Bradley Manning - den unge man som anklagas för att ha läckt dokument till wikileaks - har nu suttit fängslad i 18 månader utan rättegång. Det kommer rapporter om att han har levt flera av dessa månader under mycket svår press och det finns till och med anklagelser om tortyrliknande förhållanden.
Om dessa anklagelser stämmer är det i högsta grad oacceptabelt.
Från Europaparlamentet har vi därför idag skickat ett öppet brev till President Barack Obama med krav bland annat på att oberoende internationella representanter ska få träffa Manning och granska hans situation.
Det handlar inte om krav på att han ska slippa rättegång, men rättstatens regler måste följas och det får inte finnas risk för att fångar utsätts för omänsklig press eller tortyr i demokratiska staters fängelser. Mänskliga rättigheter måste respekteras, i alla delar av världen.
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Busan-mötet öppnat: från bistånd till handel
Idag startade 4th High Level Forum on Aid Effectiveness i Busan, Korea. En imponerande öppning där en rad framstående talare äntrade podiet, oftast till klassisk europeisk musik (egendomligt nog).
Koreas president Lee Myung-Bak påminde om Koreas väg från att ha varit ett utblottat land som fick omfattande bistånd efter kriget på 50-talet, till att numera vara ett givarland. Det finns god anledning att förmoda att Korea med sina erfarenheter är bättre skickade än många andra att bistå dagens utvecklingsländer.
Ett annat intressant anförande hölls av Rwndas president Paul Kagame om såväl Afrikas framsteg - 5-8 procent årlig tilväxt - som om dess dystra utveckling vad gäller styrelseskick och hungersnöd.
Talade gjorde också bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, OECD:s generalsekreterare Angel Gurría och drottning Rania av Jordanien. I mitt tycke goda tal men som saknade hjärta. Istället radades mycket dyster statistik upp. Egendomligast var att lyssna på drottning Rania, som inte verkade känna något eget ansvar över den miserabla utvecklingeni i Mellanöstern de senaste decennierna.
Höjdpunkten var Hillary Clintons entusiasmerande slutanförande. Hon var självkritisk men pekade också ut en positiv utveckling där bistånd byts mot handel och utveckling. Hon krävde också reaktioner mot dåliga politiska ledare i flera av mottagarländerna.
Utrikesminister Clinton påminde om att på 60-talet stod biståndet för 70 procent av utvecklingsländernas tillgångar. Idag är siffran 13 procent. Idag handlar det istället om bland annat utländska investeringar och handelsinkomster. From Aid to Investment. I försiktiga ordalag utan att nämna några namn varnade hon också länder för att bli för beroende av endast en givare. Clinton möttes av varma applåder.
Senare deltog jag på ett seminarium om jämställdhet och kvinnors betydelse i utvecklingsarbete. Seminariet leddes av Chiles förra president, Michelle Bachelet, en imponerande personlighet. Också här inledde Hillary Clinton.
Igår fick jag själv göra ett kort inlägg om vårt gemensamma ansvar att agera snabbt och kraftfullt. De svältande världen runt kan inte vänta längre. Jag fick applåder efteråt, vilket gladde mig.
Må vara att den här typen av toppmöten vekar lätt kaosartade - och att de inte öppnar för särdeles mycket dialog eftersom allt är framarbetat på förhand - men stämningen är mycket positiv och kan tala för ett trendbrott i världens biståndspolitik. Från bistånd till handel. Från bidrag till egen utveckling.
Koreas president Lee Myung-Bak påminde om Koreas väg från att ha varit ett utblottat land som fick omfattande bistånd efter kriget på 50-talet, till att numera vara ett givarland. Det finns god anledning att förmoda att Korea med sina erfarenheter är bättre skickade än många andra att bistå dagens utvecklingsländer.
Ett annat intressant anförande hölls av Rwndas president Paul Kagame om såväl Afrikas framsteg - 5-8 procent årlig tilväxt - som om dess dystra utveckling vad gäller styrelseskick och hungersnöd.
Talade gjorde också bland andra FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, OECD:s generalsekreterare Angel Gurría och drottning Rania av Jordanien. I mitt tycke goda tal men som saknade hjärta. Istället radades mycket dyster statistik upp. Egendomligast var att lyssna på drottning Rania, som inte verkade känna något eget ansvar över den miserabla utvecklingeni i Mellanöstern de senaste decennierna.
Höjdpunkten var Hillary Clintons entusiasmerande slutanförande. Hon var självkritisk men pekade också ut en positiv utveckling där bistånd byts mot handel och utveckling. Hon krävde också reaktioner mot dåliga politiska ledare i flera av mottagarländerna.
Utrikesminister Clinton påminde om att på 60-talet stod biståndet för 70 procent av utvecklingsländernas tillgångar. Idag är siffran 13 procent. Idag handlar det istället om bland annat utländska investeringar och handelsinkomster. From Aid to Investment. I försiktiga ordalag utan att nämna några namn varnade hon också länder för att bli för beroende av endast en givare. Clinton möttes av varma applåder.
Senare deltog jag på ett seminarium om jämställdhet och kvinnors betydelse i utvecklingsarbete. Seminariet leddes av Chiles förra president, Michelle Bachelet, en imponerande personlighet. Också här inledde Hillary Clinton.
Igår fick jag själv göra ett kort inlägg om vårt gemensamma ansvar att agera snabbt och kraftfullt. De svältande världen runt kan inte vänta längre. Jag fick applåder efteråt, vilket gladde mig.
Må vara att den här typen av toppmöten vekar lätt kaosartade - och att de inte öppnar för särdeles mycket dialog eftersom allt är framarbetat på förhand - men stämningen är mycket positiv och kan tala för ett trendbrott i världens biståndspolitik. Från bistånd till handel. Från bidrag till egen utveckling.
Labels:
Busan,
Hillary Clinton,
OECD,
Utvecklingspolitik
måndag 28 november 2011
Ny biståndsarkitektur växer fram
OECD-DAC håller denna vecka sitt högnivåmöte i Busan, Sydkorea, och jag deltar i Europaparlamentets delegation. Detta är fjärde gången världens ledare möts för att diskutera den nya globala biståndsarkitekturen och mötet är en uppföljning av de tidigare mötena i Paris och Accra. På agendan står framför allt frågan om biståndseffektivitet.
Utvecklingssamarbetet måste gå från ensidigt bistånd som håller kvar afrikanska länder i fattigdom och beroende, till ett dynamiskt och ömsesidigt partnerskap där frihandel, gott demokratiskt styre och korruptionsbekämpning är bland de viktigaste grundstenarna.
Utvecklingssamarbetet måste gå från ensidigt bistånd som håller kvar afrikanska länder i fattigdom och beroende, till ett dynamiskt och ömsesidigt partnerskap där frihandel, gott demokratiskt styre och korruptionsbekämpning är bland de viktigaste grundstenarna.
torsdag 24 november 2011
Foton från Guinea
Ett par foton från besöket i Conakry, Guinea 18-19 november 2011

Guineanska kvinnor utanför Conakry sjukhus
Lördag förmiddag: politiskt massmöte vid UFDGs partihögkvarter.

Cellou Dallein Diallo talar till mötesdeltagarna

Sång och dans, här en lokal rapartist

Jag själv sade ett par ord om Afrikas och Europas delade värderingar: rättvisa, mänskliga rättigheter, frihet.

Hedersgäster på podiet - och ännu fler åhörare bakom

Vi utnämndes till "hedersmedborgare" och kläddes i traditionella galabeior (UFDGs foto)

Ett par tusen åhörare deltog i mötet, de flesta under de skuggande taken - Conakry var ca 35 grader varmt denna dag. (UFDGs foto)
Lördag eftermiddag - massdemonstration till stöd för oppositionen.
Tusentals människor drog fram i ett långt demonstrationståg (UFDGs foto)

(UFDGs foto)

Torgmöte - lite större och lite mer entusiastiskt än hemmavid. I förgrunden skymtar säkerhetsvakterna vi inte fick gå ut utan.
Guineanska kvinnor utanför Conakry sjukhus
Lördag förmiddag: politiskt massmöte vid UFDGs partihögkvarter.
Cellou Dallein Diallo talar till mötesdeltagarna
Sång och dans, här en lokal rapartist
Jag själv sade ett par ord om Afrikas och Europas delade värderingar: rättvisa, mänskliga rättigheter, frihet.
Hedersgäster på podiet - och ännu fler åhörare bakom

Vi utnämndes till "hedersmedborgare" och kläddes i traditionella galabeior (UFDGs foto)

Ett par tusen åhörare deltog i mötet, de flesta under de skuggande taken - Conakry var ca 35 grader varmt denna dag. (UFDGs foto)
Lördag eftermiddag - massdemonstration till stöd för oppositionen.

Tusentals människor drog fram i ett långt demonstrationståg (UFDGs foto)

(UFDGs foto)
Torgmöte - lite större och lite mer entusiastiskt än hemmavid. I förgrunden skymtar säkerhetsvakterna vi inte fick gå ut utan.
Presidiets uttalande om Dawit Isaak
Under sessionens allra sista timme delades till slut presidiets uttalande ut till alla ledamöter, under Eritrearepresentantens högljudda protester.
"The Bureau calls to the President of Eritrea to release immediately and unconditionally (of) the parliamentarians, the journalists and all political prisoners, including Dawit Isaak."
"The Bureau calls to the President of Eritrea to release immediately and unconditionally (of) the parliamentarians, the journalists and all political prisoners, including Dawit Isaak."
onsdag 23 november 2011
Uppdatering från mötet om Dawit Isaak: Naib till nervöst anfall
Mötet med rådens representanter i gemensamma parlamentariska församlingen tog en ytterligare vändning precis innan slutet.
Eritreas representant Musa Naib begärde ordet. Han brukar alltid göra det på dessa möten, för att kritisera mig som person och utmåla Dawit Isaak som en säkerhetsrisk. Denna gång gick han istället till attack på EU och i synnerhet Sverige, och höll ett brandtal mot den svenska regeringen som "i strid mot de mänskliga rättigheterna trakasserar eritreanska medborgare i Sverige". Med detta syftade han på att Sverige tagit upp och börjat granska den "frivilliga" exilskatt på 2% av inkomsten som alla eritreaner i utlandet förväntas betala till hemmaregimen.
Naibs nya strategi uppfattas som ett kvitto på att han börjar känna av det sviktande stödet från de afrikanska kollegorna. Utspelet gav ett nervöst intryck.
Glädjande nog kom dessutom Ugandas och AVS-rådets representant Oryem Henry Okello fram till mig direkt efter debatten för att tala om Dawit Isaaks fall. Han lovade att ta upp frågan med sina kontakter i Eritrea, Uganda och i Afrikanska Unionen. Han verkade mycket uppriktig.

Olle Schmidt och Oryem Henry Okello
Det är helt uppenbart att något håller på att hända inom den afrikanska församlingen. Droppen urholkar stenen. Kanske famlar vi efter halmstrån, men vi ger i alla fall inte upp - och det tycks finnas fler och fler strån att gripa efter.
Eritreas representant Musa Naib begärde ordet. Han brukar alltid göra det på dessa möten, för att kritisera mig som person och utmåla Dawit Isaak som en säkerhetsrisk. Denna gång gick han istället till attack på EU och i synnerhet Sverige, och höll ett brandtal mot den svenska regeringen som "i strid mot de mänskliga rättigheterna trakasserar eritreanska medborgare i Sverige". Med detta syftade han på att Sverige tagit upp och börjat granska den "frivilliga" exilskatt på 2% av inkomsten som alla eritreaner i utlandet förväntas betala till hemmaregimen.
Naibs nya strategi uppfattas som ett kvitto på att han börjar känna av det sviktande stödet från de afrikanska kollegorna. Utspelet gav ett nervöst intryck.
Glädjande nog kom dessutom Ugandas och AVS-rådets representant Oryem Henry Okello fram till mig direkt efter debatten för att tala om Dawit Isaaks fall. Han lovade att ta upp frågan med sina kontakter i Eritrea, Uganda och i Afrikanska Unionen. Han verkade mycket uppriktig.
Olle Schmidt och Oryem Henry Okello
Det är helt uppenbart att något håller på att hända inom den afrikanska församlingen. Droppen urholkar stenen. Kanske famlar vi efter halmstrån, men vi ger i alla fall inte upp - och det tycks finnas fler och fler strån att gripa efter.
Labels:
AVS-länderna,
Dawit Isaak,
demokrati,
Eritrea,
mänskliga rättigheter,
Togo,
Uganda,
yttrandefrihet
"AU sköter frågan" - AVS om Dawit Isaak
Mötet i Lomé har gått in på sin sista dag. Idag gavs möjlighet till både EU:s och AVS-ländernas ministerråd och jag har i god tid i förväg skickat in frågor om hur EU respektive AVS arbetar i fallet Dawit Isaak och mer generellt mot den urusla situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea. Syftet är naturligtvis att hålla uppe det politiska trycket för att få så mycket som möjligt att hända.
Allra mest intressant är just nu att få AVS-länderna fullt ut med på båten. Ett sådant paradigmskifte skulle betyda så mycket, inte bara för Dawit Isaak och inte bara för de politiska fångarna i Eritrea, men för de mänskliga rättigheterna inom hela Afrika. Det skulle verkligen ändra förutsättningarna för det fortsatta arbetet med dessa politiska frågor.
AVS-rådets representant, Ugandas tillförordnade utrikesminister Oryem Henry Okello, gav hänvisade till att denna fråga sköts av Afrikanska Unionen. AU är inte institutionellt kopplad till AVS-gruppen. Han berättade också att AU:s kommissionär för mänskliga rättigheter har tagit upp fallet Eritrea för granskning, vilket naturligtvis är en konkret tråd vi ska följa upp. - Jag önskar att jag kunde berätta för dig om fångarna lever eller ej, men jag vet inte, sa Okello.
EU:s ministerråd i skepnad av det polska EU-ordförandeskapet talade med stort medkännande om Dawit Isaak. Även han beklagade att han inte hade någon information om Dawit Isaaks och medfångarnas läge just nu. EU har sökt men nekat tillträde till Eritreas fängelse, man har inte heller kunnat öppna minsta dialog med Eritreas representanter om den generella situationen för mänskliga rättigheter i landet. – Denna situation är inte acceptabel. Vi är redo att göra vad helst är nödvändigt för att hjälpa dessa människor, sa statssekreteraren för utvecklingssamarbete, Krzysztof Stanowski.
Jag fick ställa en uppföljningsfråga: Vad kan vi tillsammans göra för att åtminstonde få klarhet i huruvida dessa politiska fångar fortfarande lever?
- Jag vädjar inför församlingen och å polska ordförandeskapets vägnar till Eritreas representanter här idag om svar på denna fråga, för fångarnas familjers skull, sa Stanowski.
Något sådant svar gavs naturligtvis inte.
Allra mest intressant är just nu att få AVS-länderna fullt ut med på båten. Ett sådant paradigmskifte skulle betyda så mycket, inte bara för Dawit Isaak och inte bara för de politiska fångarna i Eritrea, men för de mänskliga rättigheterna inom hela Afrika. Det skulle verkligen ändra förutsättningarna för det fortsatta arbetet med dessa politiska frågor.
AVS-rådets representant, Ugandas tillförordnade utrikesminister Oryem Henry Okello, gav hänvisade till att denna fråga sköts av Afrikanska Unionen. AU är inte institutionellt kopplad till AVS-gruppen. Han berättade också att AU:s kommissionär för mänskliga rättigheter har tagit upp fallet Eritrea för granskning, vilket naturligtvis är en konkret tråd vi ska följa upp. - Jag önskar att jag kunde berätta för dig om fångarna lever eller ej, men jag vet inte, sa Okello.
EU:s ministerråd i skepnad av det polska EU-ordförandeskapet talade med stort medkännande om Dawit Isaak. Även han beklagade att han inte hade någon information om Dawit Isaaks och medfångarnas läge just nu. EU har sökt men nekat tillträde till Eritreas fängelse, man har inte heller kunnat öppna minsta dialog med Eritreas representanter om den generella situationen för mänskliga rättigheter i landet. – Denna situation är inte acceptabel. Vi är redo att göra vad helst är nödvändigt för att hjälpa dessa människor, sa statssekreteraren för utvecklingssamarbete, Krzysztof Stanowski.
Jag fick ställa en uppföljningsfråga: Vad kan vi tillsammans göra för att åtminstonde få klarhet i huruvida dessa politiska fångar fortfarande lever?
- Jag vädjar inför församlingen och å polska ordförandeskapets vägnar till Eritreas representanter här idag om svar på denna fråga, för fångarnas familjers skull, sa Stanowski.
Något sådant svar gavs naturligtvis inte.
Labels:
AU,
AVS-länderna,
Dawit Isaak,
demokrati,
Eritrea,
mänskliga rättigheter,
Polen,
Togo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)