Syriens opposition ber om hjälp, vi kan inte säga nej!

Under dagens möte med den liberala gruppen talade vi inte bara om kommande veckors politiska utmaningar, vi satte även fokus på Syrien.

Den syriska oppositionens företrädare i Europa, general Salem Idriz var i Europaparlamentet för att tala med oss om Syriens framtid. Han bekräftade att oppositionens militär nu var organiserad och relativt stor, men att de utan vapen inte kan skydda civilbefolkningen i de områden där regimens styrkor flytt.

General Salem Idriz lät uppgiven, och jag förstår honom. Sedan striderna började för tre år sedan har 1 miljon människor flytt, och över 5 miljoner är på flykt inne i landet. Regimen har stöd från Ryssland och Iran, och regimens ledare Bashar al-Assad uttalade sig nyligen i brittiska tabloiden The Sun där han sade att de inte tänker förhandla med oppositionen.

General Salem Idriz och vår gruppordförande Guy Verhofstadt.



Jag passade på att fråga honom om han träffat USA:s nye utrikesminister John Kerry, och om han fått signaler från USA om hjälp. Dessvärre hade han ännu inte hunnit träffa Kerry, och jag hoppas att USA lever upp till sina löften om militär och humanitär hjälp. Jag förstår att rädslan finns att vapen ska hamna i händerna på regionens terrorister, men omvärlden måste agera!

Salem Idriz försäkrade oss om att med fler vapen och mer ammunition kommer regimen att lämna landet inom en månad. Han uppmanade FN att pressa Ryssland att sluta förse regimen med vapen. Här har EU ett stort ansvar att bistå med humanitär hjälp, sanktioner och fredsbevarande styrkor. Med en stark och enad röst måste EU agera!

Människosmuggling och utpressning

I torsdags uppmärksammade Sveriges radios Studio Ett människosmugglingen i Sinai. Här kan du lyssna på programmet och mina förslag på hur Sverige och EU kan hitta lösningar.

Jag har tidigare skrivit om situationen på Sinaihalvön och de människor som flyr eländet i Eritrea. På väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs de vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa till sina familjer i Europa som i sin tur ska betala en lösensumma.

Människosmugglingen är svår att få stopp på så länge Egypten vägrar ta emot hjälp från EU. EU:s utrikesministrar måste sätta detta på agendan för att ge Catherine Ashton, EU:s högsta representant i utrikesfrågor, ett tydligt mandat.

Det är fruktansvärt att det inte kan göras mer, och jag tror att vi måste agera genom EU. Det finns flera verktyg som vi kan använda men då måste vi höja blicken från Sverige och hitta sätt att samarbeta.

Tankar kring långtidsbudgeten

Bankunionen: nästa steg i det europeiska samarbetet

Igår deltog jag i ett panelsamtal om bankunionen. Den föreslagna bankunionen består i princip av tre delar: gemensam övervakning av bankerna, en gemensam bankkrisfond och gemensam insättningsgaranti. Övriga deltagande i panelen var bland andra parlamentariker Gunnar Hökmark (M) och tyska Sven Giegold  från den gröna gruppen.

 Jag och Sven Giegold från den gröna gruppen

Medan Hökmark argumenterade för att bankunionen skapar mer problem än vad den löser, så tryckte jag på vikten av att vara en full medlem i en allt mer integrerad EU. Därför menar jag att Sverige också borde vara medlem i bankunionen. Detta beror självklart på om Sverige får en röst i europeiska centralbankens råd, som kommer att vara den huvudsakliga aktören när det gäller översyn och hantering av krisfonden.

 

Jag tror att många i vårt egna avlånga land glömmer bort anledningen till varför vi har en europeisk union. Så tidigt som 1814 dog den sista svenska soldaten i strid. För många av våra grannländer ligger krigets misär närmre i tiden. De senaste 60 åren av fred som vi njutit i Europa skulle lika gärna kunna vara en parantes i vår långa och blodiga historia. Därför är det av yttersta vikt att Sverige kämpar för en fortsatt europeisk integration, och bankunionen är nästa steg i denna riktning. Ett europeiskt samarbete fungerar inte à la carte där varje medlemsland efter nationella intressen väljer vilka delar man vill vara medlem i.

Man kan inte plocka russinen ur kakan, Gunnar Hökmark!

Besök från Gymnasieskolan Knut Hahn

På bilden ser ni Knut Hahnskolans internationella kontakt och

EU-ambassadör Ursula Sandin-Gullander och jag själv

Igår hade jag besök av en grupp gymnasielärare från Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby. Efter en mer generell genomgång om parlamentet av vår besöksansvariga träffade jag lärarna för att prata om de mer politiska aspekterna av mitt arbete i parlamentet, om utvecklingen i parlamentet sedan EU:s utvidgning 2004 samt den finansiella och ekonomiska krisen.

En lärare frågade mig om man inte kan se ett samband mellan överföringen av mer makt till EU och det avtagande förtroendet för unionen och dess företrädare. Jag svarade att många av de åtgärder som tagits under senare år har varit framdrivna av den brådskande krissituation som många länder befunnit sig i. Samtidigt är det sant att den demokratiskt legitimiteten har kommit i kläm.


Jag påminde även om att det är lätt för Sverige att sätta sig på höga hästar idag men att vi satt i samma båt som dagens krisländer i början på 90-talet. Jag kommer ihåg när jag satt som riksdagsledamot i finansutskottet och räntan låg på 200 %!

Jag fick även frågan hur arbetet i parlamentet har förändrats sedan jag kom till hit 1999. Jag förklarade att parlamentet, förutom att vi har fått mer att säga till om, har gått från att ha varit fransk-tyskt till att bli europeiskt i samband med anslutningen av de tio nya medlemsländerna från Central och Östeuropa 2004.

Stort tack till gruppen från Ronneby som kom och hälsade på. Europaparlamentet, precis som riksdagen, är ert parlament.

Mer att lära sig i Halmstad och Ystad

Förra veckan avslutades med två dagar avsatta för studiebesök.

I samband med att jag meddelade min sorti från EP funderade jag över hur många resor runt om i landet jag gjort genom åren.

Vi har en karta på kontoret i Bryssel över vårt vidsträckta land och här kan vi se ett tjugotal blinda fläckar, i Närke/Värmland, norr om Luleå och i Jämtland. De sistnämnda kommunerna kommer jag att besöka i början av maj. Övriga delar hoppas jag kunna klara av fram till mitten av 2014 – om mina FP-vänner vill ha ett besök av en avgående MEP?

Torsdagen ägnade jag åt Halmstad, dit Suzanne Åkerlund och Pär Carlsson inbjudit mig.

Vi träffade studenter på högskolan, hade ett samtal om framtidens högskola i vårt land med högskolans rektor, intressant information om det lyckosamma företaget, Comfort Audio, inom hörselprodukter samt en djupgående diskussion med garnisonsledningen på Lv6 i Halmstad om Sveriges försvar och hur EU:s Nordic Battle Group klara sitt uppdrag. En ung kvinna från Svedala förevisade den radarutrustning som med personal från Halmstad i somras skyddade Olympiaden i London från attacker av små luftfarkoster som inte kan upptäckas av traditionell radarteknik. Vid Themsens mynning var de svenska soldaterna stationerande.
Dagen avslutades med ett offentligt möte i det vackra biblioteket vid Nissans strand. Stimulerande att diskutera Europas framtid med ett insatt och vetgirigt auditorium.






Luftvärnsregementet Lv 6 i Halmstad

Comfort Audio utvecklar och tillverkar hörselhjälpmedel för personer med nedsatt hörsel, idag finns deras produkter i ett tjugotal länder.



 

Fredagen ägnades åt Ystads Hamn och dess utveckling i ett EU, som satsar alltmer på fartygsburna transporter. Också hamen uppmärksammade mitt besök.

Folkpartisten Hans Hulthén och jag diskuterade också med hamnchefen Björn Boström om hur kunna kontrollera ratt(o)nykterheten hos dem som lämnar färjorna från Bornholm och Polen. Karin Olsson Lindström har länge drivit just denna fråga.

Hans Hulthén, hamnens VD Björn Boström och jag under besöket i hamnen.

Före hemfärden hann  jag med ett besök på Ystads Allehanda och ett samtal med politiska redaktören, Petter Birgersson. Lärorikt!

Idag har FP Malmö årsmöte med antagande av ett visionsprogram!

EU ska inte köpa blodsdiamanter

Jag har länge engagerat mig för utvecklingen i Zimbabwe, senast genom ett seminarium med mina afrikanska kolleger i AVS-församlingen. I veckan hölls det första mötet för Europaparlamentets arbetsgrupp för ett demokratiskt Zimbabwe. Ordförande för gruppen är den brittiske parlamentarikerna Geoffrey Van Odren och av medlemmarna var det många bekanta ansikten. Modia kvinnor från Zimbabwes exilbefolkning berättade om utvecklingen i landet.


Det är viktigt att just nu sätta extra fokus på landet. Under året kommer medborgarna dels folkomrösta om en ny konstitution, och dels rösta fram en ny president. Detta är en stor förändring för ett land som haft samma president, den diktatoriske Robert Mugabe, sedan 1980.

Zimbabwe är rikt på naturresurser, inte minst på diamanter. Det är uppskattat att 30 procent av världens produktion finns i Zimbabwe. Men förhållandena i gruvorna är fruktansvärda. Militären tvingar civilbefolkning till slaveri och avrättningar är vanligt. Zimbabwe är medlem av den så kallade Kimberley-processen som verkar för förbud mot blodsdiamanter och 2009 att stoppades handeln med diamanter från Zimbabwe på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Men nu insisterar vissa EU land, främst Belgien, på att förbjudna diamanter trots allt ska släppas ut på världsmarknaden. Detta är fruktansvärt och vi i Europaparlamentet måste visa EU:s ministerråd att sanktionerna måste vara kvar tills brotten mot mänskliga rättigheter upphör. EU handlar inte med blodsdiamanter!



Delar av arbetsgruppen och inbjudna talare från, med vår ordförande i mitten.