I lördags var jag tillsammans med min son på fotboll i Malmö. Vi hade lämnat friden vid sommarviken för att se en spännande match med vårt favoritlag på Sveriges bästa arena under den bästa av våra årstider.
Allt var som gjort för en trivsam sommarkväll med tusentals likasinnade.
Jag har alltid gillat fotboll. Malmö lärde jag känna hemma på västgötaslätten genom MFF och 60-talets storlag. Minnesvärt var när jag besökte min bror i Lund och fick ta tåget och spårvagnen och för första gången se MFF med en livs levande Prawitz Öberg ta sig an Degerfors.
Självklart var jag på den tiden medlem i MFF, vilket förbryllande mina kompisar som givetvis höll på Elfsborg eller något Göteborgslag. Nu är jag åter medlem i MFF och har skaffat årskort för mig och sonen. Tyvärr har jag missat många matcher genom min veckotillvaro i Bryssel. Men under sommarmånaderna brukar jag gå på match desto oftare.
Jag är inte särskilt analyserande, när det gäller fotboll. Bollen är ju trots allt fortfarande rund. Jag gillar stämningen, atmosfären och känslan att vara på plats när de avgörande målen görs.
Tyvärr håller en del av de skäl till varför jag går på fotboll på att försvinna. Inte sällan hörs hatramsor mot motståndarna, polisinsatserna blir alltmer omfattande och säkerhetsinsatserna blir allt dyrare för klubbarna. Tre gånger denna säsong har allsvenska matcher fått brytas.
Så här kan det inte fortsätta. Det riskerar att ta död på fotbollsintresset i Sverige. Vem vill gå på fotboll och riskera bli inblandad i bråk, eller att matchen avbryts?
Det verkar som om vi har vant oss att i samband med större fotbollsmatcher står samhället handfallet, och det är bara acceptera allehanda förstörelse, bråk och kaos. Under derbyt i Helsingborg häromveckan kunde tågen inte komma fram till Knutpunkten, eftersom HIF-fans blockerande infarten i väntan på motståndarna från Malmö.
I veckan har insändarsidorna fyllts av ilskna medborgare. Många frågar sig: Var fanns polisen?
När jag var på fotboll i London på 80-talet var problemen enorma. Affärerna utanför arenan stängdes i god tid för matchslut, och ville man gå lugnt tillbaka till tunnelbanan uppmanades man lämna arenan i förtid. Så är det inte längre. Strikta regler och stränga straff har förändrat atmosfären i och utanför arenan. Nog måste väl detta kunna gå att åstadkomma också i Sverige.
KvP-sporten nämner några konkreta åtgärder:
Personliga biljetter med krav på identifiering. Huliganregister med möjlighet till permanent avstängning. Olika säkerhetsskärpningar (hundar, krutavkännare, kameror). Maskeringsförbud. Anmälningsplikt, liknande det system som finns i England (lagförslag äntligen på väg). Tomma bortasektioner.
Förvisso finns här flera känsliga integritetsavväganden. Jag håller med om det. Men som det är nu kan det inte fortsätta.
Jag föreslår att regeringen, riksdagens kulturutskott, de berörda kommunerna, polisen och fotbolls-Sverige omgående möts för ett toppmöte om fotbollen i Sverige.
Bollen ligger hos idrottsministern. Nu är inte tid att skylla på varandra. Nu är tid att agera!
Olle Schmidt
Ledamot (FP) av EU-parlamentet, men framförallt en som gillar fotboll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar