Regioner och euron

I förra veckan gjorde jag något som jag inte brukar göra, jag kritiserade regeringen tvåfalt. Dels tycker jag att regeringen måste komma till skott när det gäller regionfrågan, dels gillar jag inte när finansministern uttalar sig som om euron med formuleringar som påminner om den euro-skeptikern Sven Hagströmer.

Regionerna
Regeringen har dragit regionfrågan i långbänk. De ansökningar om att bilda regioner som inkommit till regeringen väntar på ett avgörande. Det handlar om norra Sverige utom Sundsvall, Gästrikland, Dalarna och Uppland en Svealandsregion samt Halland och Gotland. Därtill väntar de båda ”försöksregionerna” Skåne och Västra Götaland på ett besked om att bli permanentade. Ansvarskommittén hade vissa kriterier, bland annat befolkningsstorlek, förekomsten av regionsjukhus samt universitet.
Dessa kriterier uppfyller inte alla de föreslagna regionerna. Men jag tycker ändå att regeringen tämligen enkelt borde kunna bevilja Gotland och Halland tillstånd att bilda var sin region. Likaså måste det vara enkelt att ge det efterlängtade beskedet söderut och västerut om permanentning. Norra Sverige ger huvudbry, det kan jag förstå, med tanke på moderaternas stora motstånd emot. Inte ens folkpartisterna i Norrbotten gillar tanken på en storregion. Dessutom vill inte Sundsvalls kommun ingå. En splittrad bild finns också i Svealand .
Det stora problemet är dock att huvudstadsregionen inte kunnat samla sig till en gemensam ståndpunkt. Ett av målen för Ansvarskommitténs arbete var att göra det regionala styret i Sverige mer överskådligt och lättbegripligt. Därför är det olyckligt om den regionala röran uppfattas öka, inte minska.
Moderaterna har agerat på ett konstigt sätt. I Ansvarskommittén var vi alla överens, också moderaterna om att Sverige skulle regionaliseras, men i regeringen bromsar man.
Nu verkar inom kort en någorlunda lösning vara på gång. Jag hoppas att ett beslut kommer, som vilar på en sund bas.
Långbänkeriet måste upphöra.

Euron
Man skall vara försiktig att kritisera finansministern, som enligt min mening gör ett mycket bra arbete. Han är kompetent, kunnig och har agerat prompt i svåra lägen. Men när han använder sig av argument som bara gynnar euro-motståndarna har jag svårt att inte reagera.
Häromdagen – därtill i Bryssel efter ett Econfinmöte – undslapp han sig att den försvagade kronkursen är fördel för svensk industri, jämfört med Finland. Och på lång sikt skall den flytande kronan inte spela så stor roll, menade finansministern.
Sverige har en lång historia av att devalvera sig ur sina problem och lägga över dem på grannländerna. Särskilt arbetslöshet kan på så sätt "exporteras".
Nu åker växelkursen jo-jo och importörer och exportörer kan inte lita på att dagens kurs gäller den dag fakturan på leveransen ska betalas. Den osäkerheten fungerar som ett hinder för vår handel. Det gäller speciellt små och medelstora företag. I eurolandet Finland däremot är företagen alltmer nöjda med euron och dess stabilitet.
Idag publiceras två mycket läsvärda artiklar om eurons fördelar; i Svenskan av Anna-Stina Nordmark Nilsson, vd för Företagarna samt i DN, där professor Harry Flam redovisar en SNS-rapport.
Fp:s tydliga linje i euro-frågan känns alltmer som en valvinnare.