Förintelsens Dag
I veckan har minnet av Förintelsen högtidlighållits runt om i världen. I EU-parlamentet stod Alf Svensson som värd, för både en utställning med förskräckande bilder och en minnesstund om aftonen. Den förre kd-ledaren har all heder av sitt livslånga engagemang för Israels rätt att existera och fördömandet av all form av antisemitism. Gott att han fortsätter sitt arbete nu på EU-nivå.
I Malmö talade Allan Widman i Synagogan, vilket refererades på ett högst positivt sätt i Sydsvenskan. Allans sätt att hitta det rätta tonläget och de väl valda symbolerna - inte minst i känsliga politiska situationer - inger allt större respekt. När jag hör och läser om hans sammandrabbningar med Ilmar Reepalu visar Allan att Reepalu äntligen fått en motståndare som mycket väl kan få honom på fall i höstens val.
Reepalus uttalande om judarna och judehatet i Malmö
Ilmar Reepalus uttalande i Skånska Dagbladet, där han tycks mena att judar i Malmö har sig själva att skylla för det uppflammade judehatet i Malmö. Ett obegripligt uttalande.
Det senaste året har inte varit bra för Malmö och Malmös anseende. Skånskans artikelserie visar att judehatet ökar i vår stad.
Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges tredje största stad är otydlig och viker ner sig för hot, som när Davis Cup-matchen i tennis stoppades. I intervjun i Skånskan vill han inte fullt ut försvara alla medborgares rätt att utnyttja sin grundläggande rätt att yttra sig offentligt på gator och torg. Han väljer att lägga fokus på den judiska församlingen i Malmö och deras ansvar för stämningen i Malmö. Att judiska familjer inte känner sig säkra i Malmö och flyttar från staden och att den judiska fotbollsklubben utsätts för trakasserier borde djupt oroa kommunstyrelsens ordförande och hela (s)-ledningen.
För ett år sedan blev Allan Widman tystad vid en manifestation till stöd för staten Israels rätt att existera. Någon vecka senare stod Birgitta Ohlsson och jag tillsammans med ett hundratal demonstranter vid Rådhuset i Malmö och manifesterade under två paroller: Israels rätt att existera och Fred i Mellanöstern.
Att vi stod på Stortorget och utnyttjade vår grundlagsenliga rätt tycker Ilmar Reepalu är "att sända fel signaler", som han säger i Skånskan.
Nog känns det egendomligt att han inte mycket tydligt kan försvara vår rätt att uttrycka vår uppfattning den där söndagseftermiddagen. Vi borde ha kunnat stå där utan inramning av flera hundra poliser, skanderande motdemonstranter som ropade "mördare" och sköt av fyrverkipjäser av allehanda slag. Allt i syfte att trakassera, hota och skrämma. Jag hade hoppats att det var vår rätt att stå där som borde försvaras och motdemonstranternas metoder som tydligt borde fördömas. Men, icke så!
Inte ens nu ett år efter, när vi kan se vart utvecklingen i Malmö burit hän - kan kommunstyrelsens ordförande be om ursäkt och beklaga sitt agerande. Dystert, är det!
Går den politiska epoken Reepalu i Malmö mot sitt slut?
Ilmar Reepalu har förvisso varit lyckosam i många delar med att förändra Malmö. Det skall i ärlighetens namn sägas. Dock bör vi ju inte glömma bort att mycket av den förnyelse som Malmö genomgått startade med Joakim Ollén (m), Kerstin Tyrstrup(fp), Johan Bengt-Påhlsson(m) och Bertil Persson(m). Jag påmindes om detta förra söndagen då jag med familjen tog en lång cykeltur i ett kylslaget Malmö utmed Öresundskusten.
Hade Nils Yngvessons anda - mångårig (s)-makthavare i Malmö före Reepalu - fått råda att inte mycket av den nydanelse som skett de senaste decennierna kommit till. Själv minns jag mycket väl hur Kerstin Tyrstrup fick kämpa för att Malmö skulle växa mot havet. Hetsiga möten på Ön, bland annat. Vem drev frågan om en högskola med största kraft? Jo, Bertil Persson. Rooseum återuppstår i form att ett Moderna i Malmö. Hade detta varit möjligt utan Johan Bengt-Påhlssons insatser för Rooseum? Knappast! Malmös stora misslyckande - och Ilmar Reepalus - är givetvis att segregationen och utanförskapet ökat genom åren. Som aktiv politiker i Malmö under många år har jag också själv en del av detta misslyckande. Men nu blåser nya vindar som också kan ändra denna utveckling, men då behövs andra än Reepalu och hans röd/gröna allians.
Trots den positiva bilden av Malmö - som vi alla har anledning glädjas åt - finns en annan dyster bild.
Ett delat Malmö.
Ett hätskare Malmö.
Ett våldsammare Malmö.
Listorna klara i Malmö
Igår fastställdes alla fp-istorna inför valet i höst på nomineringsmöten i Malmö. God stämning rådde på mötet och optimism inför valkampen. Nog skall det gå denna gång! Ett skarpt uttalande med anledning av Ilmar Reeplau insatser den gångna veckan gjordes också. Se Fp-Malmös hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar