Splittra inte EU!

Innan årets slut ska ramen för den gemensamma banktillsynen vara klar. Under 2013 är tanken att den Europeiska centralbanken ska axla rollen som tillsynsmyndighet för Europas banker.

Men det är fortfarande många frågor om bankunionen som är olösta. En särskilt viktig fråga för Sverige är inlyftandet. Bankunionen är i första hand tänkt för euroländerna men då banker idag är internationella företag med kontor i flera Europeiska medlemsländer finns anledning för även länder utan euron att gå med.

Sverige, och andra länder som inte har den gemensamma valuta, har anledning att vara med i bankunionen men ställer då kravet att också få inflytande över den gemensamma tillsynsmyndigheten. Jag anser att detta är ett rimligt krav, även om vi bör undvika att gå mot föredargsförändrinagr med allt vad det innebär. I texten som antogs finns en hel del som redan idag kan göras om bara viljan finns. Det är också viktigt att alla medlemsstater inkluderas. En folkomröstning i Storbritannien år 2016 eller år 2017 kan mycket väl leda till att landet träder ur EU. Det viktigaste nu är att få första steget på plats, tillsynsmyndigheten inom ramen för SSM (Single Supervisory Mechanism).

Min liberala kollega från Nederländerna, Sophie in´t Veld påpekade under gårdagens debatt att vi även måste tänka på medborgarnas inflytande, inte bara på regeringarnas. EU- och euroskeptikerna vinner mark medan vi träter och enda sättet att hindra detta är ökad transparens. Demokratisk legitimitet är inget vi kan vänta med tills den ekonomiska krisen är över, vi måste öka insynen innan vidare steg mot integrering kan anses legitima.

För länder vars banker har stora problem är det bråttom att få tillsynsmyndigheten på plats, eftersom det är en förutsättning för att banker ska kunna få stöd ur krisfonden EMS. Storbritannien har klart deklarerat att man inte kommer att vara med i den gemensamma finanstillsynen, andra icke-euroländer avvaktar fortfarande. Att nu skyndsamt få tillstånd tillsynsmyndigheten är riskfyllt. Vi vill att den ska hjälpa problematiska banker på fötter, inte splittra EU.

Europaparlamentet måste ifrågasätta Borg!

Igår hade jag och mina kolleger i utskottet för inre marknad och konsumenträtt möjlighet fråga ut den tilltänkta kommissionären Tonio Borg. Den föreslagne efterträdaren till hälsokommissionären John Dalli kommer bland annat att vara ansvarig för folkhälsa, hälsovård och konsumentskydd. Borg är öppen abortmotståndare och erkänner inte LGBT personer rättigheter, och att han nu skulle bli ansvarig för alla europeiska medborgares folkhälsa har väkt protester både från allmänheten och bland kollegerna i Europaparlamentet.

Jag tycker att valet av kommissionär är olyckligt. Under utfrågningen var det tydligt att Borg hade förberett sig väl och svarade som den slipade och erfarne politiker han är. På alla känsliga frågor svarade han att som kommissionär tar han sig ann en ny roll och kommer att arbeta för att EU:s grundvärden upprätthålls. Borg menade att hans personliga åsikter på så sätt inte var ett problem.

Jag håller inte med. Vi måste fråga oss vem det är vi väljer. Jag anser inte att vi väljer en anonym byråkrat, utan en politisk ledare. Jag vill att EU-kommissionen ska föra en politisk agenda och då måste vi ha kommissionärer vars politiska värderingar vi litar på. Kommissionen må vara i en svår situation just nu, och Barroso ser gärna att Dallis tomma stolen fylls så snart som möjligt. Jag tycker att parlamentet ska ta sig tid att utvärdera vad vi kan kräva av en kommissionär. Ska han ge upp sina personliga åsikter till förmån för EU:s grundläggande värderingar - eller att han ska dela?

Nästa vecka i Strasbourg kommer Europaparlamentet att rösta om Tonio Borgs varande eller icke-varande som hälsokommissionär. Inom den liberala gruppen är vi överens. Han är inte lämplig för den föreslagna portföljen.

Radikalisering i skolor och universitet - ett växande problem

Igår höll jag tillsammans med European Foundation for Democracy ett seminarie om radikalisering i skolor och universitet. Det är ett växande problem vi måste tala öppet om, utan att man själv riskerar att blir klassad som rasist. Detta är ett problem i många Europeiska länder. Inte minst i Sverige och i min hemstad Malmö där man märker ökad radikalisering bland religiösa och politiska grupper bland annat i skolor.

 Robert Sutton, forskare hos Student Rights i London påpekade att man från skolornas och universitetens ledningar är ofta motvilliga att anmäla extremism och radikalisering när de ser det. Man är helt enkelt rädd att bli anklagad för att vara rasist. Han tog upp ett exempel där en student hölls dagar i förhör eftersom han laddade ner en extremsimmanual till sin avhandling. Däremot hade man valt att bortse från en annan student som tittat på vapen och manualer på Internet då man var rädd att anmäla eftersom man kunde bli anklagad för rasism.

Ahmed Mansour, Arab-Israelisk psykolog som bor i Berlin, berättade att han hade arbetat i Sverige med journalister och studenter. Han förklarade att lärarna ville gärna inte tala öppet om radikalisering i skolan men pratade friare när man inte hade skolan hängande över en. Han påpekade att i Berlin, liksom Malmö, har haft problem med ökade attacker på judar. Bara två veckor sen hade en rabbi blivit attackerad på en öppen gata. Att detta kan ske i just Tyskland är helt oacceptabelt! Detta är även ett problem i Malmö där rabbinen Shneur Kesselman och andra Malmöbor med judisk bakgrund blir trakasserade. Även här är det ofta helt oprovocerat ute på öppen gata.

Vi måste bli bättre på att involvera studentföreningar och organisationer för att motverka och känna igen radikalisering när de uppstår. Vi måste förse lärare med verktyg för att lägga märke till extremism i klassrummen och inte vara rädda för att anmäla det när man ser det. Motivationen kanske inte alltid finns där, och då är det viktigt att man utbildar lärare och medlemmar i studentorganisationer hur man ska gå till väga och att man tar problemen på allvar.

Det är även viktigt för myndigheter på olika nivåer att göra de man kan. I England finns till exempel sedan tre månader en telefonlinje man kan ringa om man som förälder misstänker att ens barn håller på att radikaliseras.

Roten till problemet är individens utanförskap och samhällets okunskap. Här har vi politiker ett ansvar. Och viktigast av allt, vi måste se till att alla våra ungdomar utrustas med ett kritiskt tänkande!

Tonio Borg är olämplig som EU-kommissionär

Jag anser att Tonio Borg är särskilt olämplig för den föreslagna portföljen med hälsofrågor och jag kommer inte att stödja nomineringen. Även om rådet och kommissionen inte behöver ta  hänsyn till Europaparlamentets rekommendation, anser jag att Barroso och stats-och regeringscheferna är skyldiga att följa parlamentets beslut. Förhoppningsvis avvisas hans kandidatur och en bättre lämpad kandidat kan föreslås. 

På flera sätt har Tonio Borg visat att hans politiska synsätt inte är förenligt med EU:s grundläggande värderingar. Jag tänker bland annat på att Borgs syn på kvinnans rätt sin kropp, att han motsatt sig rätten till skilsmässa samt att han inte respekterar homosexuellas rättigheter.

Att Borg dessutom misstänkts ha kopplingar med Kazakstans förra ambassadör i Österrike, Rakhat Aliyev, som är misstänkt för penningtvätt i flera EU-länder, ställer ytterligare frågetecken.

Frihandel ger en bättre förutsättning för utveckling

För någon dag sedan uppmanades svenska EU-parlamentariker, av 4 organisationer som är medlemmar i Concord Sverige, att rösta nej till EU:s handelsavtal med Latinamerika med hänvisning till att det riskerar att försämra miljö, tillgång på mat och mänskliga rättigheter i de latinamerikanska länderna.

För mig är detta ett helt galet resonemang. Handelsavtalen innehåller flera starka klausuler om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Avtalen är alltså ett väldigt bra sätt för EU att garantera att de mänskliga fri- och rättigheterna efterlevs.

Frihandel handlar inte, som en del får för sig, om att vi ska få billigare bananer till Europa utan att dessa länder har fastnat i en ohållbar protektionism som bara gynnar den egna eliten i länderna.

Du kan läsa hela min svarsreplik på: SvD Brännpunkt

Fyra år till!

I natt stod det klart att Barack Obama blivit återval som USA:s president. Det är ett mycket glädjande besked och jag är starkt imponerad över hur Obamas kampanj växte sig starkare när valet närmade sig.

Att demokraterna och Obama nu får fyra år till är viktigt. Administrationen får arbetsro när de inte längre behöver fokusera på ett omval, och presidenten vet att han på nytt har folkets stöd att genomföra sin politik.

Men det kommer inte att bli lätt. Amerika befinner sig i ett svårt läge då ekonomin fortfarande är svag samtidigt som stormakten nu konkurrerar om inflytande med länder som Indien och Kina. USA behöver hitta en identitet som passar in i den nya världsordningen, och jag tycker att Obamas segertal gav hopp om just detta.

Obama talade om att USA ska prioritera utbildning, jämlikhet, hälsovård, klimat och miljö samt möjlighet för invandrare att förverkliga den amerikanska drömmen. Landets väpnade styrkor ska försvara frihet och demokrati, och ses som en partner istället för anförare.
USA är en viktig handelspartner för Europa och den amerikanska presidentens syn på ekonomi och handel är grundläggande. Det polariserade politiska klimatet i USA, och svårigheterna för Obama att få med sig kongressen, kan göra det svårt för EU att sluta olika typer av överenskommelser med USA.

Handeln mellan EU och USA omsatte förra året 4250 miljarder kronor. Sedan slutet av 2011 diskuteras ett frihandelsavtal mellan parterna och förhoppningsvis kan det förverkligas under de kommande fyra åren.

Jag trodde hela tiden att Obama skulle vinna, inte för att jag kan se in i framtiden eller är någon USA-expert i den större skalan. Nej, det beror på att jag lyssnande på en opionsexpert under konventet i Charlotte, som sin tur refererade till de fokusgrupper som ofta används i amerikanska valrörelser för att uttyda underliggande trender. Man hade ställt tre frågor till ett antal "vanliga" amerikaner:

Vem vill Du helst ha som granne: Obama eller Romney?

Vem vill Du gå ut att ta en öl med: Obama eller Romney?

Vem vill Du ha som sällskap på en fotbollsmatch: Obama eller Romney?

Sju av tio svarade Obama på alla tre frågorna. En som föredrog Romney till fotbollsmatchen, tillade: "Då hämtas jag säkert med limousine."

Jag tror bilden av Obama som en person närmare amerikanerna avgjorde slutspurten i det så jämna valresultatet

En annan avgörande faktor var landets minoritetsgrupper. Latinamerikaner bosatta i USA är idag 50 miljoner och utgör den största minoritetsgruppen. För dem var valet enkelt. Över 70 % stödde Obama och 23 % Romney. Obamas reformer för att erbjuda utlänningar födda och uppväxta i landet rätt till medborgarskap, och rätt att rösta, har betytt att många nu kan skapa sig en trygg framtid i sitt eget hemland.

Även om man nu kan se en nedgång i invandringen, är den tillfällig på grund av att jobben är färre under den ekonomiska krisen. Det kommer inte att hindra att invandrare i framtiden kommer att utgöra en allt större grupp i landet och bör enligt experterna utgöra en större andel än den vita befolkningen runt år 2042 eller år 2050.

Utan alla dessa unga invandare skulle USA få en oproportionellt stor andel äldre medborgare, och de kommer också att påverka hur landets framtida politik kommer att se ut.

Vi måste ta bättre vara på pengarna

Idag presenterade EU:s revisionsrätt sin årliga rapport för hur EU-kommissionen ändvänt unionens resurser. Under de 18 år som Revisionsrätten gjort detta har resultatet varit det samma. Det finns en konstant felmarginal vilket betyder att pengar använts på fel sätt. För år 2009 var felmarginalen 3,2 %, för år 2010 var det 3,7 % och för förre året var den 3,9 %.


Den här negativa spiralen måste få ett slut. I tider då alla måste spara är det inte försvarbart att så mycket pengar används på fel sätt. Revisionsrätten utvärderar om kommissionen efterlever vad som sägs i budgeten sektorsvis. Rätten hade hittat en felmarginal på 6 - 7 % på områden för miljö och klimat, fiske, folkhälsa, energi, transport och regionalpolitik. Det samma gäller för jordbruk och sammanhållningspolitik, vilket får enorma konsekvenser då dessa två sektorer utgör 80 % av EU:s budget.

Områden som kommissionen själv ansvarar för har en betydligt lägre felmarginal. Dessa områden är de yttre förbindelserna, utvidgning, bistånd samt administration. Här har alltså EU:s medlemsstater ett stort ansvar. Det är inte rimligt att medlemsstaterna vill ha en mindre budget för att förverkliga viktiga delar av vår Europeiska gemenskap när det är de själva som är slarviga med pengarna.

80 % av projekten som finansieras av EU-medel implementeras av eller tillsammans med medlemsstaterna. Det största problemet är att de nationella myndigheterna inte använder de regelverk som finns eller bara använder det till viss del. Det handlar alltså inte om svindel eller bedrägeri utan om ovilja eller okunskap att använda de verktyg som finns. Och det gäller både för utbetalning av pengar och att kontrollera hur de använts.

Vad kan vi göra för att få ett slut på det här slöseriet? Enklare regler för att ansöka om och tillämpa projekt, tydligare kriterier och kostnadseffektivare kontroller är en bra början. Vi parlamentariker i EU har ett ansvar för att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt, och ännu idag finns stora problem. EU:s medlemsstater måste ta ansvar för att reglerna efterföljs på nationell nivå, annars läcker budgeten som ett 27-håligt såll.

Den senaste tidens diskussioner om huruvida EU:s långtidsbudget ska ökas, minskas eller frysas känns ofullständig. En stark inre marknad är nödvändig för tillväxt i Europa. Viktigast just nu är att börjar använda pengarna på bästa sätt!