Sverige och liberaler i hela Europa har all anledning att vara nöjda med Cecilia Malmströms ansvar i den nya Kommissionen. Ett tungt ansvar med många svåra områden som kräver EU-lagstiftning.
Det handlar om nya områden där EU efter Lissabon får en mer dominerande roll. Det sk Stockholmsgrogrammet skall genomföras, där jag saknar mer och tätare polissamarbete i EU. Detta var ju en av fp:s profilfrågor i valrorelsen i juni. Vi talade om att inrätta ett europeiskt FBI, som vi valde att kalla det, för att bekampa den okande gransoverskridande brottsligheten.
Jag är på ett parlamentariskt möte i Angola just nu och här diskuteras givetvis de nya kommissionärerna och deras ansvarsområden. Alla kolleger och andra som jag har talat med välkomnar Cecilia som kompetent och flitig partner i formandet av ett säkrare och anständigare EU. Migration och polisfrågor (av tradition ett nationellt ansvar), svårare än så kan det knappast bli, som en kollega uttryckte saken. Men jag är övertygad om att Cecilia Malmström kommer att klara det.
Barroso har säkert valt just henne för hennes allmanna klokskap( givetvis), men också för Cecilias mycket goda kontakter med EP. Har behövs samspel; Kommissionen, Rådet och EP. Inte helt enkelt!
Förvisso är Cecilia vänlig och samarbetsvillig. Men de som försöker att köra med henne eller få henne att tyst gå med på kompromisser om grundlaggande fri- och rattigheter, känner Cecila dåligt. Lika vänlig som hon vanligtvis är, lika hårdför är hon i sådana sammanhang.
Jag vet ty jag har varit med!
måndag 30 november 2009
måndag 23 november 2009
Lyckat landsmöte! Ja till mer kärnkraft!
Återigen har folkpartister samlats och debatterat motioner och partistyrelsesvar på ett landsmöte. Det är alltid lika trevligt att diskutera politik och bryta argument mot varandra med andra folkpartister. Jag tycker landsmötet var lyckat. Vi tog en rad viktiga beslut. Speciellt beslutet om att möjliggöra utbyggnaden av fler kärnkraftverk var bra.
I kärnkraftsdebatten gick jag upp och pläderade för det ska bli möjligt att bygga nya kärnkraftreaktorer i Sverige - och inte bara ersätta de befintliga.
I debatten sa jag:
– De steg vi har tagit är inga myrsteg, det är älgakliv. Men nu är det tid att ta ytterligare steg. Varför ska vi sätta gränsen vid tio? Varför inte öppna för fler? Vi skulle kunna utveckla de tio kärnkraftverk som finns. Jag är dyster varje gång jag passerar Öresundsbron och ser dessa sarkofager i fjärran.
Jag kommer inte motsätta mig att Barsebäck öppnas igen. Den rysktyska gasledningen som har fått klartecken från regeringen kan leda till att beroendet av naturgas ökar i Sveriges närområde. Om vi bygger fler kärnkraftverk kan överskottet från elproduktionen exporteras. Vi skulle kunna bistå våra grannländer. Klimathotet måste stoppas.
Till slut hamnade frågan i det så kallade beredningsutskottet, som tog fram ett förslag som Landsmötets ombud ställde sig bakom:
Landsmötet uttalade att: 1. Sverige långsiktigt kan spela en roll för att minska Europas användning av fossila bränslen genom att exportera koldioxidfri el till Europas länder.2. Sverige på lång sikt bör öppna möjligheter inte bara för att ersätta befintlig kärnkraft utan också vid behov öka antalet kärnkraftreaktorer.3. Vi på allvar behöver börja med att även bygga ut förnybara energislag och energieffektivisera.
Även i andra frågor tog Folkpartiet flera viktiga steg framåt. Vi beslutade till exempel om att modernisera arbetsmarknadslagstiftningen och möjliggöra fler undantag från LAS.
Men jag är besviken över beslut om att inte göra medborgarkurs obligatorisk för att få bli svensk medborgare. Nu blev beslutet att kursen ska bli frivllig. Det tycker jag var ett felaktigt beslut. Dels hade det varit bra att göra kursen obligatorisk för att lättare kunna ta debatten med Sverigedemokraterna. Dels var det en knäpp på näsan på vår egen integrationsminister, Nyamko Sabuni. Det sänder en egendomlig signal att gå emot vår egen minister.
Under landsmötet blev jag åter invald i partistyrelsen och i partiledningen. Det känns bra att få fortsätta arbeta i partiledningen för Folkpartiet.
I kärnkraftsdebatten gick jag upp och pläderade för det ska bli möjligt att bygga nya kärnkraftreaktorer i Sverige - och inte bara ersätta de befintliga.
I debatten sa jag:
– De steg vi har tagit är inga myrsteg, det är älgakliv. Men nu är det tid att ta ytterligare steg. Varför ska vi sätta gränsen vid tio? Varför inte öppna för fler? Vi skulle kunna utveckla de tio kärnkraftverk som finns. Jag är dyster varje gång jag passerar Öresundsbron och ser dessa sarkofager i fjärran.
Jag kommer inte motsätta mig att Barsebäck öppnas igen. Den rysktyska gasledningen som har fått klartecken från regeringen kan leda till att beroendet av naturgas ökar i Sveriges närområde. Om vi bygger fler kärnkraftverk kan överskottet från elproduktionen exporteras. Vi skulle kunna bistå våra grannländer. Klimathotet måste stoppas.
Till slut hamnade frågan i det så kallade beredningsutskottet, som tog fram ett förslag som Landsmötets ombud ställde sig bakom:
Landsmötet uttalade att: 1. Sverige långsiktigt kan spela en roll för att minska Europas användning av fossila bränslen genom att exportera koldioxidfri el till Europas länder.2. Sverige på lång sikt bör öppna möjligheter inte bara för att ersätta befintlig kärnkraft utan också vid behov öka antalet kärnkraftreaktorer.3. Vi på allvar behöver börja med att även bygga ut förnybara energislag och energieffektivisera.
Även i andra frågor tog Folkpartiet flera viktiga steg framåt. Vi beslutade till exempel om att modernisera arbetsmarknadslagstiftningen och möjliggöra fler undantag från LAS.
Men jag är besviken över beslut om att inte göra medborgarkurs obligatorisk för att få bli svensk medborgare. Nu blev beslutet att kursen ska bli frivllig. Det tycker jag var ett felaktigt beslut. Dels hade det varit bra att göra kursen obligatorisk för att lättare kunna ta debatten med Sverigedemokraterna. Dels var det en knäpp på näsan på vår egen integrationsminister, Nyamko Sabuni. Det sänder en egendomlig signal att gå emot vår egen minister.
Under landsmötet blev jag åter invald i partistyrelsen och i partiledningen. Det känns bra att få fortsätta arbeta i partiledningen för Folkpartiet.
tisdag 17 november 2009
Grattis Cecilia!
Idag är det glädjens dag för alla svenska europavänner, när regeringen har nominerat Cecilia Malmström till ny svensk EU-kommissionär.
Under många år har jag haft nöjet att följa Cecilias politiska karriär. Hon är på många sätt en enastående människa; kunnig, klok, ständigt lika vetgirig och sökande efter ny kunskap - men aldrig övermodig.
Jag har svårt att finna ord för hur stor min respekt för Cecilia är.
En bättre kommissionär är svår att finna. Ett stort tack till Jan Björklund som lyckats förhandla så väl för Sverige, Europa och folkpartiet. Ett stor eloge till övriga partiledare i regeringen - i synnerhet statsministern - att denna så viktiga post inte nödvändigtvis måste tillfalla det största partiet i alliansen. Storsinthet och gott ledarskap!
Under många år har jag haft nöjet att följa Cecilias politiska karriär. Hon är på många sätt en enastående människa; kunnig, klok, ständigt lika vetgirig och sökande efter ny kunskap - men aldrig övermodig.
Jag har svårt att finna ord för hur stor min respekt för Cecilia är.
En bättre kommissionär är svår att finna. Ett stort tack till Jan Björklund som lyckats förhandla så väl för Sverige, Europa och folkpartiet. Ett stor eloge till övriga partiledare i regeringen - i synnerhet statsministern - att denna så viktiga post inte nödvändigtvis måste tillfalla det största partiet i alliansen. Storsinthet och gott ledarskap!
måndag 16 november 2009
Okänd och profillös belgare ny president i EU?
På torsdag kväll är det klart. Då vet vi förhoppningsvis vem som får beträda de två viktigaste posterna inom EU; vem som blir president, ordförande, i det Europeiska Rådet och utrikesminister, den höge representanten för utrikesfrågor. Hetast kandidat till president är en okänd begåvad profillös belgisk politiker.
När statsminister Reinfeldt talade inför EU-parlamentet i förra veckan framhöll han att det tar tid för att få ihop alla 27 EU:s stats- och regeringschefer att enas kring två namn. Det är både komplicerat och tidsödande, poängterade han.
Att bara ringa runt till de 26 kollegerna tar två dagar, berättade han. Någon vill ha en stark och välkänd EU-profil, som gör att folk vänder sig om på gatan varhelst i världen vid blotta åsynen, som den brittiske utrikesministern uttryckt saken. Möjligen är den partivännen och förre premiärministern i London, Tony Blair, han har i tankarna.
Andra vill ha en vanlig ordförande som leder toppmötena. Så har flera mindre länder funderat både internt och offentligt. Då kan den tämligen gråe, men kompetente, premiärministern i Luxemburg vara aktuell, Jean-Claude Juncker. Eller holländaren Jan Peter Balkenende. Eller Wolfgang Schüssel. Eller den spanske premiärministern Zapatero, som min katalanska kollega hävdar aldrig varit utanför Spanien. Jag tror han menar, att Zapatero aldrig mentalt lämnar Spanien. En nordbo har också anmält sitt intresse, förre finländske statsministern Paavo Lipponen.
Hetast kandidat verkar vara den för mig till för några veckor sedan helt okände belgiske premiärministern, Herman van Rompuy. Vill man ha någon okänd och profillös verkar han var ett utomordentligt namn. Dock en högst begåvad man, enligt mina belgiska kolleger.
Min gruppledare, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt, lär också ha anmält sitt intresse, även om han nesligen förlorade kampen mot Barroso för fem år sedan.
Kvinnorna i diskussionen är få. Lettlands förra president Vike-Freiberga och Irlands dito, Mary Robinson nämns dock i spekulationerna. Min favorit är Angela Merkel, om hon bara kunde förmås lämna den tyska politiken.
På utrikesministerposten är också namnen många. David Miliband, Storbritanniens utrikesminister, Oli Rehn, från Finland och den liberala familjen, idag framgångsrik kommissionär för utvidgningen, Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner och förre österrikiske utrikesministern, Ursula Plassnik. Och förstås Carl Bildt.
Statsministern har ett tufft jobb in i det sista. Han måste kunna ena hela EU och förslaget måste också ha en jämställdhetsprofil, vilket säkert blir extra svårt. Måhända är det därför det svenska ordförandeskapet också har fört fram generalsekreterarposten inom rådskansliet som en viktig position. Där kan det vara lättare om att enas om kvinna.
Jag tror det blir van Rombuy som president, Bernard Kouchner som utrikesminister och Ursula Plassnik som generalsekreterare.
När statsminister Reinfeldt talade inför EU-parlamentet i förra veckan framhöll han att det tar tid för att få ihop alla 27 EU:s stats- och regeringschefer att enas kring två namn. Det är både komplicerat och tidsödande, poängterade han.
Att bara ringa runt till de 26 kollegerna tar två dagar, berättade han. Någon vill ha en stark och välkänd EU-profil, som gör att folk vänder sig om på gatan varhelst i världen vid blotta åsynen, som den brittiske utrikesministern uttryckt saken. Möjligen är den partivännen och förre premiärministern i London, Tony Blair, han har i tankarna.
Andra vill ha en vanlig ordförande som leder toppmötena. Så har flera mindre länder funderat både internt och offentligt. Då kan den tämligen gråe, men kompetente, premiärministern i Luxemburg vara aktuell, Jean-Claude Juncker. Eller holländaren Jan Peter Balkenende. Eller Wolfgang Schüssel. Eller den spanske premiärministern Zapatero, som min katalanska kollega hävdar aldrig varit utanför Spanien. Jag tror han menar, att Zapatero aldrig mentalt lämnar Spanien. En nordbo har också anmält sitt intresse, förre finländske statsministern Paavo Lipponen.
Hetast kandidat verkar vara den för mig till för några veckor sedan helt okände belgiske premiärministern, Herman van Rompuy. Vill man ha någon okänd och profillös verkar han var ett utomordentligt namn. Dock en högst begåvad man, enligt mina belgiska kolleger.
Min gruppledare, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt, lär också ha anmält sitt intresse, även om han nesligen förlorade kampen mot Barroso för fem år sedan.
Kvinnorna i diskussionen är få. Lettlands förra president Vike-Freiberga och Irlands dito, Mary Robinson nämns dock i spekulationerna. Min favorit är Angela Merkel, om hon bara kunde förmås lämna den tyska politiken.
På utrikesministerposten är också namnen många. David Miliband, Storbritanniens utrikesminister, Oli Rehn, från Finland och den liberala familjen, idag framgångsrik kommissionär för utvidgningen, Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner och förre österrikiske utrikesministern, Ursula Plassnik. Och förstås Carl Bildt.
Statsministern har ett tufft jobb in i det sista. Han måste kunna ena hela EU och förslaget måste också ha en jämställdhetsprofil, vilket säkert blir extra svårt. Måhända är det därför det svenska ordförandeskapet också har fört fram generalsekreterarposten inom rådskansliet som en viktig position. Där kan det vara lättare om att enas om kvinna.
Jag tror det blir van Rombuy som president, Bernard Kouchner som utrikesminister och Ursula Plassnik som generalsekreterare.
söndag 15 november 2009
Kan Klimatmötet i Köpenhamn räddas?
Många har siat om utgången inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Det verkar som om flera just nu är överens om att det blir en tvåstegslösning. Bindande avtal är svåra att få fram så länge USA och Kina tövar.
President Obama har sina problem med kongressen, och Kina tillsammans med övriga utvecklingsekonomier (främst Indien och Brasilien) anser att de måste få chansen att komma i kapp Västvärlden.
Jag tror nog att USA är berett att ta sitt ansvar. Mycket har hänt i klimatmedvetandet runt om i USA. Men presidenten kan inte ha hur många strider som helst samtidigt. Nu måste han få sjukvårdsreformen på plats, samtidigt som det finansiella systemet i grunden kräver förändring.
Den danske statsministerns brandkårsutryckning till Singapore under söndagen verkar ha givit resultat, och en kompromiss är på väg.
Detta räddar ansiktet på många.
Men framförallt ges de livsavgöranden klimatbesluten en verklig chans att överleva den tuffa slutrundan i det globala beslutsmaskineriet.
Det viktiga är att bidande åtaganden görs globalt - av alla!
President Obama har sina problem med kongressen, och Kina tillsammans med övriga utvecklingsekonomier (främst Indien och Brasilien) anser att de måste få chansen att komma i kapp Västvärlden.
Jag tror nog att USA är berett att ta sitt ansvar. Mycket har hänt i klimatmedvetandet runt om i USA. Men presidenten kan inte ha hur många strider som helst samtidigt. Nu måste han få sjukvårdsreformen på plats, samtidigt som det finansiella systemet i grunden kräver förändring.
Den danske statsministerns brandkårsutryckning till Singapore under söndagen verkar ha givit resultat, och en kompromiss är på väg.
Detta räddar ansiktet på många.
Men framförallt ges de livsavgöranden klimatbesluten en verklig chans att överleva den tuffa slutrundan i det globala beslutsmaskineriet.
Det viktiga är att bidande åtaganden görs globalt - av alla!
En sann europeisk hjälte
I veckan besöktes EP av en av mina levande hjältar; Vaclav Havel.
Han invigde tillsammans med vår talman en minnesutställning 20 år efter Berlinmurens fall.
Vaclav Havel, denne anspråkslöse man, höll därefter ett anförande om hur han ville se Europa utvecklas i framtiden.
När huvuddelen av oss just nu andas ut sedan Lissabonfördraget äntligen är på plats, tog den forne tjeckiske presidenten upp vidare utmaningar om hur Europa konstitutionellt bör se ut inom icke alltför lång framtid. Skall inte nationalismen segra måste ytterligare förändringar till för att stärka den gemensamma beslutsnivån.
Kan inte EU samla sig i än högre grad riskerar nationalistiska krafter att åter slita sönder det Europa som har haft en så svår tillkomst, menade Havel.
Aldrig må vi glömma det europeiska historiska arvet!
Jag är inte så förtjust i att stå upp och applådera, har heller aldrig gillat att gå i takt, men denna stund i Europaparlamentet såg jag inte någon som satt ner, när Vaclav Havel med något osäker gång lämnade talarstolen.
För mig personifierar Vaclav Havel det nya, fredliga Europa!
Förutom personer som Lech Walesa och Bronislaw Geremek och Vaclav Havel samt alla miljoner som vågade resa sig ur förtrycket hade vi idag inte haft ett enat Europa.
Rörd var jag, när jag lite snuvig vandrade genom ett regnigt Bryssel denna kulna höstkväll och funderade över hur lycklig vår generation européer har anledning att vara.
Han invigde tillsammans med vår talman en minnesutställning 20 år efter Berlinmurens fall.
Vaclav Havel, denne anspråkslöse man, höll därefter ett anförande om hur han ville se Europa utvecklas i framtiden.
När huvuddelen av oss just nu andas ut sedan Lissabonfördraget äntligen är på plats, tog den forne tjeckiske presidenten upp vidare utmaningar om hur Europa konstitutionellt bör se ut inom icke alltför lång framtid. Skall inte nationalismen segra måste ytterligare förändringar till för att stärka den gemensamma beslutsnivån.
Kan inte EU samla sig i än högre grad riskerar nationalistiska krafter att åter slita sönder det Europa som har haft en så svår tillkomst, menade Havel.
Aldrig må vi glömma det europeiska historiska arvet!
Jag är inte så förtjust i att stå upp och applådera, har heller aldrig gillat att gå i takt, men denna stund i Europaparlamentet såg jag inte någon som satt ner, när Vaclav Havel med något osäker gång lämnade talarstolen.
För mig personifierar Vaclav Havel det nya, fredliga Europa!
Förutom personer som Lech Walesa och Bronislaw Geremek och Vaclav Havel samt alla miljoner som vågade resa sig ur förtrycket hade vi idag inte haft ett enat Europa.
Rörd var jag, när jag lite snuvig vandrade genom ett regnigt Bryssel denna kulna höstkväll och funderade över hur lycklig vår generation européer har anledning att vara.
onsdag 11 november 2009
Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2008: "EU:s pengar används ineffektivt"
Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2008 presenterades av igår i Europaparlamentets Budgetkontrollutskott av revisionsrättens ordförande Vítor Manuel da Silva Caldeira.
Vi liberaler är besvikna. Fortfarande är budgetförvaltningen inom EU otillfredsställande. Inom de områden där EU är direkt ansvarig för budgeten är felen små, men inom verksamhetsområdet “Sammanhållning”, som är det näst största verksamhetsområdet och som står för nästan en tredjedel av budgeten, är fortfarande problematiskt. Här förekommer flest fel i EU:s budget. Det är ett område som också medlemsstaterna har ett tydligt ansvar för.
Europeiska revisionsrätten uppskattar att minst 11 procent av det totala belopp som betalats i ersättningar inte borde ha betalats ut inom "sammanhållning". Det handlar om 2,7 miljarder euro, vilket är en alldeles för hög siffra.
Ett stort antal länder motsätter sig att EU-länderna ska obligatoriskt ta fram ekonomisk redovisning och revisionsberättelser. Endast fyra länder - Sverige, Storbritannien, Danmark och Nederländerna- presenterar, på frivillig basis, ekonomiska deklarationer. Andra länder framför en rad argument mot denna typ av frivillig rapportering.
Kommissionen borde sätta upp en röd lista med de länder som vägrar hjälpa till att samla in information och kontrollera uppföljningen av hur EU-pengar används. Medlemsstater måste hållas ansvariga för skattebetalarnas pengar som de använder i EU-projekt.
Trots att Sverige uppfattas som ett land som sköter sina budgetåtaganden i EU konstaterar revisionsrätten att det finns brister i hur återrapportering skett till kommissionen rörande strukturfonder under åren 2000-2006.
Det behövs bättre och effektivare kontrollsystem och goda exempel behöver lyftas fram. För att minska antalet fel behöver också minska komplexiteten i regelverket. EU-kommissionen måste nu utarbeta skarpa förslag till översyn av budgetförordningen, en ny budgetram och en reformerad budget.
Fakta Europeiska revisionsrätten:
Europeiska revisionsrätten är en institution inom EU. Den inrättades 1975 i Luxemburg för att granska tillgångarna inom EU-institutionerna. Revisionsrätten består av en ledamot från varje medlemsstat och dess nuvarande ordförande är Vítor Manuel da Silva Caldeira.
Revisionsrättens uppdrag är att oberoende granska unionens inkomster och utgifter samt att bedöma huruvida EU:s institutioner fullgör sina uppgifter. Revisionsrätten undersöker om de ekonomiska transaktionerna redovisats korrekt, genomförts lagligt och tillbörligt samt förvaltats på ett ekonomiskt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Revisionsrätten publicerar resultaten av sin granskning i offentliga rapporter. Dessa rapporter presenteras för Europaparlamentet, som kan besluta om att ge ansvar eller ansvarsfrihet för Kommissionen.
Vi liberaler är besvikna. Fortfarande är budgetförvaltningen inom EU otillfredsställande. Inom de områden där EU är direkt ansvarig för budgeten är felen små, men inom verksamhetsområdet “Sammanhållning”, som är det näst största verksamhetsområdet och som står för nästan en tredjedel av budgeten, är fortfarande problematiskt. Här förekommer flest fel i EU:s budget. Det är ett område som också medlemsstaterna har ett tydligt ansvar för.
Europeiska revisionsrätten uppskattar att minst 11 procent av det totala belopp som betalats i ersättningar inte borde ha betalats ut inom "sammanhållning". Det handlar om 2,7 miljarder euro, vilket är en alldeles för hög siffra.
Ett stort antal länder motsätter sig att EU-länderna ska obligatoriskt ta fram ekonomisk redovisning och revisionsberättelser. Endast fyra länder - Sverige, Storbritannien, Danmark och Nederländerna- presenterar, på frivillig basis, ekonomiska deklarationer. Andra länder framför en rad argument mot denna typ av frivillig rapportering.
Kommissionen borde sätta upp en röd lista med de länder som vägrar hjälpa till att samla in information och kontrollera uppföljningen av hur EU-pengar används. Medlemsstater måste hållas ansvariga för skattebetalarnas pengar som de använder i EU-projekt.
Trots att Sverige uppfattas som ett land som sköter sina budgetåtaganden i EU konstaterar revisionsrätten att det finns brister i hur återrapportering skett till kommissionen rörande strukturfonder under åren 2000-2006.
Det behövs bättre och effektivare kontrollsystem och goda exempel behöver lyftas fram. För att minska antalet fel behöver också minska komplexiteten i regelverket. EU-kommissionen måste nu utarbeta skarpa förslag till översyn av budgetförordningen, en ny budgetram och en reformerad budget.
Fakta Europeiska revisionsrätten:
Europeiska revisionsrätten är en institution inom EU. Den inrättades 1975 i Luxemburg för att granska tillgångarna inom EU-institutionerna. Revisionsrätten består av en ledamot från varje medlemsstat och dess nuvarande ordförande är Vítor Manuel da Silva Caldeira.
Revisionsrättens uppdrag är att oberoende granska unionens inkomster och utgifter samt att bedöma huruvida EU:s institutioner fullgör sina uppgifter. Revisionsrätten undersöker om de ekonomiska transaktionerna redovisats korrekt, genomförts lagligt och tillbörligt samt förvaltats på ett ekonomiskt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Revisionsrätten publicerar resultaten av sin granskning i offentliga rapporter. Dessa rapporter presenteras för Europaparlamentet, som kan besluta om att ge ansvar eller ansvarsfrihet för Kommissionen.
torsdag 5 november 2009
Lugubert - Övermåttan dystert!
Olyckligt beslut att ge Nordstream tillstånd att bygga gasledning
Regeringens tillstånd för Nord Stream AG att lägga ut två rörledningar för transport av naturgas på internationellt vatten inom svensk ekonomisk zon i Östersjön är ett olyckligt beslut. Östersjön ett mycket känsligt innanhav, som ytterligare riskeras vid byggandet av gasledningen. Det är därför inte försvarbart utifrån ett miljö- och klimatperspektiv att bygga en gasledning genom Östersjön.
Även utifrån säkerhetspolitiska skäl är det olyckligt att Europa gör sig beroende av rysk gas. Våra baltiska grannländer och Polen motsätter sig byggande av gasledningen eftersom det stärker Rysslands ställning i regionen.
Regeringens tillstånd för Nord Stream AG att lägga ut två rörledningar för transport av naturgas på internationellt vatten inom svensk ekonomisk zon i Östersjön är ett olyckligt beslut. Östersjön ett mycket känsligt innanhav, som ytterligare riskeras vid byggandet av gasledningen. Det är därför inte försvarbart utifrån ett miljö- och klimatperspektiv att bygga en gasledning genom Östersjön.
Även utifrån säkerhetspolitiska skäl är det olyckligt att Europa gör sig beroende av rysk gas. Våra baltiska grannländer och Polen motsätter sig byggande av gasledningen eftersom det stärker Rysslands ställning i regionen.
Kompromissen om telekompaketet en liberal seger för rättssäkerheten på Internet
I går kväll blev telekomuppgörelsen mellan medlemsländerna och parlamentets förlikningskommitte klar.
Under mötet i förlikningskommitte har parlamentet och rådet enats om gemensam lösning på den s.k. "138:an" och därmed telekompaktet. Texten bifogas nedan i sin helhet. Texten har godtagits av rådet och av parlamentets förlikningskommitte (enhälligt) och ska röstas om vid sessionen i Strasbourg sista veckan i November för att formellt antas av parlamentet.
Det är till stor del tack vare våra insatser i våras i Europaparlamentet för ett rättssäkert Internet som kompromissen mellan medlemsländerna och parlamentet om "138:an" möjliggjorts.
I maj lyckades vi liberaler i omröstningen i parlamentet att få en majoritet att rösta för att ingen ska kunna stängas av från Internet utan ett föregående domstolsbeslut. Det och fortsatt arbete i liberala gruppen under hösten tvingade fram den kompromiss som nu rådet och parlamentet enats om.
Kompromissen tillmötesgår de krav som Folkpartiet ställt upp. Att stänga av personer från Internet utan föregående prövning i domstol eller annan oberoende instans kunde vi aldrig acceptera. Rättsskipningen måste handhas av domstolar, inte av privata aktörer. Det har nu även medlemsländerna gått med på. Därför är överenskommelsen en liberal seger för ett rättssäkert Internet.
Kompromisstexten:
-------------------
Proposal for Article 1(3)a:
3a. Measures taken by Member States regarding end-users' acces to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.
Any of these measures regarding end-users' access to or use of service and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due repect for the principle of presumption of innocense and the right to privacy. A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review, shall be guaranteed.
Under mötet i förlikningskommitte har parlamentet och rådet enats om gemensam lösning på den s.k. "138:an" och därmed telekompaktet. Texten bifogas nedan i sin helhet. Texten har godtagits av rådet och av parlamentets förlikningskommitte (enhälligt) och ska röstas om vid sessionen i Strasbourg sista veckan i November för att formellt antas av parlamentet.
Det är till stor del tack vare våra insatser i våras i Europaparlamentet för ett rättssäkert Internet som kompromissen mellan medlemsländerna och parlamentet om "138:an" möjliggjorts.
I maj lyckades vi liberaler i omröstningen i parlamentet att få en majoritet att rösta för att ingen ska kunna stängas av från Internet utan ett föregående domstolsbeslut. Det och fortsatt arbete i liberala gruppen under hösten tvingade fram den kompromiss som nu rådet och parlamentet enats om.
Kompromissen tillmötesgår de krav som Folkpartiet ställt upp. Att stänga av personer från Internet utan föregående prövning i domstol eller annan oberoende instans kunde vi aldrig acceptera. Rättsskipningen måste handhas av domstolar, inte av privata aktörer. Det har nu även medlemsländerna gått med på. Därför är överenskommelsen en liberal seger för ett rättssäkert Internet.
Kompromisstexten:
-------------------
Proposal for Article 1(3)a:
3a. Measures taken by Member States regarding end-users' acces to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.
Any of these measures regarding end-users' access to or use of service and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due repect for the principle of presumption of innocense and the right to privacy. A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review, shall be guaranteed.
måndag 2 november 2009
Liberala Internationalen
LI:s årliga kongress i Kairo i Egypten som ägde rum i slutet av förra veckan skall givetvis ses som ett brobyggande för liberalismen till Arabvärlden. En skrift om liberala grunddokument på arabiska presenterades för att ytterligare markera detta faktum.
Om den samlade Världsliberalismens möte i Kairo ådrog sig någon större uppmärksamhet i regionen har jag svårt att avgöra.
Jag försökte läsa de engelskspråkiga kairotidningarna och bläddra igenom några egyptiska utgåvor på arabiska, men kunde inte hitta något.
Utbildning
Kongressen hade som tema "Utbildning i det 21:a århundradet".En av huvudtalarna var Zimbabwes utbildningsminister, David Coltart, en imponerande person med nära relationer till Birgitta Ohlsson.
Bra seminarier
Flera intressanta och spännande seminarier kunde man delta i, bland annat om religion och utbildning både med arabiska, och bosniska erfarenheter. Från fp:s sida deltog Bírgitta Ohlsson om förtrycket på Kuba och Ingemund Hägg om Akademiens frihet. Också Alexander Bard medverkade i ett seminarium om den nya tekniken och utbildning.
Ny ordförande
LI avtackade den avgående ordförande Lord Alderdice och valde min kollega i EP, Hans van Baalen, till ny ordförande. Den nyvalde ordföranden höll ett bra och principfast anförande, där han bland annat kritiserade både Rysslands odemokratiska utveckling med det senaste valet i åtanke och Arabvärldens brist på demokrati och grundläggande demokratiska rättigheter.
Starkt anförande
LI:s "Frihetspris" har delats ut i 25 år, vilket högtidlighölls. Kongressens starkaste anförande hölls av den tidigare pristagaren Sam Rainsy från Kambodja, där han bedriver en hård kamp för demokrati och frihet.
Diskussion om det egyptiska värdpartiet DFP
Som jag skrev om inför kongressen var en viktig fråga att välja in kongressens värdparti, DFP, som fullvärdig medlem i LI.
I några veckor har det internt inom LI pågått en intensiv diskussion om DFP (Democratic Front Party) och att det inom partiet finns anti-semitiska åsikter. Det är i första hand dess vice ordförande som har varit i blickfånget, Sakine Fouad, som är kolumnist i en Kairo-tidning.
I Sverige har det funnits en artikel om detta i Expo, men en likartad artikel förekom någon dag före kongressen i Kairo också i The Wall Street Journal. En mycket känslig fråga!
Fp ville vänta - lade ner rösterna
Vid det inledande styrelsemötet i Alexandria tog Birgitta Ohlsson och jag upp frågan och krävde klargöranden och svar. Då blev vi inte så mycket klokare utan avgörandet sköts till kongressen i sin helhet, där både partiledaren och Sakine Fouad skulle delta.
Vi fick då en genomgripande belysning, där Sakine Fouad fick tillfälle att förklara sig på kongressen.
Från fp.s sida var vi inte nöjda med svaren, som gav utrymme för tolkningar i dubbel bemärkelse, eftersom hon varierade mellan arabiska och engelska.
Birgitta Ohlsson och jag föreslog därför att beslutet borde skjutas upp ett år efter ytterligare granskning. Så blev det inte.
När sedan omröstningen om medlemskap genomfördes var det bara vi och Radikale Venstre från Danmark som lade ner våra röster. Alltså inte centern, vilket förvånar mig en smula. Fredrik Federley motiverade centerns stöd med att man fått godtagbara svar.
Nu får vi verkligen hoppas att det var ett riktigt beslut att ta in DFP. För självfallet behöver alla moderata och liberala krafter i arabvärlden allt vårt understöd.
Särskilt känsligt är det ju för tyska FDP, vars delegationsledare jag hade flera samtal med. Den nye utrikesministern Westerwelle har ju redan kritiserats för sina på den tiden nära relationer med framlidne fdp-ministern Möllemann, som ju var kritiserad att bära anti-semitiska uppfattningar.
Ingemund Hägg Liberal Patron
Det finaste man kan bli i LI är att utnämnas till Patron för de liberala idéerna. Detta blev i Kairo vår egen Ingemund Hägg, professor från Uppsala. Han började verka inom LI för drygt 40 år sedan. Stolta och glada blev vi i fp-delegationen.
Andra som haft och har denna finna titel är Ralf Dahrendorff och David Steel.
En varm gratulation till Ingemund!
Om den samlade Världsliberalismens möte i Kairo ådrog sig någon större uppmärksamhet i regionen har jag svårt att avgöra.
Jag försökte läsa de engelskspråkiga kairotidningarna och bläddra igenom några egyptiska utgåvor på arabiska, men kunde inte hitta något.
Utbildning
Kongressen hade som tema "Utbildning i det 21:a århundradet".En av huvudtalarna var Zimbabwes utbildningsminister, David Coltart, en imponerande person med nära relationer till Birgitta Ohlsson.
Bra seminarier
Flera intressanta och spännande seminarier kunde man delta i, bland annat om religion och utbildning både med arabiska, och bosniska erfarenheter. Från fp:s sida deltog Bírgitta Ohlsson om förtrycket på Kuba och Ingemund Hägg om Akademiens frihet. Också Alexander Bard medverkade i ett seminarium om den nya tekniken och utbildning.
Ny ordförande
LI avtackade den avgående ordförande Lord Alderdice och valde min kollega i EP, Hans van Baalen, till ny ordförande. Den nyvalde ordföranden höll ett bra och principfast anförande, där han bland annat kritiserade både Rysslands odemokratiska utveckling med det senaste valet i åtanke och Arabvärldens brist på demokrati och grundläggande demokratiska rättigheter.
Starkt anförande
LI:s "Frihetspris" har delats ut i 25 år, vilket högtidlighölls. Kongressens starkaste anförande hölls av den tidigare pristagaren Sam Rainsy från Kambodja, där han bedriver en hård kamp för demokrati och frihet.
Diskussion om det egyptiska värdpartiet DFP
Som jag skrev om inför kongressen var en viktig fråga att välja in kongressens värdparti, DFP, som fullvärdig medlem i LI.
I några veckor har det internt inom LI pågått en intensiv diskussion om DFP (Democratic Front Party) och att det inom partiet finns anti-semitiska åsikter. Det är i första hand dess vice ordförande som har varit i blickfånget, Sakine Fouad, som är kolumnist i en Kairo-tidning.
I Sverige har det funnits en artikel om detta i Expo, men en likartad artikel förekom någon dag före kongressen i Kairo också i The Wall Street Journal. En mycket känslig fråga!
Fp ville vänta - lade ner rösterna
Vid det inledande styrelsemötet i Alexandria tog Birgitta Ohlsson och jag upp frågan och krävde klargöranden och svar. Då blev vi inte så mycket klokare utan avgörandet sköts till kongressen i sin helhet, där både partiledaren och Sakine Fouad skulle delta.
Vi fick då en genomgripande belysning, där Sakine Fouad fick tillfälle att förklara sig på kongressen.
Från fp.s sida var vi inte nöjda med svaren, som gav utrymme för tolkningar i dubbel bemärkelse, eftersom hon varierade mellan arabiska och engelska.
Birgitta Ohlsson och jag föreslog därför att beslutet borde skjutas upp ett år efter ytterligare granskning. Så blev det inte.
När sedan omröstningen om medlemskap genomfördes var det bara vi och Radikale Venstre från Danmark som lade ner våra röster. Alltså inte centern, vilket förvånar mig en smula. Fredrik Federley motiverade centerns stöd med att man fått godtagbara svar.
Nu får vi verkligen hoppas att det var ett riktigt beslut att ta in DFP. För självfallet behöver alla moderata och liberala krafter i arabvärlden allt vårt understöd.
Särskilt känsligt är det ju för tyska FDP, vars delegationsledare jag hade flera samtal med. Den nye utrikesministern Westerwelle har ju redan kritiserats för sina på den tiden nära relationer med framlidne fdp-ministern Möllemann, som ju var kritiserad att bära anti-semitiska uppfattningar.
Ingemund Hägg Liberal Patron
Det finaste man kan bli i LI är att utnämnas till Patron för de liberala idéerna. Detta blev i Kairo vår egen Ingemund Hägg, professor från Uppsala. Han började verka inom LI för drygt 40 år sedan. Stolta och glada blev vi i fp-delegationen.
Andra som haft och har denna finna titel är Ralf Dahrendorff och David Steel.
En varm gratulation till Ingemund!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)