EU-parlamentarikernas löner

Så får jag vara med i nationell media – och vad handlar det då om? Jo, om de löner som de nyvalda EU-parlamentarikerna från Sverige kommer att få efter valet.
För att rensa upp i alla de olika ersättnings- och pensionssystem, som för närvarande gäller och för att skapa enhetliga ersättningar för alla parlamentariker från de 27 medlemsländerna, kom EP och Rådet överens 2005 om ett helt nytt system. Idag har min kollega från Litauen ungefär 10.000 kr/mån, medan kollegan från Italien har en månadsersättning som överstiger 100.000 kr.
Nu skapas ett rättvisare och mer öppet system, som vi efterlyst under många år. Reseersättningar ges för faktiska kostnader, inte som en klumpsumma.
Det var den föregående regeringen med Göran Persson som godkände förslaget. Från svensk sida har det funnits synpunkter på såväl lönens omfattning som kravet på inhemsk beskattning.

Efter valet är det EU-parlamentet som står för alla omkostnader. Idag får vi lönen utbetald av riksdagen och summan är identisk med vad en svensk riksdagsledamot har. Skatten kommer att "toppas upp" för de svenska ledamöterna, så att skatten blir densamma som hemma.

För att få med de övriga länderna, i synnerhet Tyskland och Italien, där parlamentarikerna har avsevärt högre lön än i Sverige, fick den dåvarande regeringen acceptera den högre lönenivån för att få igenom hela paketet.

Det har rått en bred enighet i EP och bland de svenska ledamöterna om förslaget.

Det som nu gör situationen extra besvärlig är givetvis den låga kronkursen, (möjligen ytterligare ett argument för euron - skämt!!) vilket ger en orimlig nivåhöjning, i synnerhet i dessa dagar när så många får dra åt svångremmen. Den svenska kronan har fallit med 25 procent sedan sommaren förra året. Sverige genomlever en valutakris.

I grunden är förslaget bra, men självklart sticker lönehöjningen i ögonen.
Från fp:s sida har vi argumenterat för en lägre lönenivå i linje med vad en svensk riksdagsledamot har.