Lissabonfördraget
Äntligen verkar det som om den envise mannen i Pragborgen kan tänka sig att sätta sitt namn under Lissabonfördraget. Det hela avgörs nästa vecka dels i Prag, dels på toppmötet i Bryssel.
Därefter kan processen med att få en ny Kommission på plats starta. Från EP:s sida vet vi att utfrågningarna med beslut tar ungefär fem veckor totalt. Aldegruppen har begärt en debatt om Kommissionen sammansättning, inte namn men däremot struktur och ansvarsuppdelning.
När det gäller vilka som skall besätta posterna är ju det i första hand de 27 medlemsländernas ansvar tillsammans med Kommissionsordföranden Barroso. Men vi parlamentet skall godkänna Kommissionen i sin helhet, vilket betyder att någon kandidat kan få rött kort om han/hon inte klarar utfrågningen. Så skedde som bekant 2004.
Mest intresse tilldrar sig just nu vilka som skall besätta de två viktigaste posterna; ordförande i Rådet och den höge representanten, som är ansvarig för utrikesfrågor.
Tony Blairs namn nämns allt oftare, också Mary Robinsons, som dock offentligt har avböjt. Blair utsätts för kraftig kritik i sitt eget hemland. De konservativa varnar för att utse Blair, något som skulle uppfattas som en ovänlig handling mot dem (kanske den nya regeringen i London) och skulle ytterligare försvåra samarbetet över Kanalen.
Det finns andra namn i svang som Juncker i Luxembourg, Gonzales i Spanien och Balkenende i Holland.
Själv föredrar jag som jag tidigare skrivit Angela Merkel, utmärkt kvinna från det forna DDR.
För den andra posten finns Carl Bildts namn med, men också nuvarande utvidgningskommissionären, finländaren Olli Rehns, som ju tillhör den liberala familjen samt Ursula Plassnik från Österrike.
Vi i Aldegruppen anser att en av de fyra tunga posterna, talman i EP (redan klar), ordförande i Kommissionen(redan klar) plus dessa två, skall komma från vår politiska krets.
Sacharovpriset
Dawit Isaak fick inte Sacharovpriset. Det gick till den ryska människorättsorganisationen Memorial, som förvisso förtjänar både utmärkelsen som sådan och all uppskattning för ett enastående arbete för rättfärdighet och yttrandefrihet.
Men jag tror ändå att uppmärksamheten kring utnämningen har varit bra för Dawit Isaak. I samband med beslutet om priset fattade EP:s ledning på initiativ av Aldegruppens ledare - Guy Verhofstadt - beslut om att snarast finna åtgärder där EU och EP kan agera för att få Dawit fri. Jag är glad att denna stora samsyn har kunnat uppnås.
Den 9 december ordnar vi i EP ett seminarium om Dawit Isaak med bland annat medverkan av hans bror, Essayas.
Utan euron - en black om foten
Efter att jag tidigare har förhindrats att bli koordinator i det ekonomiska utskottet beroende på att jag inte kommer från ett euroland, fick jag höra samma argumentation när jag önskade få ansvaret för rapporten som behandlar den nya finansiella riskmyndigheten inom EU och ECB, European Systemic Risk Board.
Dock klarade jag att få bli den ansvarige i Aldegruppen i det nya Krisutskottet, som börjar med hearing om orsakerna till krisen. Före jul kommer också ett besök i Stockholm att göras för att lära mer hur vi i Sverige hanterade 90-tals krisen inom vårt bankväsende.
Liberala Internationalen i Kairo
En relativt stor svensk delegation reser i dagarna till Kairo för att delta i den liberala Internationalens årliga kongress. Värdpartiet i Egypten, DFP (Democratic Front Party) har bland i Sverige varit föremål för viss diskussion. En av dess ledande företrädare har beskyllts för att ha uttryckt anti-semitiska synpunkter.
FP:s internationella sekreterare, Fredrik Svensson, har på ett utmärkt sätt granskat detta och försökt få klarlägganden av DFP, som också söker medlemskap i LI.
På det styrelsemöte som föregår kongressen kommer Birgitta Olsson och jag att begära ytterligare klarlägganden, innan vi från fp:s sida kan acceptera ett medlemskap från DFP.
Berlusconi vann
Denna vecka har vi röstat om nästa års budget med pengar till mjölken. Störst uppmärksamhet drog dock nog omröstningen om mediesituationen i Italien.
Spänningen inför omröstningen har varit stor och närvaron hög. I slutändan föll resolutionen i sin helhet med några få röster, delvis beroende på att Aldegruppens tre irländare från Finna Fail lade ner sina röster.
Glädjen var stor bland kristdemokraterna, i synnerhet bland italienarna, besvikelsen lika stor på den andra kanten. Gruppmötet om aftonen efter debaclet var inte munter. Från att ha varit förra veckans hjältar - våra irländare - så fick de denna vecka en skur av kritik.
Jag delar kritiken, även om jag fann en hel del överord i debatten. Ett stort problem var, som jag ser det, att de tre kollegerna inte i förväg annonserat att de inte delade gruppens linje. Vi vet alla hur känsligt ämnet är, och att Berlusconi slåss för sitt politiska liv, hedern är väl redan förlorad.
EP:s kattrackande kan nu ses som en seger för Berlusconis famösa mediainflytande.
Man kan ha synpunkter på om EU-parlamentet skall syssla med denna typ av frågor, som av många uppfattas som nationellt ansvarsområde.
Men när vi i parlamentet väl satt igång denna process, skulle vi ha gått segrande ur striden.
Nu blev det ett dubbelt nederlag. Berlusconi klarade sig och vårt parlament som i så hög grad bygger på consensus, är djup splittrat. Detta beklagar jag.
lördag 24 oktober 2009
lördag 17 oktober 2009
Liberaler i blickfånget i Berlin
En ny ton i tysk politik
Varje mandatperiod brukar börja med några dagar med gruppen utanför Bryssel för att förbereda oss inför kommande Strasbourg-vecka och ge oss möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Alde-gruppen har många nya ledamöter.
Att Alde-gruppen valt Berlin denna höst var givetvis väl valt efter det liberala FDP:s bästa val någonsin.
Just nu pågår intensiva förhandlingar mellan CDU/CSU och FDP inför regeringsbildandet. Den 27 oktober möts den nyvalda Riksdagen i det nymoderna Riksdagshuset, en byggnad som bär så mycket tragisk europeisk historia inom sig.
Mötet med FDP-ledaren och den tilltänkte nye utrikesministern - Guido Westerwelle - ingav hopp om ett Tyskland berett till förändring.
En av mina tyska vänner - mångårig ledamot i Budestag - tillstod dock att förhandlingarna med Angela Merkel inte gick helt smärtfritt och han undslapp sig: "Merkel har blivit socialdemokrat under de senaste fyra åren".
Frågorna känns igen skatter och sjukvård.
20 år sedan Muren föll
Den 9 november är det tjugo år sedan medlemmen i DDR:s Politbyrå, Günter Schabowski, meddelade att det införts fri övergång för DDR-medborgare till Västberlin. På några dagar ändrades allt i Europa.
Sedan gick det fort, det som hade startat med Solidaritet i Polen.
För att minnas vilket monster till stat som efterkrigstiden skapade med en kombination av preusseri och kommunism besökte gruppen Stasis högkvarter (DDR:s fruktade säkerhetspolis).
Egentligen borde allt jämnas med marken, tänker jag först, när jag lyssnar på den kunniga ciceronen i detta skräckens arkiv.
Men självklart måste vi kunna visa upp detta för kommande generationer, så det inte händer igen.
Vi får se en specialbyggd "brevöppningsmaskin". Varje dag öppnades 90 000 brev här.
Miljontals personakter ligger staplade på varandra och avger den där karaktäristiska unkna doften av gammalt papper.
Fortfarande försöker man med modern teknik återställa det material som DDR-regimen försökte förstöra.
Alla spionerade på alla. Vilket samhälle!
Tillsammans med min pappa besökte jag Berlin första gången 1964. Det Berlin finns inte längre. Idag finns ett enat Europa, där en svag markering i gatan markerar var det kalla kriget var som kallast.
Aldrig trodde jag då 1964 att jag under min livstid skulle få uppleva ett öppet, demokratiskt Östtyskland!
Jag minns min pappas ord om att ett enat Tyskland alltid kommer att vara ett hot mot freden i Europa.
Så är det inte idag. Tyvärr hann han avlida långt innan vi kunde se teknen i skyn!
Krisutskottet blev Klinzutskottet
Första mötet i det sk krisutskottet har ägt rum. Vi fick genast en diskussion om vilka som bär ansvaret för den finansiella krisen och vad som behövs framgent. Vi är tre svenskar i utskottet; Gunnar Hökmark, Marita Ulvskog och jag. Också inom denna trånga krets finns nog utrymme för olika tolkningar och förslag inför framtiden.
Själv fick jag av kollegerna i Alde förtroendet att leda den liberala gruppen, bli sk koordinator, vilket känns stimulerande.
Jag väljer att kalla utskottet "Klinzutskottet" efter vår liberale ordförande Wolf Klinz, en ytterst kompetent tysk kollega med bred erfarenhet utanför politiken.
Och så denne Klaus igen!
Vad som nu händer efter Irlands folkomröstning och Polens godkännande av Lissabonfördraget är fortfarande oklart. Vaclav Klaus är ytterst oberäknelig. Han tycks ständigt hitta nya hinder för att skriva under, och frågorna är många. Hur hantera den kommande processen. En kommission är på utgående. Men vilken är på ingående? Och när?
Detta är frågor som Cecilia Malmström kommer att ställas inför i Stasbourg den kommande veckan.
Tony Blair - comeback kid? Eller Andela Merkel!
Trots osäkerheten om fördraget är spekulationerna om vem som skall besitta de tyngsta positionerna inom EU i full svang.
Har Tony Blair en chans att bli det nya EU:s förste valde ordförande för Europeiska Rådet?
Hans möjligheter har bedömts som riktigt hyggliga, men nu verkar president Sarkozy tveka. Den springande frågan är om stats- och regeringscheferna vill ha en profilerad och stark ordförande eller mer av klubbförare på mötena? Själv hoppas jag på den mer profilerade varianten. Jag tror EU har behov att ett tydligare ledarskap, som invånarna kan känna igen.
Jag hoppas också att en kvinna kan komma in centrum av diskussionerna. Mary Robinson, tidigare president på Irland har nämnts.
Men vore det inte ett friskhetstecken att utse Europas kanske mest inflytelserika regeringschef, Angela Merkel, till EU:s viktigaste uppdrag.
En varm Europavän från det forna Östtyskland tjugo år efter Murens fall.
Det vore ett blad att vända i Europas Historia!
Lettland
Lettlands regering försöker nu leva upp till sina avtal. Må samtalstonen härefter bli varmare mellan EU/Sverige och vårt grannland!
Varje mandatperiod brukar börja med några dagar med gruppen utanför Bryssel för att förbereda oss inför kommande Strasbourg-vecka och ge oss möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Alde-gruppen har många nya ledamöter.
Att Alde-gruppen valt Berlin denna höst var givetvis väl valt efter det liberala FDP:s bästa val någonsin.
Just nu pågår intensiva förhandlingar mellan CDU/CSU och FDP inför regeringsbildandet. Den 27 oktober möts den nyvalda Riksdagen i det nymoderna Riksdagshuset, en byggnad som bär så mycket tragisk europeisk historia inom sig.
Mötet med FDP-ledaren och den tilltänkte nye utrikesministern - Guido Westerwelle - ingav hopp om ett Tyskland berett till förändring.
En av mina tyska vänner - mångårig ledamot i Budestag - tillstod dock att förhandlingarna med Angela Merkel inte gick helt smärtfritt och han undslapp sig: "Merkel har blivit socialdemokrat under de senaste fyra åren".
Frågorna känns igen skatter och sjukvård.
20 år sedan Muren föll
Den 9 november är det tjugo år sedan medlemmen i DDR:s Politbyrå, Günter Schabowski, meddelade att det införts fri övergång för DDR-medborgare till Västberlin. På några dagar ändrades allt i Europa.
Sedan gick det fort, det som hade startat med Solidaritet i Polen.
För att minnas vilket monster till stat som efterkrigstiden skapade med en kombination av preusseri och kommunism besökte gruppen Stasis högkvarter (DDR:s fruktade säkerhetspolis).
Egentligen borde allt jämnas med marken, tänker jag först, när jag lyssnar på den kunniga ciceronen i detta skräckens arkiv.
Men självklart måste vi kunna visa upp detta för kommande generationer, så det inte händer igen.
Vi får se en specialbyggd "brevöppningsmaskin". Varje dag öppnades 90 000 brev här.
Miljontals personakter ligger staplade på varandra och avger den där karaktäristiska unkna doften av gammalt papper.
Fortfarande försöker man med modern teknik återställa det material som DDR-regimen försökte förstöra.
Alla spionerade på alla. Vilket samhälle!
Tillsammans med min pappa besökte jag Berlin första gången 1964. Det Berlin finns inte längre. Idag finns ett enat Europa, där en svag markering i gatan markerar var det kalla kriget var som kallast.
Aldrig trodde jag då 1964 att jag under min livstid skulle få uppleva ett öppet, demokratiskt Östtyskland!
Jag minns min pappas ord om att ett enat Tyskland alltid kommer att vara ett hot mot freden i Europa.
Så är det inte idag. Tyvärr hann han avlida långt innan vi kunde se teknen i skyn!
Krisutskottet blev Klinzutskottet
Första mötet i det sk krisutskottet har ägt rum. Vi fick genast en diskussion om vilka som bär ansvaret för den finansiella krisen och vad som behövs framgent. Vi är tre svenskar i utskottet; Gunnar Hökmark, Marita Ulvskog och jag. Också inom denna trånga krets finns nog utrymme för olika tolkningar och förslag inför framtiden.
Själv fick jag av kollegerna i Alde förtroendet att leda den liberala gruppen, bli sk koordinator, vilket känns stimulerande.
Jag väljer att kalla utskottet "Klinzutskottet" efter vår liberale ordförande Wolf Klinz, en ytterst kompetent tysk kollega med bred erfarenhet utanför politiken.
Och så denne Klaus igen!
Vad som nu händer efter Irlands folkomröstning och Polens godkännande av Lissabonfördraget är fortfarande oklart. Vaclav Klaus är ytterst oberäknelig. Han tycks ständigt hitta nya hinder för att skriva under, och frågorna är många. Hur hantera den kommande processen. En kommission är på utgående. Men vilken är på ingående? Och när?
Detta är frågor som Cecilia Malmström kommer att ställas inför i Stasbourg den kommande veckan.
Tony Blair - comeback kid? Eller Andela Merkel!
Trots osäkerheten om fördraget är spekulationerna om vem som skall besitta de tyngsta positionerna inom EU i full svang.
Har Tony Blair en chans att bli det nya EU:s förste valde ordförande för Europeiska Rådet?
Hans möjligheter har bedömts som riktigt hyggliga, men nu verkar president Sarkozy tveka. Den springande frågan är om stats- och regeringscheferna vill ha en profilerad och stark ordförande eller mer av klubbförare på mötena? Själv hoppas jag på den mer profilerade varianten. Jag tror EU har behov att ett tydligare ledarskap, som invånarna kan känna igen.
Jag hoppas också att en kvinna kan komma in centrum av diskussionerna. Mary Robinson, tidigare president på Irland har nämnts.
Men vore det inte ett friskhetstecken att utse Europas kanske mest inflytelserika regeringschef, Angela Merkel, till EU:s viktigaste uppdrag.
En varm Europavän från det forna Östtyskland tjugo år efter Murens fall.
Det vore ett blad att vända i Europas Historia!
Lettland
Lettlands regering försöker nu leva upp till sina avtal. Må samtalstonen härefter bli varmare mellan EU/Sverige och vårt grannland!
söndag 11 oktober 2009
Intensiv vecka i EP
Dawit Isaak närmare Sacharov
Dawit Isaak är en av de tre kvarvarande nominerade till Sacharov-priset. Det är glädjande att vi lyckats att sätta extra fokus på det faktum att Dawit Isaak är den ende EU-medborgare som sitter fängslad för att han använt sig av den självklara rätten att fritt yttra sig.
Fredrik Reinfeldt i EP
Statsministern var i veckan i EP och kommenterade folkomröstningen på Irland. Han var försiktigt optimistisk.
I helgen har ju Polens president skrivit under, så nu återstår bara Vaclav Klaus i Prag.
Klaus verkar i väntan på Författningsdomstolens utsago hitta nya vägar att försena påskriften. Han har fört fram oro för att de tyskar och deras anhöriga som tvingades lämna Tjeckien efter andra världskriget skulle kunna begära ersättning för den egendom som de blev av med. Klaus har också sagt att Tjeckien borde undantas från stadgan för de medborgerliga rättigheterna i likhet med Storbritannien och Polen.
Dröjer påskriften alltför länge kan ytterligare trassel uppkomma.
Vi vet hur känslig frågan om Lissabonfördraget är Storbritannien. Blir det ett regeringsskifte i London nästa vår - vilket ju en del talar för - så riskerar EU ställas inför en ny duvning om fördragets godkännande.
Här hoppas jag att statsministern kan utnyttja sina goda kontakter med David Cameron för att undvika en ytterligare långbänk.
Denna uppmaning riktade jag till Fredrik Reinfeldt i onsdags. Tyvärr hann han avvika, innan jag fick ordet. Så jag fick hälsa via Cecilia Malmström, vilket kändes lite konstigt.
”Ett EU utan ett engagerat och aktivt politiskt ledarskap i London blir på många sätt ett svagare Europa.
Storbritannien behöver Europa. Och EU behöver Storbritannien.”, avslutade jag i kamp med en ilsken talman som inte ville ge mig fem extra sekunders talartid.
Krisutskottet
Vadan och Varthän?
I tuff konkurrens lyckades jag få en ordinarie plats i det tillfälliga ”krisutskottet”, det vill säga det utskott som under ett års tid på ett övergripande plan skall analysera och hantera den finansiella - och ekonomiska krisen.
Vadan och Varthän? kan vårt uppdrag i rydbergsk anda sammanfattas.
Lettland
Ordkriget mellan EU (Anders Borg) och Lettland har i veckan trappats upp.
EU, IMF och Sverige menar att regeringen i Riga inte gör vad man lovat för att få ordning på ekonomin.
Nog förstår jag till fullo att Lettland för att få sina lån måste uppfylla överenskomna villkor, men jag har svårt att förstå sättet att framföra kritiken och det höga tonläget.
Både Lettland och EU är ju med i samma klubb, och grannar är vi därtill.
Jag får erkänna att Lettlands tragiska historia gör att jag tycker att det är särskilt dystert att Lettlands premiärminister ser det svenska agerandet som aggressivt.
Må vi få snabbt slut på ordväxlingen, och att Lettlands regering och parlament gör vad som krävs för att få styr på ekonomin.
Dawit Isaak är en av de tre kvarvarande nominerade till Sacharov-priset. Det är glädjande att vi lyckats att sätta extra fokus på det faktum att Dawit Isaak är den ende EU-medborgare som sitter fängslad för att han använt sig av den självklara rätten att fritt yttra sig.
Fredrik Reinfeldt i EP
Statsministern var i veckan i EP och kommenterade folkomröstningen på Irland. Han var försiktigt optimistisk.
I helgen har ju Polens president skrivit under, så nu återstår bara Vaclav Klaus i Prag.
Klaus verkar i väntan på Författningsdomstolens utsago hitta nya vägar att försena påskriften. Han har fört fram oro för att de tyskar och deras anhöriga som tvingades lämna Tjeckien efter andra världskriget skulle kunna begära ersättning för den egendom som de blev av med. Klaus har också sagt att Tjeckien borde undantas från stadgan för de medborgerliga rättigheterna i likhet med Storbritannien och Polen.
Dröjer påskriften alltför länge kan ytterligare trassel uppkomma.
Vi vet hur känslig frågan om Lissabonfördraget är Storbritannien. Blir det ett regeringsskifte i London nästa vår - vilket ju en del talar för - så riskerar EU ställas inför en ny duvning om fördragets godkännande.
Här hoppas jag att statsministern kan utnyttja sina goda kontakter med David Cameron för att undvika en ytterligare långbänk.
Denna uppmaning riktade jag till Fredrik Reinfeldt i onsdags. Tyvärr hann han avvika, innan jag fick ordet. Så jag fick hälsa via Cecilia Malmström, vilket kändes lite konstigt.
”Ett EU utan ett engagerat och aktivt politiskt ledarskap i London blir på många sätt ett svagare Europa.
Storbritannien behöver Europa. Och EU behöver Storbritannien.”, avslutade jag i kamp med en ilsken talman som inte ville ge mig fem extra sekunders talartid.
Krisutskottet
Vadan och Varthän?
I tuff konkurrens lyckades jag få en ordinarie plats i det tillfälliga ”krisutskottet”, det vill säga det utskott som under ett års tid på ett övergripande plan skall analysera och hantera den finansiella - och ekonomiska krisen.
Vadan och Varthän? kan vårt uppdrag i rydbergsk anda sammanfattas.
Lettland
Ordkriget mellan EU (Anders Borg) och Lettland har i veckan trappats upp.
EU, IMF och Sverige menar att regeringen i Riga inte gör vad man lovat för att få ordning på ekonomin.
Nog förstår jag till fullo att Lettland för att få sina lån måste uppfylla överenskomna villkor, men jag har svårt att förstå sättet att framföra kritiken och det höga tonläget.
Både Lettland och EU är ju med i samma klubb, och grannar är vi därtill.
Jag får erkänna att Lettlands tragiska historia gör att jag tycker att det är särskilt dystert att Lettlands premiärminister ser det svenska agerandet som aggressivt.
Må vi få snabbt slut på ordväxlingen, och att Lettlands regering och parlament gör vad som krävs för att få styr på ekonomin.
lördag 3 oktober 2009
Irland förstod allvaret
Glädjens dag
Idag är en glädjens dag för Europa. Med ett kraftfullt ja har irländarna äntligen tagit (förhoppningvis) EU ut ur en konstitutionell kris.
Vi får nu ett mer demokratiskt och öppet EU genom det nya fördraget.
Jag tror det var flera skäl som denna gång talade till EU:s fördel.
- Krisen gjorde irländarna medvetna om nyttan av Europa. Ensam är inte stark, när det blåser stormar i världen.
- Tveksamheterna kring fördraget hade undanröjts, som neutraliteten, abortlagstiftningen, skattepolitiken och Irlands rätt att fortsatt ha en kommissionär.
- Av diskussionen i gruppen och efter att ha lyssnat på de irländska kollegerna fanns faktiskt också ett gammalt historiskt argument med i bilden. Irland vill inte förknippas med den brittiska EU-kritiken. Dublin är verkligen inte London!
Irland inte England
Jag minns när jag som riksdagsman besökte Dublin sommaren 1994 och fick möjligheten att träffa en Irlands mest välkända politiker, tidigare premiärminister, utrikesminister mm, Garret FitzGerald.
Under en timme i sitt hem hade han vänligheten att berätta det moderna Irlands historia för den unge svenske riksdagsledamoten.
Särskilt minns jag att Garret FitzGerald framhöll att hans lyckligaste politiska minne var när han fick ta planet från Dublin och flyga direkt till Bryssel - utan att behöva mellanlanda i London.
En lång och tragisk historia för Irland var då defintivt över, sade denne irländske politiske nestor.
Skall Klaus krångla?
Nu står Polen och Tjeckien på tur med att godkänna Lissabon-fördraget.
Polen är nog inte ett problem. Värre blir det med Klaus i Prag. Han vill säkert försöka invänta det brittiska valet för att skapa ytterligare osäkerhet.
Men denna gång tror jag att det politiska trycket blir för stort- också för den envise mannen i Pragborgen.
Idag är en glädjens dag för Europa. Med ett kraftfullt ja har irländarna äntligen tagit (förhoppningvis) EU ut ur en konstitutionell kris.
Vi får nu ett mer demokratiskt och öppet EU genom det nya fördraget.
Jag tror det var flera skäl som denna gång talade till EU:s fördel.
- Krisen gjorde irländarna medvetna om nyttan av Europa. Ensam är inte stark, när det blåser stormar i världen.
- Tveksamheterna kring fördraget hade undanröjts, som neutraliteten, abortlagstiftningen, skattepolitiken och Irlands rätt att fortsatt ha en kommissionär.
- Av diskussionen i gruppen och efter att ha lyssnat på de irländska kollegerna fanns faktiskt också ett gammalt historiskt argument med i bilden. Irland vill inte förknippas med den brittiska EU-kritiken. Dublin är verkligen inte London!
Irland inte England
Jag minns när jag som riksdagsman besökte Dublin sommaren 1994 och fick möjligheten att träffa en Irlands mest välkända politiker, tidigare premiärminister, utrikesminister mm, Garret FitzGerald.
Under en timme i sitt hem hade han vänligheten att berätta det moderna Irlands historia för den unge svenske riksdagsledamoten.
Särskilt minns jag att Garret FitzGerald framhöll att hans lyckligaste politiska minne var när han fick ta planet från Dublin och flyga direkt till Bryssel - utan att behöva mellanlanda i London.
En lång och tragisk historia för Irland var då defintivt över, sade denne irländske politiske nestor.
Skall Klaus krångla?
Nu står Polen och Tjeckien på tur med att godkänna Lissabon-fördraget.
Polen är nog inte ett problem. Värre blir det med Klaus i Prag. Han vill säkert försöka invänta det brittiska valet för att skapa ytterligare osäkerhet.
Men denna gång tror jag att det politiska trycket blir för stort- också för den envise mannen i Pragborgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)