Skatter ett minfält för Semeta

Algirdas Semeta, nominerad kommissionsledamot med ansvar för skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning, från Litauen ställdes under tisdagens utfrågning i Europaparlamentet inför de tre utskott som jag sitter i; budgetkontroll, det ekonomiska utskottet och utskottet för den inre marknaden och konsumentfrågor.

Jag lyfte frågan hur Semeta ser på möjligheten att stärka den inre marknaden genom skattereformer och skattekonkurrens. Jag hänvisade i sin fråga till professor Monti, som på uppdrag av Barroso gör en översynen av den inre marknaden i vilken han poängterar vikten av både ökat samarbete och balanserad konkurrens inom skatteområdet. Semeta svarade att han delar Montis värderingar när det gäller den inre marknaden och att det fortfarande finns för många kryphål inom EU lagstiftningen. Semeta är positiv till rättvis skattekonkurrens, och framhöll att skattekonkurrens i stort är av godo så länge det inte leder till negativa effekter för medlemsstaterna.

Jag sa i min replik att det problematiska är att vad som anses som rättvis konkurrens kan tolkas olika i de olika medlemsländerna och jag fortsatte med att fråga om Semetas visioner för de europeiska skattebaserna, den viktigaste skattefrågan för de europeiska medborgarna, och hur Semeta tänker sig att kunna påverka finansministrarna till att utvidga samarbetet inom skatteområdet.

Semeta svarade att EU generellt har ett högt skattetryck, särskilt i jämförelse med USA och Japan. Samtidigt påpekade han att det råder en ekonomisk kris och att länder under sådana omständigheter kan behöva använda olika skatteinstrument. Semeta framhöll att det viktigaste gällande skattebasen är att först studera utgiftssidan och därefter ta beslut om inkomstsidan.

Semeta besvarade aldrig frågan om hur han planerar att hantera de europeiska finansministrarna. Något han kan behöva då han framhöll att han planerar att återuppta arbetet för en gemensam företagsskattebas inom EU. Det är ett medel för är att avlägsna de hinder på EU:s inre marknad som finns för gränsöverskridande näringsverksamhet, vilket snedvridande effekter på företags investeringsbeslut och ökade företagens administrativa kostnader. Att Semeta var finansminister i Litauen fram till juli 2009 kan förhoppningsvis hjälpa honom att genomföra projektet som stöds av Europaparlamentet, men som inte har lika stort stöd bland medlemsstaterna.

Det är ingen lätt uppgift att bli utfrågad om skatter, som kan ses som ett minfält, om man ska lyckas bli accepterad av parlamentariker från höger till vänster. Kanske var det därför som Semeta var så försiktig i sina svar. Förutom upptagandet av arbetet av en gemensam företagsskattebas och tron på en grön skattebas var det få visioner som levererades. Semeta sade sig dock vara en resultatinriktad man så förhoppningsvis kan dubbelbeskattning och andra skattehinder som påverkar den inre marknadens tillämpning negativt undanröjas om Semeta blir kommissionsledamot.