Vår artikel nyligen i Sydsvenskan där Marit Paulsen, Cecilia Wikström och jag utvecklade ett par tankar om egna medel till EU har väckt en del debattlystna till liv. Ett par punkter förtjänar att understrykas igen och igen eftersom debatten tycks haka upp sig bara på det vilseledande ordet "EU-skatt" som ibland slarvigt används, istället för att se till vad det egentligen är som diskuteras.
- Egna medel betyder inte mer pengar till EU. Vi stödjer den svenska riksdagens modell om budgettak, det vill säga att varje utgiftstökning ska motsvaras av en utgiftsminskning inom det givna budgettaket.
- Vi talar inte om att lägga till en ny skattebörda. Det handlar inte om någon slags inkomstskatt från medborgarna. Det som diskuteras är till exempel en del av momsen, vilken redan idag går till EU:s budget - men som skulle kunna göra det på ett mer direkt, transparent och krångelfritt vis.
- Det handlar inte om mer överstatlighet. Sverige har vetorätt över budgeten och så kommer det att förbli även om t.ex. avgifter från handel med utsläppsrättigheter skulle gå direkt in i EU-budgeten istället för via medlemsstaterna.
Varför kunde detta vara bra?
- Det finns avgifter som det är enklare och effektivare att vi tar in gemensamt på europeisk nivå, t.ex. avgifter på handeln med utsläppsrätter.
- Att skifta viss del av EU:s finansiering från dagens krångelsystem skulle ge bättre kontroll över pengarna och en ökad transparens.
- Bättre transparens ger också tydligare ansvarsskyldighet hos dem som beslutar om medlens användning.
- Då kan vi istället ägna mer tid åt de satsningar som behövs för att bygga ett Europa som kan möta framtidens utmaningar - istället för att debattera hur stora enskilda länders rabatter på medlemsavgifterna ska vara.
Läs mer på Cecilas blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar