Stort tack och piraterna dyker upp överallt

Många var gratulanterna när jag fyllde år i veckan. Mitt varmaste tack till alla er som kom i håg mig.
Dagen firades i Köpenhamn tillsammans med familjen. En god middag på en resaturang på Tivoli och sedan en vandring i den vackra parken funderande över livets skilda sidor.
Det sista vi gjorde var att spela på ett "Choklad-hjul".
Tror ni inte vi vann en mjukisfigur föreställande en pirat.

Ständigt dessa PIRATER.


Nu stundar några veckors semester. Skall bli skönt.

Återkommer i slutet av augusti.

Turer i Strasbourg

Talmansvalet
Hemma i ett regnigt Skepparkroken, som krävde akut rensing av stuprören. Efter att ha gått igenom tidningarnas rapportering från Strasbourg har jag några reflexioner.
Jag kan hålla med om att valet av talman i det stora hela blev en trist tillställning, eftersom i botten låg en uppgörelse mellan de två stora partigrupperna, EPP och PSD, kristdemokrater och socialister.
Vår egen liberala kandidat och tidigare gruppledare för Alde, Graham Watson, tvingades att dra sig tillbaka för att vi skulle kunna få del av en större uppgörelse och säkra ett ökat inflytande. Jag förstår de som är kritiska och att det hela mest framstår som ett spel. Graham har varit en bra gruppledare och skulle ha blivit en bra talman. Men så blev det tyvärr inte!
Att Eva-Britt Svensson ställde upp var ju på sitt sätt därför bra, även om det också var ett spel för gallerierna. Nu blev det ändå två kandidater.

Mitt val var dock enkelt; Jerzy Busek må vara konservativ.
Men han är en kompetent kollega och han var en av dem som banade väg för Murens fall genom sitt modiga motstånd mot kommunismen i Polen. Buzek var också en premiärminister som underlättade Polens EU-inträde.

Eva-Britt Svensson är förvisso en trevlig och vänlig person. Vi har ett bra samarbete om Dawit isaak och möjligheterna att få honom frigiven.
Men politiskt har inte Eva-Britt och jag mycket gemensamt. Därför var det förvånande att höra att Christian Engström, piratpartiet, valt att stödja denna uttalade EU-kritiker, som vill ta Sverige ut ur EU.
Var det verkligen det mandatet som PP:s väljare gav sin EP-ledamot? Jag undrar det?

Statsministern i EP
Vid sidan av de många valen var presentationen av det svenska ordförandeskapet veckans höjdpunkt.
Statsministern gjorde bra ifrån sig, ett ambitiöst program och en lyssnande statsminister.
Vi var nog ändå en del som förväntat oss något mer. Förväntningran var högt ställda. Talet var lite ofokuserat och något långt. Dessutom svarade han inte på några frågor frånsett gruppledarnas.
Nu skall inte statsministern inte helt själv lastas för detta, eftersom tidsprogrammet som vanligt inte höll.
Möjligen något för hans medarbetare att tänka på inför kommande framträdanden.

Men i EP minns vi med stolthet när Sarkozy kom direkt till Strasbourg från G8-mötet i Japan förra hösten; höll ett brinnande inlägg och svarade på alla frågor, dessutom nämnande ledamöterna vid namn. Politiker är ju lätt fåfänga, så att bara höra sitt namn nämnas av Republikens President gjorde att en del kände sig extra tillfreds med Sarkozys framträdande.

Cecilia Malmström nummer två i EU?
För mig - och Marit och Cecilia W - var ändå det något alldeles särskilt att se vår EU-minister sitta där vid sidan av Rådsordföranden och representera hela EU.
Inte lite stolt var jag över vår enastående Cecilia!
Tänk att Marit, Cecilia och jag tio år efter vårt gemensamma inträde i EP nu kunde se vår trio återsamlad igen i den pampiga plenisalen i Strasbourg igen.
Marit och jag som ledamöter - Cecilia i Rådsbänken.
Vem kunde ha trott det?

Liberaler får makt om ekonomin
Efter en del kattrakande blev utskottsplaceringarna och presidieplatserna klara i torsdags. Det blev enligt ritningarna för oss folkpartister, som jag tidigare meddelat. Ersättarplatser får vi i miljö och folkhälsa (Marit), utskottet för medborgerliga rättigheter (Cecilia) och själv får jag ha kvar min plats i inre marknadsutskottet.
Hur det blir med landsdelegationerna får vi se i september. Jag hoppas att få behålla min plats i ACP-församlingen, där f ö den forne kommissionären, Louis Michel, verkar bli EU:s ordförande. Förhoppningvis kan det öka förutsättningarna att få ytterligare ljus på Dawit Isaak.

En "snackis"
Veckans "snackis" var annars att den brittiska liberalen Sharon Bowles skulle få ta över det viktiga ECON-utskottet efter den franska socialisten Beres.
Detta hade såväl franska konservativa kolleger som socialister synpunkter på. Inte kan EP ha en brittisk liberal, som har nära kontakter med finanskretsarna på London City, som ordförande? mumlades det i kortidorerna.
Och dessuton från UK, detta EU-kritiska land utanför euron-samarbetet.
Mycket myglades det den sista kvällen, det förspordes att till och med Sarkozy med stöd av den tyska regeringen hade visat intresse av vilka poster EU-parlamnetet tillsätter. Jag vet inte om allt detta är sant, men inte skulle jag bli särskilt förvånad om så vore fallet.
Stormaktsstriderna om den ekonomiska politiken tar sig understundom en del underliga uttryck. Nu gick det vägen ändå.
Sharon - en utmärkt begåvad och sympatisk liberal vän - gjorde före valet ett uttalande där hon framhöll sitt varma stöd för EU och euron och att hon lovade att vara en opartisk ordförande, vilket vi alla redan visste.
Alla var nöjda och glada och hon valdes med acklamation.
Det är bra att EP får en sansad liberal på denna stol.

Därtill bildas ett temporärt utskott som skall syssla med övergripande åtgärder för att lösa finanskrisen samt analysera vad som varit och vad som komma skall.
Här får vi liberaler också en tung roll genom att den mycket duglige tyske liberalen, Wolf Klintz, får ordförandeposten.
Förvisso ett starkt liberalt dubbelkommando.
Man kan undra varför inte EPP eller PSD lade beslag på någon av dessa poster. Renons på förslag, månne?
Själv blev jag också indragen i det lilla i det franska maktspelet. Jag hade goda chanser att bli koordinator för Alde i ECON, eftersom jag börjar min tredje mandatperiod i samma utskott. Men också jag fick veta att jag tillhör ett land utanför euron och att Frankrikes inflytande inte får förringas.
Jag förstod argumentationen och insåg att jag inte skulle vinna, så jag nöjde mig med ett biträdande koordinatorskap.
Den nyvalda franska kollegan har en imponerande bakgrund och är ytterst erfaren. dessutom är hon både tillmötesgående och vänlig. Jag tror vi får det bästa samarbete.

Men det var nyttigt att åter påminnas att Sverige inte är medlemmar i eurozonen. och att det försvagar vår postion i smått som stort.

Tack till duktiga medarbetare
Mina medarbetare har alla slutat. Rikard Westerberg skriver läsvärda och kloka ledare i DN, PO Robbling startar sina doktorandstudier i nationalekonomi och Amir Tabrisi har återvänt till Lunds universtitet.
Mitt stora tack till dessa fantastiska medhjälpare.

Camilla räddade oss i Strasbourg
Veckan i Strasbourg räddades av en lika kompetent som trevlig medarbetare från Riksdagen, Camilla Hansson. Utan henne hade vi tre stått oss slätt. Henne kommer vi att ha god hjälp av framöver.

Strasbourg - den första veckan

En intensiv första vecka med många val och många nya möten är över. Om detta har jag skivit i Kvällsposten.

Så skönt det är att inte vara ensam längre; två härliga kolleger och liberaler har jag fått vid min sida. Min gamla vän Marit, som betytt så mycket för mig och folkpartiet, och Cecilia Wikström, som jag känt lite flyktigt tidigare. Marit är som vanligt en härlig person med det direkta tilltalet, det stora engagemanget och den varma personligheten. Cecilia känner jag redan nu kommer att göra stor succé i EP. Duktig på att snabbt lära känna personer, kunnig och brinnande socialliberal och varmhjärtad. Vi kommer att bli ett bra team, det är min övertygelse. Vi kombinerar varandra på ett utmärkt sätt.
Vi får någorlunda de utskottsplaser vi ville. Marit vice ordförande i jordbruksutskottet, Cecilia ledamot i lagutskottet och själv får jag behålla min plats i detekonomiska utskottet. Dessutom blir jag koordinator, d v s vice gruppledare för för Alde inom ECON.

Almedalen med förhinder

Uppe tidigt i ottan för att ta första flyget till Stockholm för vidarebefordran till Visby. Men redan i starten gick det snett. Något hakade upp sig med landningsstället, så snabbt tillbaka till Sturup igen.
I väntan på ett nytt plan var min förbindelse till Visby redan förbi.
Beklagar men Concord får klara sig utan min närvaro vid panelsamtalet om EU:s biståndspolitik.

Barroso igen

Så har den nya Alde-gruppen i EP haft sin första sammankomst. Vi hade egentligen bara två saker på dagordningen; att utse gruppledare och presidium, att diskutera Aldes postion rörande Barroso för omval av ordförande i Kommissionen.

Den nya gruppen lär ha slagit talarrekord, 52 av 84 ledamöter yttrade sig.
Man må ha sina dubier om Barroso, men han är den enda kanditaten och föreslagen av samtliga 27 stats- och regeringschefer vid toppmötet i Midsommar.
Och ingen annat namn lär komma fram. Socialisterna har ingen annan kandidat och verkar mest vilja blockera valet av Barroso, i varje fall att valet skall kunna ske vid den första Strasbourg-sessionen i juli. Dessutom verkar den nya socialistgruppen slicka sina sår efter ett riktigt dåligt val i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Själv har jag svårt att förstå dem som argumenterar för att dra processen in i september, vilket flera kolleger i Alde hävdar, huvudsakligen från de stora länderna; Tyskland, Frankrike och Italien.
Om det är något Europa behöver just nu med massor av utmaningar - ekonomisk- och finansiell kris med ökande arbetslöshet, klimatfrågan och FN:s Köpenhamnsmöte i december, migration, människohandeln och den ökande brottsligheten, ett nytt regelverk för den finansiell tillsynen. Ja, listan kan göras längre.

I denna situation med ett nytt parlament, en utgående kommission och ett Lissabonfördrag i stöpsleven i väntan på en ny folkomröstning på Irland, står EU utan en fungerande ordförande i Kommissionen.
Det skadar hela Europa att vi inte kan klara ut viktiga frågor utan att inlåta oss i en maktkamp mellan institutionerna.

Visst skall EP:s roll respekteras, och det är viktigt att processen med att utse en kommission sker i öppenhet. Och visst kan Barrosos förträfflighet diskuteras. Men samtidigt får vi parlamentariker vara försiktiga så att vi inte tar oss maktbefogenheter som fördragen inte ger oss möjlighet till.

Aldegruppen var oenig om tidplanen för hanteringen av Barrosos kandidatur.
Vår nye gruppledare - den erfarne Guy Verhofstadt, premiärminister i Belgien i nio år, sammanfattade den långa diskussionen med att Alde inväntar en formell anmälan av Barrosos kandidatur från Rådet, nu är hans namn uppe för sondering hos EP.

Vi kommer att uforma en lista på önskemål från vår sida över viktiga områden, som vill att den nya Kommissionen tar upp under de kommande fem åren. Därefter inbjuds Barroso till gruppen till en form av utfrågning.

Dessutom konstaterade Verhofstadt att Alde kommer att försöka hitta majoriteter och kompromisser i det politiska mittfältet och inte göra upp med euro-skeptiska krafter.

Almedalen
Nu beger jag mig till Almedalen för en ny tur. Denna gånga handlar det om ett seminarium om EU:s biståndspolitik.
I måndags deltog jag på ett seminarium om Östersjöstrategin anordnad av Region Blekinge.
Men huvudskälet till min närvaro var att lyssna på Jan Björklund. Ett mycket bra anförande med tydliga ideologiska anslag. Mer av detta fram till valet!

Lars går och Tobias kommer
Mitt personliga och varma tack till Lars Leijonborg för hans stora insats inom fp under så många år. Han fick gå när det var som bäst; en ny liberal högskolepolitik med tydlig inrikning på kvalitet och extra pengar till forskning samt ESS till Lund.

Stor är också min glädje att Lars efterträds av den kloke och kompetente Tobias Krantz, en av våra två doktorer bland fp-statsråden. Tobias är ett mycket bra val, som jag hoppas kan få meddela ökade studiemedel i nästa års budget.

Första gruppmötet och ny gruppledare

Igår hade vi det första gruppmötet med de nya ledamöterna. För oss som blivit återvalda var det som att som att komma tillbaka till skolklassen och för de nyvalda blev det många nya bekantskaper. Marit och Cecilia var med och det var kul att gå ner till gruppmötet alla tre istället för att gå själv. Vi valde också den före detta belgiska premiärministern Guy Verhofstadt till vår nya gruppledare. Han står nu inför utmaningen att styra gruppen i rätt riktning för att vi ska kunna behålla den starka ställning som vi har i Parlamentet, jag är övertygad om att han kommer att göra ett bra jobb. Kul att vara tillbaka!

//Olle