Besök vid Europeiska centralbanken

Innan arbetsveckan började i Strasbourg åka jag till Frankfurt för att tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentets ekonomiska utskott besöka Europeiska centralbanken, ECB. Banken har under hösten varit ett hett ämne för diskussion. Dels på grund av utnämningen av den nya ledamoten av bakens styrande råd men främst då banken skulle bli tillsynsmyndighet för den föreslagna bankunionen.


Syftet med förslaget till bankunion är en gemensam förbättrad tillsyn av Europas finansiella sektor, och genom att ECB blir tillsynsmyndighet för EU:s banker. Medlemsländer som inte har den gemensamma valutan ser en stor risk, att bankunionen skapar ett EU delat mellan euroländer och icke-euro länder.

ECB:s videordförande Vítor Constâncio var optimistisk. Han ansåg att förslaget var i rätt riktning och tonade ner risken med att EU kan splittras. Han trodde att Storbritannien och Tjeckien kunde komma att stå utanför samarbetet, men var säker på att övriga länder - också Sverige - inte kommer att stå utanför. Min åsikt har varit att förslaget är bra, men Sveriges inflytande måste säkras.

Rent tekniskt kan det vara svårt för ECB att helt plötsligt bli tillsynsmyndighet för över 6200 banker, indelad i 4700 bankgrupper. Men Vítor Constâncio menade att balansen mellan centraliserade och decentraliserade beslut är viktigt. Nationella tillsynsmyndigheter kommer även i fortsättningen att ha ansvaret för översynen av bankerna. ECB kommer att samordna arbetet och ha det slutgiltiga ansvaret när avvägningar är svåra.


På frågan om hur ECB ställer sig till Europaparlamentets krav på balans även mellan könen i bankens styrande råd, fick vi bekräftat att man tog kritiken på allvar. Jag tror att ECB vill ändra den helt mansdominerade uppställningen, men det var talande att den hårt kritiserade medlemmen av bankens styrande råd Yves Mersch inte var där.

Besök vid ett av världens effektivaste kraftverk

Idag var jag på studiebesök till Öresundsverket, ett komikraftverk som drivs av Eon. Det var intressant att se hur de kunde producera både fjärrvärme och el från naturgas.

Vi Folkpartister har varit tveksamma till den här satsningen. Naturgas är i sig ett ganska rent bränsle, men förbränningen medför stora utsläpp av koldioxid. Koldioxidutsläppen öka lokalt i Malmö, men samtidigt minskar utsläppen vid de kolkraftverk där produktionen minskar.

I mitt arbete i Europaparlamentet har jag under hösten skrivit ett betänkande om Europas energiframtid för år 2050. I Europa är vi alla beroende av varandras energipolitik och Öresundsverket är ett lokalt exempel. En gemensam marknad för energi skulle innebära att producenter och konsumenter i hela EU kan se vilken energi som är billigast och renast. På så sätt kan vi slippa överlappningar, flaskhalsar och luckor i EU:s energinät.

Här är jag i mitten efter dagens besök till Öresundsverket.

Hur bekämpar vi den organiserade brottsligheten?

-Pengarna och globaliseringen!
Det korta svaret fick jag, vid mitt besök tidigare i höst, av polischefen i Milano på frågan om varför maffian flyttat sin verksamhet norrut i Italien.

Den fria rörligheten inom EU har gett större möjligheter för människor att resa och arbeta fritt inom EU:s alla länder. Men det utnyttjas inte bara av laglydiga medborgare. Kriminella ligor utnyttjar de öppna gränserna och varje år inbringar handel med droger, människor, vapen och förfalskade varor hundratals miljoner Euro.

Idag skriver jag en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet tillsammans med Johan Pehrson om vikten ökat samarbete för att komma åt de kriminella gängen.

Mer information om arbetet som görs och hur framtiden kan utvecklas hittar du i min rapport Bekämpning av organiserad brottslighet i Europa efter Lissabonfördraget - Mot ett europeiskt FBI?

Vi måste stå upp för EU-samarbetet

Idag var det jubileum för Kangaroo-gruppen. Det var nämligen den 100:e gången gruppens styrelse träffades och vi hade dagen till ära EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso som gästtalare.


Kangaroo-gruppen grundades 1979 av Karl von Wogau and Basil de Ferranti. Gruppen är en sammanslutning av företrädare från EU:s institutioner, akademin och näringslivet. Vårt huvudsakliga mål är ett fullständigt genomförande av den inre marknaden, eurons stabilitet och förverkligandet av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik i EU.

Under sitt anförande sade Barroso att det nu är mycket viktigt att hålla ihop EU-samarbetet, och att stötta den inre marknaden är därför centralt. Han påpekade att just Kangaroo-gruppen är en av de viktigaste delarna av arbetet för att verkligen genomföra den inre marknaden.

Jag frågade Barroso om vad som händer med Storbritannien, och han ansåg som mig att det är mycket viktigt att Storbritannien är kvar i EU-samarbetet. Storbritannien har bidragit med mycket för frihandel och andra marknadsekonomiska principer. EU skulle helt klart förlora på att Storbritannien lämnade samarbetet, och landet skulle på samma sätt förlora mycket på att lämna EU. Många brittiska Europaparlamentariker gör ett mycket bra jobb, men har ingen plattform att diskutera på hemmaplan.

Idag består vårt samarbete av 27, snart 28, medlemmar och det är inte rimligt att Storbritannien och Danmark kan bromsa de andras utveckling. Barroso sade att euron är EU, och EU är euron. Jag håller med och tycker att kommentar gäller för också Sverige. Om vissa länder är motvilliga medlemsländer kommer det alltid att skapa skiljelinjer och konflikter mellan de som vill gå vidare och de som helt inte vill vara med.

Barroso avslutade med att säga att Europas intellektuella just nu klagar på EU, att de är som "global complaining Cassandras". Vi som tror på EU måste berätta varför. Vi måste lyfta fram positiva saker som de öppna gränserna och den inre marknaden. Särskilt vi svenskar måste stå upp för EU-samarbetets fördelar.



Kommissionens ordförande Barroso till höger i bild.



EU lovar att fortsätta uppmärksamma människosmugglingen i Sinai

Just nu i får vi delegater svar på våra frågor av EU:s ordförandeland Cypern. Jag hade uppmärksammat situationen för flyktingar i Sinaiöknen. På väg till Israel kidnappas, torteras, och säljs de vidare av människosmugglare i Sinaiöknen. Syftet är att barnen, det är huvudsakligen unga människor det handlar om, ska ringa hem till sina familjer som i sin tur ska betala en lösensumma. 

De skrämda familjerna kan betala så mycket som 45 000 dollar för att smugglarna ska släppa barnet. Ut ur Sinai går vägen genom Egypten, och de flesta av dessa barn skjuta av Egyptiska gränsvakter eller hamnar i inhumana fängelsen. Dessutom finns ingen möjlighet att söka asyl i Egypten, vilket betyder att dessa individer sedan deporteras tillbaka till Eritrea.

Jag frågade hur EU-rådet kan pressa Egypten att låta FN:s flyktingorgan UNHCR implementera sitt mandat i hela landet, även i Sinaiöknen.

Cypern utrikesminister Erato Kozakou-Marcoullis bekräftade att EU:s delegation i Kairo alltid nämner människosmugglingen under sina möten med Egyptens representanter och har uppmanat dem att låta UNHCR få tillgång till området i Sinai. Egypten har tackat nej till assistans för att stärka landets myndigheter som arbetar med exempelvis gränskontroll och flyktingar.  

Vi var överens om att detta är fruktansvärt och det är viktigt att fortsätta uppmärksamma övergreppen i Sinai situationen. 

AVS-länderna fortfarande motvilliga till en arbetsgrupp för politiska fångar

Just nu i Paramaribo får vi delegater svar på våra frågor från AVS-ländernas råd. Jag har upprepade gånger frågat om rådet kan tänka sig att sätta upp en arbetsgrupp, eller en "task-force" för att utreda hur politiska fångar i medlemsländerna mår och om de har tillgång till grundläggande rättslig hjälp.

AVS-ländernas representant svarade vagt att det finns ett visst utrymme inom Cotonou-avtalet för den gemensamma parlamentariska församlingen att sätta upp tillfälliga arbetsgrupper och att AVS-ländernas församlingen kan bistå med personal och andra resurser.

Jag svarade honom att jag inte kan acceptera dessa vaga, diplomatiska svar för en sådan här viktig fråga. Alla de kvinnor och män som just nu sitter inspärrade i dessa helveteshålor måste få hjälp. Och det måste ske nu!

Efter mitt skarpa svar lovade AVS-ländernas representant att ta upp det på agendan, och jag lovade att fortsätta fråga tills de skrider till handling.

Lunchdebatt om Zimbabwe

I går hade jag privilegiet att vara moderator för en lunchdiskussion om nästa års folkomröstning och val i Zimbabwe. Arthur Gwagwa och Tor-Hugne Olsen från Zimbabwe Human Rights NGO Forum har ordnat liknande debatter under flera år och det är en välkommen programpunkt. 

Ett trettiotal parlamentariker och människorättsaktivister från Zimbabwe och grannländerna var på plats för att diskutera betydelsen av den nya konstitutionen och deras förhoppningar om en rättvis och fredlig valprocess. 

Flera nämnde det våldsamma valet 2008 som ett orosmoln och Edwin Banda, parlamentariker från Malawi, kastade in brandfacklan genom att säga att afrikanska stater är våldsamma och att politiska institutioner, speciellt polisen, aktivt måste ta avstånd från allt våld. Vi höll alla med om att det är lätt att hamna i en olycklig cirkel, ett våldsamma val leder ofta till att man måste hålla kvar makten med våld. 

Att makten kan skiftas fredligt och enligt reglerna är en effektiv lösning på problemet. Om en president använder våld eller fusk för att hålla sig kvar vid makten undermineras ämbetets och hela statens legitimitet. Edwin Banda berättade att när Malawis president Bingu wa Mutharika plötslig dog tidigare i år var de alla säkra på att allt skulle falla sönder och han skulle vara tvungen att lämna landet. Men så blev det inte. Vicepresidenten tog över och Malawi ses nu som en föregångare i regionen. 

Omvärldens, och speciellt EU:s och USA:s roll är alltid känslig. Därför är det viktigt med dessa möten där Afrikanska Unionen och grannländerna kan ta det största ansvaret. Jag påpekade dock att jag alltid arbetat för alla människors lika rätt till frihet. För enligt mig exporterar västvärlden inte färdiga demokratiska lösningar, om vi exporterar något så är det frihet!

Här är jag och från vänster, Tor-Hugne Olsen och Arthur Gwagwa från Zimbabwe Human Rights NGO Forum.