I dagens aftonbladet kan man i artikel "EU förlorade en miljard på pyramidspel" läsa att jag skulle ha valt att hoppa av pensionsfonden först efter att journalister börjat "grilla" mig med frågor.
För det första bekräftades beslutet först igår, vilket är anledningen till att jag då inte kände till beslutet. Vidare innebär inte beslutet att några 1,3 miljarder ska belastas av Europas skattebetalare, det man istället gjorde i syfte att förbättra fondens likviditet var att höjda pensionsåldern, begränsa möjligheten till uttag samt avskaffat möjligheten till förtidspension.
Mitt beslut att gå ur fonden står dock fast då oklarheter finns om hur fonden i framtiden ska finansieras.
onsdag 22 april 2009
Debattartikel i Svenska Dagbladet om euron
Idag skriver jag och Carl B Hamilton, Folkpartietes talesman i ekonomiska frågor, på SvD:s Brännpunkt om att krisen stärker argumenten för euron.
tisdag 21 april 2009
138:an igenom!
Utskottet för industrifrågor röstade precis igenom originalversionen av 138:an. Förslaget antogs nästan enhälligt, detta ökar pressen på rådet inför slutförhandlingarna. Dessutom bådar det gott inför slutomröstningen i maj!
Bloggduell med Junilistan
Vid sidan av denna blogg skriver jag även på europabloggen.se där jag för tillfället befinner mig själv i en liten bloggduell med Junilistan avseende hur man ska gå tillväga för att öka valdeltagandet till det stundande EP-valet. Ta del av duellen här!
söndag 19 april 2009
Krisen visar att Sverige behöver euron
Söndagens opinionsmätning från Rapport visar att stödet för euron ökar markant.
Vi sade under folkomröstningskampanjen 2003 att det politiska inflytandet för Sverige skulle minska genom euro-utanförskapet. Så har det också blivit. Besluten i eurogruppen påverkar hela EU, också de som står utanför och utan möjlighet att påverka.
Den ekonomiska krisen har visat att Europa står starkare med euron istället för 16 olika valutor. Det var när euroländernas ledare agerade samfällt i höstas som förtroendet för det finansiella systemet kunde börja återställas. De som sade att den flytande kronan skulle rädda Sverige i kristider har fått fel.
Vi vet idag att utanförskapet inte har hjälpt oss ekonomiskt. Vår krona har störtdykt, men det har ändå inte räddat exportindustrin.
På sina håll i näringslivet, regeringskansliet och facket anser man att Sverige i krisen drar fördel av den flytande växelkursen, och av att inte ha antagit euron som valuta. Statistiken ger dock inget stöd åt euro-utanförskapets anhängare. Tvärtom indikerar nyligen publicerad statistik från Eurostat att den kraftiga valutakursförsvagningen – med ca ¼ – och den ”dopning” av exportsektorn som det inneburit, hittills inte har haft någon märkbar skyddande effekt på svensk industriproduktion eller sysselsättning.
Finland har en industristruktur som i flera avseenden liknar den svenska och konkurrerar på samma marknader, men har euron som valuta. Nedgången i industriproduktionen under det senaste året har varit mindre i eurolandet Finland än i Sverige – trots att dess export inte ”dopats” av undervärderad valuta. Enligt OECD:s färska konjunkturindikatorer har Finland dessutom nått fram till ett något bättre konjunkturläge än Sverige (februari 2009).
Slutsatsen är självklar:
Vårt utanförskap och vår sjunkande krona har i dessa i orostider inte inneburit något skydd för vårt näringsliv i allmänhet, eller vår exportindustri. Krisen har stärkt de ekonomiska argumenten för svenskt eurointräde. Ju förr dess bättre.
Det svenska folket förstår uppenbarligen värdet av euron bättre än den svenska politiska eliten.
Vi sade under folkomröstningskampanjen 2003 att det politiska inflytandet för Sverige skulle minska genom euro-utanförskapet. Så har det också blivit. Besluten i eurogruppen påverkar hela EU, också de som står utanför och utan möjlighet att påverka.
Den ekonomiska krisen har visat att Europa står starkare med euron istället för 16 olika valutor. Det var när euroländernas ledare agerade samfällt i höstas som förtroendet för det finansiella systemet kunde börja återställas. De som sade att den flytande kronan skulle rädda Sverige i kristider har fått fel.
Vi vet idag att utanförskapet inte har hjälpt oss ekonomiskt. Vår krona har störtdykt, men det har ändå inte räddat exportindustrin.
På sina håll i näringslivet, regeringskansliet och facket anser man att Sverige i krisen drar fördel av den flytande växelkursen, och av att inte ha antagit euron som valuta. Statistiken ger dock inget stöd åt euro-utanförskapets anhängare. Tvärtom indikerar nyligen publicerad statistik från Eurostat att den kraftiga valutakursförsvagningen – med ca ¼ – och den ”dopning” av exportsektorn som det inneburit, hittills inte har haft någon märkbar skyddande effekt på svensk industriproduktion eller sysselsättning.
Finland har en industristruktur som i flera avseenden liknar den svenska och konkurrerar på samma marknader, men har euron som valuta. Nedgången i industriproduktionen under det senaste året har varit mindre i eurolandet Finland än i Sverige – trots att dess export inte ”dopats” av undervärderad valuta. Enligt OECD:s färska konjunkturindikatorer har Finland dessutom nått fram till ett något bättre konjunkturläge än Sverige (februari 2009).
Slutsatsen är självklar:
Vårt utanförskap och vår sjunkande krona har i dessa i orostider inte inneburit något skydd för vårt näringsliv i allmänhet, eller vår exportindustri. Krisen har stärkt de ekonomiska argumenten för svenskt eurointräde. Ju förr dess bättre.
Det svenska folket förstår uppenbarligen värdet av euron bättre än den svenska politiska eliten.
fredag 17 april 2009
torsdag 9 april 2009
Junilistan skjuter sig sjalv i foten
I dagens DN (9 april) skriver Nils Lundgren och Soren Wibe fran junilistan att s och m rostar likadant vid omrostningar i Europaparlamentet. Ocksa jag far min slang av sleven, eftersom jag enligt deras analys rostar som Goran Farm.
Nagra korta kommentarer:
1. Deras analys visar med all onskvard tydlighet att junilistan saknar inflytande i EP. Eftersom kompromissen ar en arbetsmetod i parlamentet, som inte har egen lagstiftande makt utan att detta skall ske tillsammans med de 27 regeringarna och dessa landers respektive nationella parlament, maste EP finna en majoritet for att kunna ha ett inflytande i lagstiftningsarbetet. Detta borde junilistan gilla eftersom detta ger den nationella nivan, i Sveriges fall, riksdagen, en stor mojlighet att paverka utgangen av ett arende.
2. Det ar alltsa inte konstigt att vi inom flera omraden hamnar pa samma linje. Daremot ar det viktigt att vara med att paverka denna process, innan man skriver ihop sig. Har finns inte junilistan med.
3. Att jag hamnar pa samma linje som Goran Farm ar heller inte sa konstigt med tanke pa att vi i manga fragor har samma syn pa parlamentets roll. Men dessforinnan har vara grupper utifran olika ideologiska utgangspunkter narmat sig varandra.
4. Lundgren och Wibe namner utstationeringsdirektivet som exemepl, dar s och m hamnat pa samma linje. I det sk Andersson/rapporten var ocksa jag mycket aktiv och kom med flera komprissforslag for att mildra Anderssons vilja att ga via Bryssel for att radda den svenska modellen. I slutandan fick vi hogst rimliga skrivningar, som inte alls talade om att det var sjalvklart att oppna direktivet. I forsta hand skulle man se over reglerna inom resp medlemsland, innan man gick vidare inom kommissionen.
I Sveriges fall tyckte jag det var viktigt att invanta Straaths utredning om Lavaldomen och se vilka forslag till svenska justeringar han foreslog. Sa har det ju ocksa blivit. Var det inte klokt att fa Jan Andersson (s) att backa?
5. Det sistnamnda, att forsoka hitta en kompromiss i Lavalfallet, maste uppenbarligen ocksa Lundgren tycka, eftersom han rostade for Anderssonrapporten i EP.
Jag hoppas att debatten om EPs roll och junilistans inflytande i EP gar vidare.
Tydliga ideologiska skillnader
Att det finns tydliga idelolgiska skillnader i EP har tidigare analyserats.
I manga viktiga lagstiftningsarenden ar den liberala gruppen tungan pa vagen.
Lite slarvigt kan man saga att vi liberaler rostar med socialisterna i fragor som ror manskliga rattigheter och hogerut om det handlar frihandel, regleringar och marknadsekonomi.
Seanst sag vi det i forra veckans omrostning om anti/diskrimerningsdirektivet, som gick igenom genom med en liberal/vanstermajoritet.
Beklagar bristen pa punkter, skriver pa Prags flygplats och kan inte inte andra installningen.
Nagra korta kommentarer:
1. Deras analys visar med all onskvard tydlighet att junilistan saknar inflytande i EP. Eftersom kompromissen ar en arbetsmetod i parlamentet, som inte har egen lagstiftande makt utan att detta skall ske tillsammans med de 27 regeringarna och dessa landers respektive nationella parlament, maste EP finna en majoritet for att kunna ha ett inflytande i lagstiftningsarbetet. Detta borde junilistan gilla eftersom detta ger den nationella nivan, i Sveriges fall, riksdagen, en stor mojlighet att paverka utgangen av ett arende.
2. Det ar alltsa inte konstigt att vi inom flera omraden hamnar pa samma linje. Daremot ar det viktigt att vara med att paverka denna process, innan man skriver ihop sig. Har finns inte junilistan med.
3. Att jag hamnar pa samma linje som Goran Farm ar heller inte sa konstigt med tanke pa att vi i manga fragor har samma syn pa parlamentets roll. Men dessforinnan har vara grupper utifran olika ideologiska utgangspunkter narmat sig varandra.
4. Lundgren och Wibe namner utstationeringsdirektivet som exemepl, dar s och m hamnat pa samma linje. I det sk Andersson/rapporten var ocksa jag mycket aktiv och kom med flera komprissforslag for att mildra Anderssons vilja att ga via Bryssel for att radda den svenska modellen. I slutandan fick vi hogst rimliga skrivningar, som inte alls talade om att det var sjalvklart att oppna direktivet. I forsta hand skulle man se over reglerna inom resp medlemsland, innan man gick vidare inom kommissionen.
I Sveriges fall tyckte jag det var viktigt att invanta Straaths utredning om Lavaldomen och se vilka forslag till svenska justeringar han foreslog. Sa har det ju ocksa blivit. Var det inte klokt att fa Jan Andersson (s) att backa?
5. Det sistnamnda, att forsoka hitta en kompromiss i Lavalfallet, maste uppenbarligen ocksa Lundgren tycka, eftersom han rostade for Anderssonrapporten i EP.
Jag hoppas att debatten om EPs roll och junilistans inflytande i EP gar vidare.
Tydliga ideologiska skillnader
Att det finns tydliga idelolgiska skillnader i EP har tidigare analyserats.
I manga viktiga lagstiftningsarenden ar den liberala gruppen tungan pa vagen.
Lite slarvigt kan man saga att vi liberaler rostar med socialisterna i fragor som ror manskliga rattigheter och hogerut om det handlar frihandel, regleringar och marknadsekonomi.
Seanst sag vi det i forra veckans omrostning om anti/diskrimerningsdirektivet, som gick igenom genom med en liberal/vanstermajoritet.
Beklagar bristen pa punkter, skriver pa Prags flygplats och kan inte inte andra installningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)