Socialdemokraterna och moderaterna och röstade emot transparens om provisioner

I går röstade Europaparlamentet om ett reviderat försäkringsförmedlardirektiv, IMD2. Idag kan vi se hur de olika partigrupperna röstade. Noterbart är att det var ett jämt resultat i omröstningen om att införa ett provisionsförbud för försäkringsförmedlare. 316 ledamöter röstade för ett förbud, däribland socialdemokraterna och miljöpartiet. Emot röstade 322 ledamöter, samtliga borgerliga partier var emot. 9 ledamöter avstod i omröstningen.

Europaparlamentet röstade för att införa transparens kring avgifter, kostnader och provisioner rörande sparförsäkringar. Moderaterna och socialdemokraterna röstade emot utskottets förslag kring skarpare krav om öppenhet kring avgifter och provisioner för sparförsäkringar, vilket Olle Schmidt drivit igenom i utskottet.

Det är märkligt att socialdemokraterna, men tyvärr också moderaterna, röstade emot utskottets skarpare krav på  transparensen och öppenheten kring sparprodukter. Ett av de stora problemen har ju varit att investeringsprodukter sålts utan att konsumenten haft tillräcklig information om avgifter och provisioner. Här försökte jag forma en bred majoritet som vi brukar göra i Sverige där vi värdesätter öppenhet och transparens. Särskilt lätt var det att komma överens med miljöpartiet.

 Parlamentets text om omröstningen finner du här.

MP borde lära av sina kollegor i Europaparlamentet om euron

Mikaela Valtersson och Fredrik Fernqvist, båda MP, skrev i Sydsvenskan att den pågående skuldkrisen i flera europeiska länder – av media döpt till ”eurokrisen” – beror på att Europa inte varit redo för valutasamarbetet. Detta är fel.

Hade Europa inte haft gemensam valuta under krisen hade vi till den finansiella, ekonomiska och sociala krisen behövt lägga valutakriser i en mängd EU-länder med olika valutor. Jag minns den enorma oredan på Europas penningmarknader under 90-talet. Hade vi inte haft euron under krisen hade vi måst uppfinna den.

Vissa länder har fört en ansvarslös ekonomisk politik och levt över sina tillgångar. Vissa politiker har till och med fuskat med siffrorna. Men euron i sig är inte orsaken till krisen.

Eurosamarbetet är istället en del av lösningen på skuldkrisen. Ekonomin är idag global. Då är vårt bästa skydd mot framtida kriser att samarbeta. Med gemensamma, tydliga regler försvåras framtida oansvarigt handlande. Dessutom är det både vår plikt och i vårt intresse att visa genuin solidaritet med våra grannländer.

Eurosamarbetet är inte perfekt, det har funnits problem. Medlemsstaterna kunde till exempel komma undan med att fuska och inte leva upp till de regler de åtagit sig att följa. Men många av de fel som fanns i eurosamarbetet innan krisen åtgärdas nu. Att se denna utveckling gör att jag stärks i min tro på euron.

Jag är inte ensam om att tro på euron! De medlemsstater som har euron idag har ingen tanke på att lämna samarbetet och euron har stort stöd bland EU-medborgarna. Flera av våra grannländer vill bli medlemmar av eurogemenskapen, Estland gick med så sent som den första januari i år. Och den gröna gruppen i Europaparlamentet är bland de främsta förespråkarna för ett utökat EU-samarbete där euron är en självklar del. Miljöpartiet i Sverige har mycket att lära av sina europeiska vänner och kolleger.

Valutasamarbetet är långt ifrån att haverera – tvärtom.

Läs mer om detta replikskifte i Sydsvenskan.

Gott Nytt År ------ Grattis till Estland!

Ett Gott Nytt år tillönskas er alla!
Efter tio år med Öresundsbron börjar vi nu på allvar att vänja oss vid att Köpenhamn faktiskt ligger nästgårds. Nyårsafton kunde därför firas både i Köpenhamn och i Malmö. Vi började med en sprakande Nyårskonsert på Det Kongelige Teater, den danska nationalscenen, och slutade med att inför Tolvslaget lyssna på Fångarnas Kör och Lars Humble utanför Malmö Opera och Musikteater, i folkmun fortfarande bara Stadsteatern.

Grattis Estland
Idag har Estland som det 17:e landet infört euron. Man kan undra vad Estland vet som inte vi vet. Eller Finland för den delen.

Varför sådan passivitet från svenskt näringsliv?
I veckan har företrädare för svenskt näringsliv tyckt till om euron. Även om de större företagen oftast kan klara sina valutatransaktioner utan större problem, är jag förvånad över den så påtagligt passiva hållningen.

Oftast när jag träffar representanter från näringslivet, också det svenska, lyfts vikten av EU:s inre marknad fram och möjligheten att kunna bedriva handel utan barriärer och hinder av skilda slag. Och här spelar givetvis den gemensamma valutan en central roll.

Ett sönderfallande eurosamarbete kommer självfallet att skada alla ansträngningar att stärka den gemensamma marknaden i Europa. Ett ekonomiskt bakslag av oanade mått, riskerar EU.

Här kan Sverige som ett land med god ordning på ekonomin tjäna som ett föredöme för andra skakiga EU-länder. Ett tydligt svenskt stöd för euron och förslagen för att stärka valutasamarbetet är därför givetvis betydelsefullt för hur övriga ser på Sverige och vårt EU-engagemang. Och då inte endast från regeringens sida utan också från viktiga opinionsbildare inom det så exportberoende näringslivet.

En företagare i Finland blir säkert både förvånad och irriterad och kanske undrar om detta är ytterligare ett tecken på den svenska viljan att vara fripassagerare?

Miljöpartiet borde lyssna på sina tyska vänner
I veckan debatterade EU-minister Birgitta Ohlsson euron med miljöpartiets språkrör in spe, Mikaela Valtersson. Birgitta klarade sig som vanligt bra, tydlig och ideologiskt kraftfull. När jag lyssnade på Mikaela Valtersson tänkte jag att hon borde höra den debatt vi har i det ekonomiska utskottet i EU-parlamentet, i synnerhet lyssna på de tre kompetenta representanterna för De Gröna. Jag har nära och gott samarbete med dem alla tre. Visst, de vill reglera för mycket och är möjligen väl federalistiska också i min smak. Men deras helhjärtade engagemang för Europa är härligt att höra! Tänk om miljöpartiet kunde få en del av detta? Sven Giegold, som både är en intressant och kunnig grön från Tyskland, tänker jag rekommendera att knyta närmare kontakt med sina svenska partivänner. Sven var en av grundarna av Attac, Tyskland, så hans djupa engagemang för euron och Europa är inte sprunget från samma källa som min.