SWIFT och EU-parlamentet

Igår röstade Europaparlamentet om det så kallade SWIFT-avtalet. Parlamentet förkastade med bred majoritet det tillfälliga avtalet, som Rådet tidigare har godkänt. Swiftavtalet handlar om hur och när amerikanska myndigheter skall få tillgång till sekretessbelagda uppgifter om europeiska banktransaktioner. Sådana uppgifter används till att kartlägga terroristnätverkens finansiella kanaler.

Europaparlamentets huvudinvändningar mot Swiftavtalet är att avtalet inte ger tillräckliga garantier för rättsäkerhet och enskildas integritet. Parlamentet vill att avtalet fullt ut respekterar EU-medborgarnas rätt till skydd av personliga data. Dessa uppgifter får enbart samlas in "i syfte att bekämpa terrorism" och "rätt balans" måste hittas mellan, å ena sidan säkerhetsåtgärder, å andra sidan skydd av medborgerliga rättigheter.

Men bakom beslutet att avvisa avtalet döljer sig också en markering av parlamentet mot Rådet och Kommissionen.Vi har nu gått in i en ny tid genom Lissabonfördraget, som ger EP inflytande över denna typ av avtal. Men redan dessförinnan har EP kritiserat Kommssionens och Rådets ovilja att beakta parlamentets synpunkter.

Det är en lång kamp mellan institutionerna, som möjligen kan uppfattas som trist och prestigefylld. Men det är klart att EP - när nu det praktiska arbetar börjar – vill ge en signal om hur vi ser på det kommande samarbetet. Ur demokratisk synvinkel är detta givetvis inte oviktigt, och för både Kommissionen och i synnerhet de 27 regeringscheferna kan det vara svårt att inse att EP blivit en mer jämbördig förhandlingspartner.

Rådet försökte medvetet få parlamentet att godkänna avtalet enligt de gamla reglerna. Mot detta markerade vi i parlamentet kraftfullt och en stor majoritet av parlamentet förkastade det tillfälliga avtalet. 378 ledamöter röstade för och 196 röstade emot Jeanine Hennis-Plasschaerts (holländsk liberal kollega) rapport som rekommenderade parlamentet att förkasta avtalet.

Cecilia Malmström hamnade som nyvald kommissionär mitt i hetluften genom att hon som en av sina första uppgifter fick försvara det ingångna avtalet med USA. De konservativa ville skjuta upp omröstningen så ett reviderat avtal skulle kunna tas fram. Men det förslaget blev nedröstat. Jag hade sympati för den idén och litar självfallet på Cecilias löfte om att redan till nästa session presentera ett förslag för beslut omgående i Rådet. Alde-gruppen och i synnerhet vår gruppledare – Guy Verhofstadt med mångårig erfarenhet från Rådet som premiärminister i Belgien – menade dock att Rådet inte skulle stå för sin del av uppgörelsen och leverera i tid.

Jag följde grupplinjen och avvisade förslaget att skjuta upp beslutet och röstade sedan emot det tillfälliga SWIFT-avtalet.

Det är inte muntert att gå emot Cecilia Malmström på en av en hennes första dagar på sitt nya jobb. Samtidigt är det viktigt att Rådet och Kommssionen accepterar de nya spelregler som gäller. De dokument jag har läst visar på att avtalet har haft avsedd effekt. Möjligheten att följa pengarna har både stoppat terrordåd och givit uppgifter som lett till gripanden och erkännanden. Efter denna markering hoppas jag att samarbetet och lagstiftningsprocessen kommer att gå smidigare framöver.
Och att ett nytt avtal med USA om SWIFT snabbt kommer på plats. Något säkerhetsglapp får inte uppstå.