onsdag 6 mars 2013

Jag kommer inte minnas Hugo Chavez som frihetshjälte

Venezuelas president, Hugo Chavez, är död. Med hans död finns det de som framhäver myten Chavez – den djupt troende som vågade utmana prästväldet och den katolska kyrkan, machomilitären som försvarade kvinnors och homosexuellas rättigheter, den glödande patrioten som stödde alla folks rätt till frihet och skickade ekonomiskt bistånd till fattiga grannländer och den centralstyrande presidenten som utlokaliserade makt till små självstyrande lokalsamhällen. Samme journalist skriver att Chavez kommer gå till historien som en av de verkligt stora latinamerikanska frihetshjältarna.

Själv ser jag tillbaka på Hugo Chávez fjorton år vid makten som ännu en man med storhetsvansinne som symboliserar ofrihet, ekonomiskt fiasko och en männi­skorättslig mardröm. Det är inte förvånande att Chavez höll sig med vänner och allierade som Bashar Assad, Saddam Hussein och Muammar Qadhafi.
Även om Chavez inte tog livet av sina kritiker och konkurrenter så såg han till att de oskadliggjordes av Högsta Domstolen, vilken han förvandlade till ett krypande regeringsorgan med egna vänner utsatta som domare. På detta sätt kunde han framgångsrikt fängsla regimkritiker och tysta kritiska och oppositionella medier. Chavez demonterade systematiskt rättsstatsprincipen och landet sägs vara det mest korrupta i Sydamerika.

I en sann demokrati är det lika viktigt att kunna välja BORT representanter som att välja fram dem. Det är också en grundförutsättning att det finns konkurrens om politiska poster samt en oberoende media som granskar politiska beslut och ledare. Därför är det djupt problematiskt att tala om Venezuela med demokratiska termer. Landets institutioner må använda sig av demokratiska instrument men har inte respekterat dess principer.

Presidentval ska hållas i Venezuela inom 30 dagar och vicepresident Nicolás Maduro kommer att gå in under övergångstiden. Låt oss hoppas att Venezuelas folk inom en månad har en ledare som de verkligen förtjänar.


1 kommentar:

  1. Man får ändå ha lite perspektiv. När Chavez kom till makten hade demokratin varit så gott som obefintlig i Venezuela i decennier. Två ultra-korruipta partier avlöste varandra vid rodret, utan någon som helst folklig legitimitet. Landet var väldigt auktoritärt och korrupt, ekonomin högst osund.

    Mycket av de här dragen består i dag. Men Chavez regering har ändå gjort insatser för att stärka demokratin genom att decentralisera makt från storbolag och statliga byråkratier till demokratiska, autonoma lokalsamhällen av olika slag. Han har även givit miljontals fattiga utbildning osv. vilket i sig är den största demokratireform som genomförts i Venezuela.

    Chavez har också vunnit fjorton val och folkomröstningar, Jimmy Carter som övervakat 90-talet val kallade Venezuelas val för de bästa han upplet. Chavez har också förlorat en omröstning, vilket han respekterade.

    Han har också försökt ta tag i korruptionen. Men de som ställs inför rätta i korruptionshärvor spelar snabbt ut "politisk fånge"-kortet och får där stöd av många i väst som gärna tar vilken ursäkt som helst för att smutskasta en regering som vägrar dansa efter Washingtons pipa.


    Sen att medier tystas. Jag vet inte det ja. Venezuelas oppositionsmedier, som totalt dominerar medielandskapet, är inte direkt som DN eller Aftonbladet. De är inte ens som Fox News. De är mycket värre. De ljuger och propagerar öppet, de kör med en väldigt grov och vulgär retorik, ofta har de uppmanat till rena lynchningar av Chavez, beskrivit honom som en ondskefull demon osv. Flera av dem stödde också aktivt statskuppen 2002, och förfalskade videomaterial osv. Ändå är den "värsta" åtgärd Chavez-regeringen vidtagit att en del av dem inte fått förnyat tillstånd att sända via det offentliga marknätet. Men det tror jag inte TV4 heller fått om de varit en kommunistisk propagandakanal som uppmanat till våld, statskupper, lynchningar av Reinfeldt osv.



    Det som mest provocerar högern i Venezuela är ju hur som helst inte några inskränkningar i demokratin, utan det faktum att Chavez ändå står upp för vissa demokratiska principer. Någon slags idé om att fem sluminvånare är fler än fyra akademiker. För en vit, rik elit som varit vana med att få allting serverat på silverfat så är det otroligt provokativt att det nu kommer en mestizo och börjar spendera pengar på att rusta upp slummen och skicka fattigungar till universitet. Därför hatar de honom så intensivt.

    SvaraRadera