människor går ut och demonstrerar för demokrati och frihet skall EU och dess ledare från första stund gå sida vid sida med dem som vill förändring - inte ängsligt se till gamla ledare och deras tal om stabilitet.
Misslyckande
EU:s nya gemensamma utrikespolitik klarade uppenbarligen inte denna första stora utmaning. EU-parlamentets makt inom utrikespolitiken är begränsad. Men jag tycker nog att parlamentet klarat att hantera händelseutvecklingen på ett bättre sätt. Vi var tidigt ute med att uttrycka ett tydligt stöd till Tunisiens folk med krav om snabba insatser från EU:s sida för en frihetlig uppbyggnad av landet men också krav om sanktioner mot den gamla regimen. Idag reser dessutom en delegation från EP till Tunisien för att på plats följa utvecklingen.
Onsdagens debatt i parlamenet blev ett kraftfullt stöd för demonstranterna i Kairo och fördömande av Mubaraks våld mot det egna folket. Att släcka ned internet, angripa medier och attackera journalister är diktaturens sätt att svara på människors vilja till frihet.
Vi har tyvärr sett det förr. Men i längden går det inte att förtrycka folks vilja att styra sina egna liv. Det kommer också Arabvärldens politiska och religiösa ledare att förstå!
I ALDE-gruppen i EP hade vi en lång diskussion i veckan. Vår gruppledare Guy Verhofstadt var mycket kritisk mot EU:s ledare och deras handfallenhet inför det som sker i Arabvärlden. Först tövan inför det som hände i Tunisien, och senare tvekan inför att ge ett snabbt och tydligt stöd till alla dem på Tahrir-torget som behövde få höra en stark demokratisk röst från Europa.
Oron inför det muslimiska brödraskapet - som jag till fullo delar - får inte skymma sikten för möjligheten att bygga en demokrati i Egypten. Nu verkar en förändring vara på gång, men det tog alldeles för lång tid för både Europa och USA. När människor går ut och demonstrerar för demokrati och frihet skall EU och dess ledare från första stund gå sida vid sida med dem som vill förändring - inte ängsligt se till gamla ledare och deras tal om stabilitet.
Misslyckande
EU:s nya gemensamma utrikespolitik klarade uppenbarligen inte denna första stora utmaning. EU-parlamentets makt inom utrikespolitiken är begränsad. Men jag tycker nog att parlamentet klarat att hantera händelseutvecklingen på ett bättre sätt. Vi var tidigt ute med att uttrycka ett tydligt stöd till Tunisiens folk med krav om snabba insatser från EU:s sida för en frihetlig uppbyggnad av landet men också krav om sanktioner mot den gamla regimen. Idag reser dessutom en delegation från EP till Tunisien för att på plats följa utvecklingen.
Onsdagens debatt i parlamenet blev ett kraftfullt stöd för demonstranterna i Kairo och fördömande av Mubaraks våld mot det egna folket. Att släcka ned internet, angripa medier och attackera journalister är diktaturens sätt att svara på människors vilja till frihet.
Vi har tyvärr sett det förr. Men i längden går det inte att förtrycka folks vilja att styra sina egna liv. Det kommer också Arabvärldens politiska och religiösa ledare att förstå!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)