Under tisdagen röstade Europaparlamentet om en mycket kontroversiell rapport om innovativ finansiering skriven av socialisten Anni Podimata. Den mest kontroversiella frågan i rapporten är om Europa ska gå före och på egen hand införa en finansiell transaktionsskatt. Referensen till denna skatt på europeisk nivå röstades ut ur rapporten när den behandlades i det ekonomiska utskottet, men efter påtryckningar från både Tysklands och Franskrikes regeringar lyckades förslaget, tyvärr, få majoritet i plenum.
Rapporten tar visserligen upp en rad viktiga aspekter; så som vikten av att skapa en verklig inre marknad som grund för Europas tillväxt, betydelsen av att möjliggöra finansiering av europeiska infrastrukturprojekt med hjälp av europeiska projektobligationer, liksom en möjlig lösning för en europeisk koldioxidbeskattning, för att ställa om Europas produktion till en hållbar utveckling. Rapporten poängterar också att EU:s medlemsländer måste leva upp till de uppställda biståndsmålen, vilket tyvärr bara fyra utav de 27 medlemsländerna gör idag.
Men på grund av uppmaningen till en europeisk finansiell transaktionsskatt valde jag att avstå i den slutgiltiga voteringen. Det svenska exemplet av att ensidigt införa en slags finansiell transaktionsskatt från 1980-talet, vilket resulterade i att stora delar av av aktie-, obligations- och optionshandeln flyttade till London, bör beaktas så att vi inte gör om samma misstag på europeisk nivå.
Jag betvivlar starkt att de stabiliserande effekterna av finansmarknaderna, som man hoppas att en finansiell transaktionsskatt ska leda till, kommer att infrias om EU ensidigt inför en sådan skatt. Risken är för stor att aktie-, obligations- och optionshandeln istället flyttar till mindre transparenta och mindre öppna marknader utanför Europa. Det skulle inte skapa en bättre tillsyn av finansmarknaderna, och det skulle dessutom undergräva den gemensamma europeiska tillsynen av finansmarknaderna som vi har tagit fram inom EU.
onsdag 9 mars 2011
måndag 7 mars 2011
Charlemange Youth Prize 2011
Då var det dags att utnämna vinnarna för Charlemange Youth Prize 2011. Priset delas ut av Europaparlamentet och den berömda Karlsprisstiftelsen till tre projekt som främjar den europeiska känslan och identiteten. I förra veckan deltog jag i den svenska nationella prisjuryn tillsammans med kollegan i Europaparlamentet Åsa Westlund (s) och Moa Wallgård, generalsekreterare för Sveriges ungdomsorganisationer.
Vi i den nationella juryn meddelade våra vinnare till den europeiska juryn som består av Europaparlamentets president Jerzy Buzek och fyra medlemmar ur Karlsprisstiftelsen. Vinnarna av priset kommer att meddelas av Europaparlamentet den 31 maj 2011.
Mer information om priset kan ni hitta på stiftelsens hemsida. http://www.charlemagneyouthprize.eu/view/en/
Vi i den nationella juryn meddelade våra vinnare till den europeiska juryn som består av Europaparlamentets president Jerzy Buzek och fyra medlemmar ur Karlsprisstiftelsen. Vinnarna av priset kommer att meddelas av Europaparlamentet den 31 maj 2011.
Mer information om priset kan ni hitta på stiftelsens hemsida. http://www.charlemagneyouthprize.eu/view/en/
Labels:
Europaparlamentet,
jerzy buzek,
karlspriset,
åsa westlund
Prao i Europaparlamentet
Förra veckan hade jag en extra medarbetare i form av Erik Rantzow, som går i åttan och som fick göra en prao-vecka med oss. Han var med på vårt liberala gruppmöte i Köpenhamn och deltog sedan i arbetet i Bryssel och Europaparlamentet. Jag hoppas Erik tyckte det var lika trevligt som jag tyckte, hans besök uppskattades mycket!

Erik i Europaparlamentet

Erik tillsammans med liberala gruppen ALDE:s ledare Guy Verhofstadt och mig

Erik tillsammans med två Europaparlamentariker från ALDE-gruppen: Anne E Jensen från Danmark och Carl Haglund från Finland

Erik i Europaparlamentet

Erik tillsammans med liberala gruppen ALDE:s ledare Guy Verhofstadt och mig

Erik tillsammans med två Europaparlamentariker från ALDE-gruppen: Anne E Jensen från Danmark och Carl Haglund från Finland
söndag 6 mars 2011
Vill Sverige tillhöra EU:s kärna?
Ibland framstår verkligen Sverige som landet annorlunda. Nog är det konstigt att i hela Europa och även på andra håll i världen diskuteras intensivt euron och euroländernas ekonomi. Men inte särskilt hett i Sverige!
I julas var det några av landets ledade företagsledare som gav uttryck för att euron och Sverige var närmast en icke-fråga. Häromveckan i DI var Rune Andersson, entreprenör och företagsledare, än tydligare i sitt avståndstagande gentemot euron.
Också regeringen verkar töva. Den svenska beröringsångesten inför euron är förlamande och enligt min mening farlig för en fortsatt god ekonomisk utveckling i vårt land. Efter att i veckan ha varit i Köpenhamn och träffat flera danska regeringsföreträdare märktes påtagligt att Danmark i flera avseenden är närmare den kontinentala debatten än vi i Sverige.
Oron är stor över att Danmarks inflytande kommer att minska ytterligare genom den allt tätare ekonomiska samordningen mellan euroländerna, som ställts på sin spets genom Angela Merkels och Nicolas Sarkozys ”konkurrenspakt”. Visst inbjuds utanför-länderna att delta i arbetet, men självfallet är det de sjutton som går i täten och i praktiken bestämmer reglerna; euron är ju deras gemensamma ansvar. Ett extra så kallat informellt toppmöte mellan euroländernas ledare äger rum den 11 mars, där fler åtgärder kommer att diskuteras.
Britterna verkar allmänt ointresserade och koncentrerar sig på att rädda sin egen ekonomi och London som finanscentrum, även om just möjligheterna att klara dessa båda mål är intimt förknippade med euroländernas ekonomiska styrka. Om den brittiska regeringen väljer att inte delta det utökade ekonomiska samarbetet i EU, vilket mycket tyder på (The Empty Chair), kommer också Danmark och Sverige att få svårare att tränga igenom södra Europas mer tvehågsna inställning till öppenhet och frihandel.
Därför står mycket på spel just nu! Danmark och dess statminister öppnar för en folkomröstning om de tre danska så kallade undantagen, innan Danmark tar över ordförandeskapet i EU nästa år.
Danmark har helt klart ambitionen att tillhöra EU:s kärna. Vad vill vi i Sverige?
I julas var det några av landets ledade företagsledare som gav uttryck för att euron och Sverige var närmast en icke-fråga. Häromveckan i DI var Rune Andersson, entreprenör och företagsledare, än tydligare i sitt avståndstagande gentemot euron.
Också regeringen verkar töva. Den svenska beröringsångesten inför euron är förlamande och enligt min mening farlig för en fortsatt god ekonomisk utveckling i vårt land. Efter att i veckan ha varit i Köpenhamn och träffat flera danska regeringsföreträdare märktes påtagligt att Danmark i flera avseenden är närmare den kontinentala debatten än vi i Sverige.
Oron är stor över att Danmarks inflytande kommer att minska ytterligare genom den allt tätare ekonomiska samordningen mellan euroländerna, som ställts på sin spets genom Angela Merkels och Nicolas Sarkozys ”konkurrenspakt”. Visst inbjuds utanför-länderna att delta i arbetet, men självfallet är det de sjutton som går i täten och i praktiken bestämmer reglerna; euron är ju deras gemensamma ansvar. Ett extra så kallat informellt toppmöte mellan euroländernas ledare äger rum den 11 mars, där fler åtgärder kommer att diskuteras.
Britterna verkar allmänt ointresserade och koncentrerar sig på att rädda sin egen ekonomi och London som finanscentrum, även om just möjligheterna att klara dessa båda mål är intimt förknippade med euroländernas ekonomiska styrka. Om den brittiska regeringen väljer att inte delta det utökade ekonomiska samarbetet i EU, vilket mycket tyder på (The Empty Chair), kommer också Danmark och Sverige att få svårare att tränga igenom södra Europas mer tvehågsna inställning till öppenhet och frihandel.
Därför står mycket på spel just nu! Danmark och dess statminister öppnar för en folkomröstning om de tre danska så kallade undantagen, innan Danmark tar över ordförandeskapet i EU nästa år.
Danmark har helt klart ambitionen att tillhöra EU:s kärna. Vad vill vi i Sverige?
torsdag 3 mars 2011
EU-seminarium i Göteborg lördag 19 mars - välkomna!
Folkpartiets Europaparlamentariker: Marit Paulsen, Cecilia Wikström och jag själv, anordnar i samarbete med den liberala gruppen ALDE ett seminarium om framtidens EU - Europa 2020. Ta chansen att höra om och diskutera det allra senaste kring vårt arbete i Europaparlamentet.
Till exempel: frågor om Europas ekonomi och euron, den gemensamma asylpolitiken eller framtidens jordbrukspolitik. Anders Jonsson, mångårig politisk reporter och kommentator, är moderator.
Seminariet hålls på Svenska mässan, Göteborg, kl 9:30-11:00 lördagen den 19 mars. Det är gratis och öppet för alla, ingen anmälan behövs.
Mer information om EU-seminariet finns på Folkpartiets hemsida.
Till exempel: frågor om Europas ekonomi och euron, den gemensamma asylpolitiken eller framtidens jordbrukspolitik. Anders Jonsson, mångårig politisk reporter och kommentator, är moderator.
Seminariet hålls på Svenska mässan, Göteborg, kl 9:30-11:00 lördagen den 19 mars. Det är gratis och öppet för alla, ingen anmälan behövs.
Mer information om EU-seminariet finns på Folkpartiets hemsida.
tisdag 1 mars 2011
MP borde lära av sina kollegor i Europaparlamentet om euron
Mikaela Valtersson och Fredrik Fernqvist, båda MP, skrev i Sydsvenskan att den pågående skuldkrisen i flera europeiska länder – av media döpt till ”eurokrisen” – beror på att Europa inte varit redo för valutasamarbetet. Detta är fel.
Hade Europa inte haft gemensam valuta under krisen hade vi till den finansiella, ekonomiska och sociala krisen behövt lägga valutakriser i en mängd EU-länder med olika valutor. Jag minns den enorma oredan på Europas penningmarknader under 90-talet. Hade vi inte haft euron under krisen hade vi måst uppfinna den.
Vissa länder har fört en ansvarslös ekonomisk politik och levt över sina tillgångar. Vissa politiker har till och med fuskat med siffrorna. Men euron i sig är inte orsaken till krisen.
Eurosamarbetet är istället en del av lösningen på skuldkrisen. Ekonomin är idag global. Då är vårt bästa skydd mot framtida kriser att samarbeta. Med gemensamma, tydliga regler försvåras framtida oansvarigt handlande. Dessutom är det både vår plikt och i vårt intresse att visa genuin solidaritet med våra grannländer.
Eurosamarbetet är inte perfekt, det har funnits problem. Medlemsstaterna kunde till exempel komma undan med att fuska och inte leva upp till de regler de åtagit sig att följa. Men många av de fel som fanns i eurosamarbetet innan krisen åtgärdas nu. Att se denna utveckling gör att jag stärks i min tro på euron.
Jag är inte ensam om att tro på euron! De medlemsstater som har euron idag har ingen tanke på att lämna samarbetet och euron har stort stöd bland EU-medborgarna. Flera av våra grannländer vill bli medlemmar av eurogemenskapen, Estland gick med så sent som den första januari i år. Och den gröna gruppen i Europaparlamentet är bland de främsta förespråkarna för ett utökat EU-samarbete där euron är en självklar del. Miljöpartiet i Sverige har mycket att lära av sina europeiska vänner och kolleger.
Valutasamarbetet är långt ifrån att haverera – tvärtom.
Läs mer om detta replikskifte i Sydsvenskan.
Hade Europa inte haft gemensam valuta under krisen hade vi till den finansiella, ekonomiska och sociala krisen behövt lägga valutakriser i en mängd EU-länder med olika valutor. Jag minns den enorma oredan på Europas penningmarknader under 90-talet. Hade vi inte haft euron under krisen hade vi måst uppfinna den.
Vissa länder har fört en ansvarslös ekonomisk politik och levt över sina tillgångar. Vissa politiker har till och med fuskat med siffrorna. Men euron i sig är inte orsaken till krisen.
Eurosamarbetet är istället en del av lösningen på skuldkrisen. Ekonomin är idag global. Då är vårt bästa skydd mot framtida kriser att samarbeta. Med gemensamma, tydliga regler försvåras framtida oansvarigt handlande. Dessutom är det både vår plikt och i vårt intresse att visa genuin solidaritet med våra grannländer.
Eurosamarbetet är inte perfekt, det har funnits problem. Medlemsstaterna kunde till exempel komma undan med att fuska och inte leva upp till de regler de åtagit sig att följa. Men många av de fel som fanns i eurosamarbetet innan krisen åtgärdas nu. Att se denna utveckling gör att jag stärks i min tro på euron.
Jag är inte ensam om att tro på euron! De medlemsstater som har euron idag har ingen tanke på att lämna samarbetet och euron har stort stöd bland EU-medborgarna. Flera av våra grannländer vill bli medlemmar av eurogemenskapen, Estland gick med så sent som den första januari i år. Och den gröna gruppen i Europaparlamentet är bland de främsta förespråkarna för ett utökat EU-samarbete där euron är en självklar del. Miljöpartiet i Sverige har mycket att lära av sina europeiska vänner och kolleger.
Valutasamarbetet är långt ifrån att haverera – tvärtom.
Läs mer om detta replikskifte i Sydsvenskan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)