Kampen för yttrandefrihet på Stortorget i Malmö

Skall man behöva vara rädd, när man går till Stortorget i Malmö för att delta i en manifestation? Mitt svar är självfallet Nej. Men nog kände jag mig något nervös, när jag i söndags tågade iväg till Rådhuset för att tala på manifestationen med parollerna för fred i Mellanöstern, Israels rätt att existera och för rätten att utan att bli hotad få uttrycka sin uppfattning.

Förra gången så stoppade motdemonstranter manifestationen. Så skedde inte denna gång beroende på att halva torget var avspärrat med en närvaro av säkert över 200 poliser. Själv räknade jag till 15 polisbussar. Nu fick Birgitta Olsson och jag hålla våra inlägg.

Bomber slängdes in och raketer avfyrades, samtidigt som motdemonstranterna skanderade "mördare, mördare, mördare". Jag var förskräckt.

När jag kom hem, svag i knäna, fick jag flera uppmuntrande hälsningar, men också motsatsen. Bland annat har jag fått höra att vi borde ha berört civilbefolkningens lidande i Gaza. Så skedde också. Mitt anförande i sin helhet kan man hitta på min hemsida.

En annan kritiker hävdade att jag personligen var ansvarig för att motdemonstranterna överhuvudtaget fått komma till Malmö. Nu var det verkligen inte bara motdemonstranter med rötterna i Mellanöstern som deltog i våldsamheterna. Precis som i Rosengård före jul var det flera tillresta bråkmakare. Men det är sant jag har aktivt arbetet för ett öppet, tolerant Malmö, där olika invandrargrupper har berikat både Sverige och Malmö.

Jag beskylldes att vara hycklare för att jag poängterade yttrandefriheten och Israels rätt att existera. Jag som tror på ett öppet samhälle borde skämmas. Mitt hyckleri skulle avslöjas genom att e-mail till Malmös judar och andra som stödjer Israel skulle förstå vilken hemsk person jag är. Nåväl, nu tror jag inte att den judiska gruppen är särskilt tilltalad av intolerans och främlingsfientlighet.