Spaniens sorti - Belgiens övertagande
Under den kommande Strasbourg-sessionen sker avrapportering från det avgående spanska ordförandeskapet och en presentation av de belgiska planerna.
Man får nog säga att det har varit si och så med det som regeringen i Madrid uträttat.
I ärlighetens namn har omständigheterna inte varit de bästa; det första roterande ordförandeskapet efter Lissabonfördraget med en permanent "EU-president", Herman van Rompuy. Lägg därtill den svåra ekonomiska skuldkrisen inom euro-området med Greklands fall i fokus. Men också Spaniens egen ekonomisk- politiska kris har givit premiär- och finansministrarna extra arbetsuppgifter för att klara problemen på hemmaplan och stärka det internationella förtroendet för Spanien.
Nu tar Belgien vid - ett land som efter förra månandens val ännu inte har en fungerande regering. Den förre premiärministern leder en övergångsregering i väntan på en mer stabil lösning. Men att hitta en regering i detta splittrade land blir inte lätt.
Men det är säkert som tjänstemännen i Bryssels regeringskvarter lite skälmskt brukar säga; Belgien klarar sig bra utan en regering, så det blir säkert inga problem med ordförandeskapet.
Reglerna på finansmarknaderna skärps
Ett annat huvudämne i Strasbourg är finansmarknaderna och skärpta regler för tillsyn och övervakning. Trots ett misslyckande att komma överens i en s.k. trialog mellan medlemsländerna, kommissionen och EP, debatterar och röstar vi i en "första läsning" om detta omfattande paket med fem förordningar som ger en stark ställning för de myndigheter som skall övervaka EU:s finanssektor och tidigt kunna ingripa om problem uppstår.
Här finns roten till de olika uppfattningarna. Medlemsländerna är skeptiska mot att ge alltför stark överstatlig ställning, medan EP menar att finanskrisen visat stora brister i den gränsöverskridande tillsynen.
De överdrivna bonussystemen är också uppe för beslut. Även om jag tycker att förslagen är väl detaljerade så finns förvisso skäl att agera mot de överdrivna bankbelöningarna, som varit och fortfarande är provocerande med tanke på finanskrisens enorma krav på statliga insatser.
Jordbruk och SWIFT
Den framtida jordbrukspolitiken och det omdiskuterade SWIFT-avtalet är andra aktuella ämnen. Det är min förhoppning att Marit Paulsens kloka syn på Europas framtida jordbrukspolitik vinner gehör. Även om retoriken är tuff, tror jag nog man säga att Marits mer balanserade förslag får alltmer stöd, i varje fall i ALDE-gruppen.
Jag hoppas också att Cecilia Malmström denna gång får igenom ett avtal med USA om att kunna följa illegala penningströmmar för att komma åt finansiering av den globala terrorismen. Så verkar verkar nu vara fallet, inte minst sedan ALDE-gruppen enhälligt ställt sig bakom den framförhandlade avtalet, som ytterligare stärker den personliga integriteten för EU:s medborgare.
En tuff start för Cecilia Malmström, som hon har klarat med bravur!
Almedalen och Vänstertro på euron
Almedalsveckan har startat med statsministerns besked om inga nya skattesänkningar 2011. Det tror jag är en klok avvägning i dessa oroliga ekonomiska tider. Men vi behöver dock få en seriös diskussion om avskaffandet av värnskatten, som är direkt skadlig för Sveriges tillväxt.
Imorgon är fp:s tur. Demokrativeckan i Visby är något alldeles speciellt och svenskt.
Man må ha sina synpunkter på omfattningen, men nog är det enastående att under en sommarvecka domineras Sverige och den politiska debatten av vad som sker i Visby.
Det stora som hände i den inrikespolitiska debatten förra veckan var att 13 kända vänsterdebattörer kom ut och påminde om den självklara solidariska dimensionen av Europa-samarbetet, där euron ingår som en viktig del av det gemensamma Europa.
Låt mig citera ur DN 30 juni:
"Fortfarande tror en liten men medialt röststark grupp vänsterdebattörer att krisen orsakas av den gemensamma valutan. Det är en huvudlös vänsterståndpunkt som riktar fokus mot demokratins valda företrädare politikerna, som konstruerat euro-samarbetet. Därmed eldar de på den nationalism, fascism och nazism som åter börjar göra sig bred i Europa"
Bättre kan det inte sägas.
Må Mona Sahlin, Lars Ohly, Jonas Sjöstedt, Maria Wetterstrand och andra tvivlare lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar