Förra veckan var dyster för Europa! Lugubert, skulle jag vilja sammanfatta min sinnesstämning under helgen. Efter att ha läst en rad internationella kommentarer och lyssnat på brittisk och tysk TV, känns det inte mycket bättre.
För 22 år sedan revs Berlinmuren, som var starten på ett historiskt enande av Europa som få- om någon - kunnat förutspå. Tyskland enades, de baltiska länderna återfick sin frihet, Öst- och Centraleuropa befriades från kommunismens ok och Sovjetunionen bokstavligen kollapsade under några månader. Sverige kunde bli medlem i EU, när kalla kriget var slut. Och femton år efter Murens fall utvidgades EU med tio nya länder, några år senare kom så Bulgarien och Rumänien. Snart är Kroatien också med.
En av de viktiga förutsättningarna för att denna krigshärjande kontinent skulle kunna enas och att det enade Tyskland ytterligare skulle inbäddas var skapandet av den gemensamma valutan, euron.
Finans- och skuldkrisens utmaningar har blottlagt en rad tillkortakommanden hos de politiska ledarna runt om i Europa. Förr eller senare stundar sanningen minut för de stater som levt över sina tillgångar. Efterdyningarna av den värsta finansiella krisen sedan 20- och 30-talen har skapat djupa sår i Europa.
Förra veckans toppmöte var ett försök att tydligt slå fast att Europa kommer att ta sig ur krisen och skapa förutsättningar för tillväxt och möjligheter att konkurrera med övriga världen.
På ett sätt var resultatet bra, stramare budgetdisciplin, striktare regler och automatiska sanktioner för dem som inte lever upp till sina löften. Pacta sunt servanda, avtal skall hållas.
Att dessa regler behöver skärpas, har vi i EP hävdat under lång tid. Men både Frankrike och Tyskland har hållit emot, i synnerhet president Sarkozy.
I takt med att tilltron till EU och eurozonen blivit alltmer ifrågasatt, kom behovet av de skarpa förslagen allt närmare, bland annat i form av regelrätta fördragsförändringar. Vi vet alla riskerna med att ändra i fördragen, inte minst med tanke på EU:s bristande popularitet i dessa stormiga tider. Men jag tror att det är nödvändigt av framförallt två skäl; EU-bygget behöver förnyad legitimitet och de som vill investera och stödja EU, måste kunna lita på EU:s kraft och framtidstro.
Så långt var toppmötet en framgång!
Men sedan kom smolket;
David Cameron och Storbritannien ställde sig vid sidan och blockerade en gemensam överenskommelse. De sjutton euroländerna var snabbt överens, ytterligare sex - däribland Danmark - är villiga att följa med. Osäkerhet råder om de resterande tre utanför europlus-pakten; Ungern, Tjeckien och Sverige. Statsministern agerade klokt, men har ju en riksdag att tänka på. Må socialdemokraterna förstå allvaret av ett splittrat och delat Europa.
David Cameron har hyllats i brittisk TV under helgen. Det må så vara. Han slogs för London City och den finansiella industrin. Men det kan visa sig vara en Pyrrhusseger. För om Storbritannien isoleras från övriga Europa, förlorar ju landet en av sina stora tillgångar; att vara bryggan till övriga Europa, politiskt och ekonomiskt.
Och nog tror jag att Winston Churchill skulle ha ogillat Camerons nationalistiska anslag i en tid då Europa borde vara mer enat än på många är. Cameron upprepade gång på gång; jag försvarar Storbritanniens intressen. Det är givetvis en viktig uppgift för varje lands premiärminister.
Men Cameron undvek att tala om sitt ansvar för Europa.
Därför var det gott att höra vice premiärministern Nick Clegg och hans tydliga kritik mot Cameron och varning att Storbritannien kommer att ställas vid sidan av!
Nu skall besluten från toppmötet redas ut och institutionellt klaras av.
En icke helt enkel uppgift.
Hur har den vackra drömmen om ett förenat Europa kunnat gå så totalsnett? Det finns delförklaringar, men jag tror att rent mänskliga svagheter spelar en stor roll. Hela spelet runt EU:s stormöten med ministerråd och det symboliska parlamentet har med hjälp av företagens lobbyister blivit en lekstuga för Europas politiska överklass.
SvaraRaderaDet har varit utomordentligt stimulerande för våra ministrar att få åka till Bryssel och middagsumgås med alla kända statsmän och bli fotograferade av väldens eller åtminstone Europas TV-kameror. Det här har varit mycket roligare än gnetet hemmavid i riksdagens och kommunernas sammanträdesrum.
Nu när allt ser ut att gå fel, får vi höra från dessa politiker som målat in sig i EU hörnet, att EU primärt är ett fredsprojekt. Genom denna unionsbildning skall framtida fientligheter kunna undvikas. Det är trivialt att inse att den situation de nu skapat, med ett gigantiskt demokratiskt underskott och tysk/franska diktat, sannolikt kommer att skapa just det man påstår att EU är ämnat att förhindra. Motsättningarna mellan folken i Europa ökar.
När våra politiker kommit hem från dessa “viktiga” möten har man inte velat störa relationerna med bordsvännerna i Bryssel, utan frågorna har stoppats in i det politiskt korrekta facket där alla officiellt har samma uppfattning. Vår demokrati har på detta sätt utarmats och medborgarna känner sig allt mer maktlösa.
Om Europas politiker nu skulle besinna sig, vore det klokaste de kunde göra, att montera ner kolossen i Bryssel och återgå till det som varit positivt med EU-projektet. Låt oss tillsvidare nöja oss med en frihandelsunion, med fri rörlighet och en gemensam marknad för varor och tjänster, det som folken vill ha. Låt oss slippa dekret från Bryssel om vilket pris Storumans kommun skall debitera för dricksvattnet eller om ideella föreningar ska betala moms. Låt Europas folk leva i sina suveräna fria stater och utveckla sin kulturella särart i ett Europa där alla blommor får blomma.
Det känns faktiskt passande att kopiera en text från en av Eddy Meduzas låtar.
SvaraRaderaDet finns många folk här i världen, som tycker att just dom är starkast och bäst.
Den tanken blir olidlig när den fördummar så mångai öst och i väst.
Men vi kan ju också här uppe i vår vrå, här är ett exempel jag kom och tänka på.
Tyskar, tyskar, överallt jag ser.
Tyskar, tyskar, bara fler och fler.
Folket som ska ordna allt för oss, själva kan vi ingenting förstås.
Det vinns ingenting på att kriga, så bomber och krut var en dålig ide.
Så det som gick fel i en krigande taktik, det fixar man nu med sin EU-politik.
Tyskar, tyskar gnuggar händerna.
Tyskar, tyskar tycker det går bra.
Nu när vinden äntligen har vänt, slukar den vår hela kontinent.
En gång var vi stolta och fria, och vi skötte vårt utan inblandningar.
Nu liknar vårt land mest en stia, som präglas av eviga förhandlingar.
Vi styrs av ett kontinentalt förmynderi, och dem som betalar affären det är vi.
Tyskar, tyskar vi får göra jämt.
Tyskar, tyskar som dem har bestämt.
Tyskar, tyskar gnuggar händerna.
Tyskar, tyskar tycker det går bra.
Nu när vinden äntligen har vänt, slukar den vår hela kontinent.