onsdag 17 augusti 2011

Att utesluta euron är inte att ta ansvar

Partiledarkandidaten Anna-Karin Hatt menar att Centerpartiet visat ledarskap genom att ha duckat i eurofrågan (14/8). Hon vill ”önska våra europeiska vänner all den lycka” som kommer att krävas. Detta trots att hon i DN den 22 juli skrev att Centern ska vara ”drivande i det europeiska samarbetet”. Folkpartiet menar att ledarskap handlar just om att samarbeta, inte gräva ner sig bakom sin nationsgräns. Europasamarbetet kräver ledarskap i såväl goda som svåra tider.

Jacques Delors, under lång tid EU-kommissionens ordförande, visade exempelvis ett stort mått av ledarskap när han drev visionen om en inre marknad. Den ger oss idag ett stort välstånd men skapar också ett ömsesidigt beroende mellan EU-länder. När Lettland och Island, på grund av felaktig ekonomisk politik, nyligen var nära ruinens brant påverkades även Sverige. Så mycket att vi såg anledning att låna dem pengar. Inte för att vi har en gemensam valuta, utan för att vi samarbetar tätt.

En gemensam valuta innebär en gemensam penningpolitik. Det innebär att medlemsländer inte kan devalvera sig ur ett högt kostnadsläge. Varken statsbudgetar eller priser kan tillåtas skena, utan varje land som deltar måste föra en ansvarsfull politik.

En gemensam valuta kräver dock inte en gemensam finanspolitik. Däremot måste några grundläggande regler följas. Stabilitetspaktens krav på begränsade underskott, statsskuld och inflation ska se till att inget land äventyrar den gemensamma välfärden. Därför var det mycket olyckligt att två stora euroländer redan 2003 undantogs från sanktioner när de bröt mot stabilitetspaktens krav, och lika allvarligt är det att konsekvenserna uteblivit för ett land som redovisat falsk statistik.

På kort sikt behövs det lånegarantier mellan euroländer, men på lång sikt innebär solidaritet inte i första hand transfereringar av skattemedel länderna emellan. Solidaritet betyder att man respekterar gemensamma regler för att inte äventyra det gemensamma välståndet. Respekten för reglerna måste öka genom hårdare sanktioner mot dem som bryter mot reglerna.

I den allvarliga kris som Europa just nu befinner sig i sätts solidariteten på svåra prov. Det handlar inte endast om euron och den gemensamma penningpolitiken utan om EU-samarbetet i vidare mening, såsom inre marknadens sätt att fungera, flyktingpolitiken, den fria rörligheten och Schengensamarbetet. Men för att unionen ska hålla ihop krävs ledarskap och ett tydligt engagemang från politiska företrädare såväl i Sverige som i resten av EU. Att helt avföra svenskt euromedlemskap från den politiska dagordningen är ett exempel på det motsatta.

BIRGITTA OHLSSON (FP)
EU-minister, partistyrelseledamot

OLLE SCHMIDT (FP)
europaparlamentariker, partistyrelseledamot


Publicerat i SvD den 17 augusti 2011. Artikeln finns också att läsa här.

4 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Varför ska man överhuvudtaget försöka hålla ihop unionen när så mycket har gått snett? Med det senaste utspelet om ett "Ekonomiskt råd" glider vi mot ett Europas Förenta stater. Är det något vi verkligen vill ha, så olika förutsättningar som de enskilda länderna har?

    Ett annat illavarslande tecken är att medan folken i arabländerna kämpar för friheter vi en gång haft rullar EU på mot Europas Förenta Stater. Där de fri och rättigheter vi sägs ha mer och mer beskärs.

    I dagens EU ligger alldeles för mycket makt i händerna på okunniga och lättpåverkade politiker och hos empati och ansiktslösa byråkrater. Och ingen inom dessa kategorier vågar tillstå fel eller ändra sig när resultatet av ett beslut blev något annat än man tänkt sig.

    Tack vare EU lever vi i en korporativistisk värld där särintressen och storföretag växer samman med den politiska makten – som i sin tur ger vrandra förmåner, särlagstiftning och beskydd. Medborgerliga fri- och rättigheter åsidosätts. Men det visas sällan upp för medborgarna.
    Inom EU och speciellt Storbritannien diskuterar man på fullt allvar att införa censur. Det finns redan ramlagstiftning som förbjuder vissa åsikter. Man vill registrera våra resor. Man vill registrera och granska våra bankaffärer. Man vill lagra data om alla våra telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner. Man inför inskränkningar i informationsfriheten bakvägen, genom skumma avtal, i de fall man inte lyckas få igenom dem direkt. Man vill göra vissa fantasier olagliga. EU:s projekt för åsiktsregistrering är redan sjösatt, utan att någon mer än en och annan marginell publikation på vänsterflanken har uppmärksammat saken.
    Inget av detta har presenterats på något riktigt påtagligt sätt för vanligt folk – i tv:s nyhetssändningar och på tidningarnas förstasidor. Politikernas åsikt verkar vara att det man inte vet mår man inte illa av. I vart fall inte innan det är för sent för att göra något.

    Jag frågar mig verkligen, ska vi ha mer av det här? Och hur kan folkpartiet som säger sig vara ett liberalt parti stötta det som pågår?

    SvaraRadera
  3. Jag får gratulera till alla de positiva kommentarerna i SvD:s nättidning.
    Jag hoppas att du börjar förstå att euron inte är särskilt populär bland de svenska väljarna.

    SvaraRadera
  4. Jag var tidigare positivt inställd till EU och tanken på ett enat Europa. Tnken verkar numera vara helt bortglömd. Mycket har blivit mer som ett käbbel i sockenstugan fast på ett högre plan där alla verkar tänka mer på hur man ska bli omvald än att riskera att förknippas med impopulära beslut som leder till det gemensammas bästa.
    Jag känner bara att det är dags att göra om och göra rätt. Men tyvärr är det nog redan försent.

    SvaraRadera