Ombudsmän i EP
Årets Crescendo i Strasbourg inleddes med en trivsam stund med gamla vänner från fältpersonalföreningen inom fp. Där fanns många kända ansikten från Luleå i norr med Ylva Strutz, ett liberalt nordligt kraftfält till den analytiske kämpen söderöver, Sven Astevall i Växjö. Ända till Strasbourg hade ett tjugotal av fp:s främsta företrädare runt om i vårt land begivit sig för att få reda på mer om EU, prata lite om EU-valet, men framförallt för att förbereda sig inför nästa års val.
Det var en stor glädje för mig att tillsammans med Cecilia Wikström och Marit Paulsen tacka dem alla för en utomordenlig valrörelse i våras.
Budget och mikrokrediter
Jag hann också med att debattera mikrokrediter senare samma kväll och faktiskt för en gångs skull kritisera det svenska ordförandeskapet för dess ovilja att hitta en lösning för extra medel till att finansiera denna nya EU-form med syfte att få fart på ekonomin och stimulera till nyföretagande i Europa.
Statssekreterare Hans Lindblad kändes inte som flexibilitetens mästare, uppbunden som han var av njugga medlemsländer.
Ordförandeskapet
Debatten om det svenska ordförandeskapet var i stort en välförtjänt (tycker jag) hyllning till ett väl genomfört ordförandeskap. De Gröna och S&D andades en del kritik och oro inför Köpenhamn och de högerextrema anklagade (som vanligt) att EU släpper in invandrare på ett okontrollerat sätt.
Mina svenska röd-gröna kolleger var relativt vänliga, även om en del inrikespolitiska slängar kunde noteras. Vi har ju val om nio månader som bekant.
Årets Alde-Event
Veckan avslutades med årets händelse i Alde-gruppen; julfesten med tillhörande uppträdande av de olika landsdelegationerna.
En del av insatserna går inte att berätta om, måste ses och upplevas (inte minst det svenska fp-bidraget). Bilder kan möjligen uppbringas genom NU:s utsände reporter på plats.
Att notera är att den förre preimärministern i Lettland, Ivars Godmanis, är en lysande rocktrummis. Han kan skådas och höras på Youtube spelandes med Oueen "All Right Now".
Min irländske kollega är skönsjungande, den bulgariske professorn är utmärkt på saxofon, mina finlandssvenska vänner kommer loss med Proud Mary och förre gruppledaren Graham Watson kan uppträda som en välsjungande italienare. Och inte minst - nuvarande gruppledare Guy Verhofstadt är både dansant och har stor humor.
Nu är det bara att börja förbereda sig inför 2010!
Du vill gärna sätta sprätt på mer pengar, särskilt om någon annan måste stå för notan. Nästa gång du kandiderar till EP tycker jag att du, liksom de flesta dina kollegor från Sverige, ska vara öppen med att ni vill ha mer pengar till EU och höjd EU-avgift och därmed höjda skatter eller sämre välfärd för svenskarna. Jag har aldrig hört en EP-kandidat plädera för högre EU-avgift, men aldrig mött en MEPare som inte vill ha mer makt och mer pengar. Min linje har fullt stöd i Sveriges riksdag. Du har kandiderat på ett svenskt partis bas, men du företräder inte partiets politik.
SvaraRaderaMvh
Hans Lindblad
Statssekreterare
Hej,
SvaraRaderaSåg Din kommentar på min blogg, där Du utrryckte kritik över att jag ansåg att Du - i detta sammanhang Rådet - inte visade flexibilitet vad gällde finansieringen av det nya mikrofinansinstrumentet.
Tack för Din reaktion!
Mina kommentarer:
Det är riktigt att jag är invald på ett FP-mandat.
FP vill förändra budgeten, dock inte nödvändigtvis minska EU:s resurser.
Vi ser i första hand stora möjligheter att föra medel från jordbruksbudgeten till andra mer viktiga åtgärder.
Därav följer att vi är kritiska till höstens ökningar av mjölksubventionerna. Också regeringen delar ju denna uppfattning med Eskil Erlandsson i spetsen, men han tvingades likafullt att i Rådet acceptera satsningarna.
Hela EU:s uppbyggnad är som Du vet en kombination av nationellt självbestämmande och överstatlighet.
Och EP har genom åren fått ett allt starkare roll, något som har förändrats radikalt bara under de snart tio år jag närmare kunnat följa.
Nu kommer därtill Lissabon.
Vi har olika roller att inta inom EU:s beslutsmasineri.
Även om jag sitter i FP:s partiledning, har jag också en annat mer övergripande ansvar som ledamot i EP.
Det betyder att min uppdragsgivare vare sig är EU-nämnden eller den svenska regeringen. Självfallet försöker jag som andra tillhörande allianspartierna att hålla en linje som överensstämmer med den på hemmaplan.
Men helt går inte det. Som ansvarig utskottet - där jag f ö försökte hålla igen på budgetkraven - har jag att i debatten försvara utskottets yttrande. Och Du som Rådets företrädare de 27 medlemsländerna.
När Du i plenum kritiserade bl a mitt utskott - och i synnerhet budgetutskottet och Göran Färm - gjorde Du ju det i Din egenskap av företrädare av Rådet. Nog tyckte jag att Ditt inlägg andades väl mycket svensk inrikespolitik.
Till saken hör att alla svenskar står bakom budgetutskottets bedömning, också moderaterna.
Slutligen;
Min synpunkt på bloggen avsåg således Rådet, som jag tycker i det här ärendet visar bristande klarsyn och är oflexibla. Det mesta tyder ju ändå på att det blir en kompromiss om finansieringen efter nyår.
De kolleger som jag talat med som deltog i förhandlingarna rörande mikroinstrumentet förvånades av därför Rådets istadiga inställning.
Jag medger att det inte är helt enkelt att förklara dessa olika roller på hemmaplan, vilket bl a EU-valrörelserna oftast visar. Dock tror jag att det kommer att bli bättre med åren och måste bli så med Lissabon-fördragets införande.
En önskan om en God Fortsättning och Ett Gott Nytt År - och en omvald Alliansregering.
Jag lovar att göra vad jag kan.
Vänliga hälsningar
Olle Schmidt