Klaus Regling
I veckan besökte jag tillsammans ALDE:s ledning Luxembourg. Vi fick bland annat träffa Klaus Regling, chefen för EFSF (European Financial Stability Facility), den EU-myndighet som har ansvaret för att pengamässigt bistå euro-länder i kris.
Allvarsord betecknade hans redovisning av tillståndet i Europa. Grekland och Irland var förstås huvudtemat. Regling var en av fäderna bakom Stabilitets- och tillväxtpakten, som enligt Regling påvisat brister som nu måste åtgärdas.
Regling nämns också som tänkbar ny ECB-chef.
Den allerstädes närvarande Jean-Claude Juncker
Än dystrare blev det när "Mr Euro himself" gav sin syn på EU:s och eurons ställning. Luxembourgs premiärminister, Jean-Claude Juncker, var inte nådig i sin kritik mot Tyskland och Frankrike i deras försök att försvaga insatserna för att stärka regelverket kring euron. Särskilt Merkel fick sig en släng av sleven. Den tyska förbundskanslerns göranden och låtanden under detta krisår har inte alltid varit särskilt välavvägda.
Se f ö dagens utmärkta ledare i DN.
Likaså tyckte Juncker att ministrarnas sätt att hantera EU-parlamentet och diskussionen kring nästa års budget förtjänar kritik. Det verkar som om Rådets ledamöter inte riktigt har förstått att Lissabonfördraget har förändrat beslutsbalansen inom EU och att parlamentet har fått mer att säga till om.
Inte svårt att hålla med Juncker.
Nu är jag själv tämligen optimistisk. Historien visar att efter någon vecka eller så kommer förhandlingarna igång igen. Och före jul har säkert en lösning kunnat hittas.
Vi träffade Juncker några timmar innan eurozonens möte i Bryssel. Redan då framkom övriga euroländers krav på en irländsk begäran av stödpengar. Smittorisken för ytterligare störningar är för stor, och listan av länder med bekymmer är tyngande.
Men Irlands stolthet säger i det längsta nej. Detta är inte svårt att förstå med tanke på Irlands förfärande historia. Att vara oberoende av andra länder är en bärande del av den irländska nationalkaraktären.
Idag söndag talar dock det mesta för att någon av typ av stöd till de irländska bankerna måste till, utformat på ett sätt som inte träder den irländska stoltheten allt för mycket förnär.
Låt oss inte glömma att Irland inte är Grekland. Irland har fört en alltför expansiv politik, dock inte fuskat med siffrorna.
Återigen kraxar en del om eurons upplösning. Precis som i våras kommer de att få fel!
Euron är inte problemet! Politikernas ovilja att följa givna spelregler och ovilja att vidta inhemska finanspolitiska anpassningar i tid är problemen.
Läs gärna Jan-Olof Bengtssons utmärkta ledare i Kvällsposten.
Slutligen: Heder åt statsministern som igår erbjöd Irland att Sverige kan ställa upp med lån om Dublin så önskar!
Det är allt mer uppenbart att vare sig Olle Schmidt eller våra andra politiker (mend några få lysande undantag) bryr sig om vad väljarna önskar.
SvaraRaderaVarför inte kasta ut några yttterligare miljarder till EU-parlamentet? Och naturligtvis ska vi "låna" pengar till Irland som i sin tur kommer att tvingas att höja sina skatter, vilket kommer att göra det ännu mer osannolikt att irländarna någon gång kommer att kunna betala tillbaka.
Att däremot värna om våra äldre eller försvaret av vårt land det är inte så viktigt. Där finns det alltid möjlighet att skära ner.
Det är inte utan att kommissionärer, eurokrater och MEP:ar kan liknas vid dagens Bourboner. Frågan - och svaret är viktigt för herr Schmidt och hans gelikar - är om vi befinner oss i Mme de Pompadours tidevarv eller en generation senare.
Olle belyser sitt arbete som om har var en outsider som tittar in, som en journalist istället för som en politiker. Han verkar ge blanka tusan i att Irland ska få låna 100 miljarder Euro och att Euron kan krascha, att EU kan förstöras ekonomiskt och att lilla Sverige tvinas bära en större kostnad trots att vi till skillnad mot alla andra EU länder redan har världens högsta skatter. Olle har en skrämmande lättsam attityd om den nära förestående krisen.
SvaraRadera/Peter a