Europa har i år tagit oerhört viktiga steg mot ett starkare, mer sammansvetsat samarbete - för att kunna bygga upp ett nytt, mer stabilt Europa ur krisens aska.
Och krisen angår oss alla, inte bara euroländerna!
Kommissionens ordförande Barroso sade i Berlin härom dagen: "Europe is our destiny. That is why we must stand together and forge a stable union, a deeper union, a stronger union."
Europas styrka har varit vår sammanhållning trots alla olikheter. Europakommissionens roll är att borga för att just den sammanhållningen kan bevaras och förstärkas.
Jag hoppas att arbetet mot de sprickor som nu syns, mellan stora och små EU-länder, mellan nord och syd, blir kommissionens viktigaste prioritet för 2012. Detta var kärnbudskapet i mitt inlägg i Europaparlamentets debatt om kommissionens arbetsprogram 2012 idag.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaEuropa är inte bara vårt gemensamma öde utan även vårt gemensamma ansvar. Själv hoppas jag att EU i sin nuvarande form precis som Kartago ska förstöras.
SvaraRaderaLåt mig ge några exempel på varför jag mer och mer kommit till insikten att EU är på väg åt helt fel håll.
Låt mig börja med all övervakning som beslutats på EU-nivå, till exempel datalagringsdirektivet och teledatalagringen. Det visar att EU-politiker anser att medborgarna skall övervakas. Att alla européers telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Lägg sedan till detta forskningsprojekt på övervakningsområdet som INDECT, som när det genomförts kommer att ta Storebrorsstaten till rena science fiction-nivåer. Samtidigt byggs det en ny, central och mycket omfattande övervakningsbyråkrati.
Så kan jag fortsätta med de halvmilitära Frontex-styrkor som EU satt upp som skjuter ihjäl människor. Man lämnar flyktingar i båtar till havs att svälta ihjäl. Vilket visar att EU:s handlande och politik anser att vissa människoliv inte är något värda.
Att sedan själva demokratin tycks vara ett störningsmoment för EU:s maktelit. Medborgarnas åsikt räknas bara i de fall de stöder makthavarnas agenda. Ett omfattande hemlighetsmakeri gör det omöjligt för vanligt folk, media, debattörer och aktivister att ens få reda på vad som är i görningen. De folkvalda i Europaparlamentet behandlas på ett sätt som visar att de egentligen bara är maktens gisslan, med enda uppgift att ge beslut som i praktiken redan är fattade något slags demokratisk legitimitet. Olika beslut motiveras ofta med rent riggade opinionsmätningar och med hänvisning till tama organisationer och tankesmedjor som är finansierade av EU.
De verkliga besluten fattas ofta i EU-Kommissionens 250 kommittéer och tusentals expertgrupper – som är fyllda av eurokrater, särintressen och lobbyister. Eller i ministerrådets tjänstemannastyrda samordningsorgan, COREPER. I dessa processer har inte ens de politiker partierna utsett (och som vi väljare intet ont anande gett någon sorts fasad av demokratisk legitimitet) någon insyn.
Politiken håller på att växa ihop med storföretagen och andra särintressen. Korporativism, kallas det. Detta hotar den fria ekonomin, hämmar den fria konkurrensen, bromsar utvecklingen, är skadligt för tillväxten och bevarar otidsenliga strukturer. Det som är nyskapande, utnyttjar ny teknik och som utmanar det etablerade försöker man stoppa med alla tänkbara (och otänkbara) metoder. På samma sätt som maktdelning är bra i den politiska sfären, är den bra i samhället som helhet. Därför skall politiken, företagen och allehanda grupperingars särintressen inte blandas ihop. Något som EU verkar vara på god väg att lyckas med.
Denna uppräkning skulle kunna bli mycket längre. Men jag räknar med att du har sett skriften på väggen. EU utvecklas mot en korporativ superstat. Där allt dras åt fel håll vad gäller demokrati, öppenhet, frihet, människovärde och rättssäkerhet.
Detta är skrämmande. Än mer skrämmande är att det inte tycks finnas någon egentlig opposition mot det som sker.
Så nog är Europa vårt gemensamma öde, men är det det öde vi trode på när vi en gång röstade för ett EU-medlemskap?
När jag läser mitt inlägg inser jag att vad jag skrev kan uppfattas som att jag tycker att EU lyckas hålla isär konflikter,"Därför skall politiken, företagen och allehanda grupperingars särintressen inte blandas ihop. Något som EU verkar vara på god väg att lyckas med." Men i själva verket är EU på väg att låta storföretag, lobbyister och särintressen ta över makten. Man låter t.ex företagens lobbyister delta i förhandlingar medan konsumetrepresentanter eller parlamentet hålls utanför genom att man sekretessbelägger protokoll.
SvaraRaderaAngående mitt tidigare inlägg: Den kulan visste tydligen var den tog. Vad var det som var värst? Var det det faktum att jag kallade herrar Barroso och Schmidt vidskepliga eller att jag visade att liknande språkbruk om "Europas Öde" hade brukats flitigt av andra potentater för några och sextio år sedan?
SvaraRadera